Allas ögon var på Calle Järnkrok.
Men Djurgården såg till att ta säsongens första seger och få lite islossning målmässigt.
4–1 på Hovet och några välkomna svar för hemmalaget.
Där hade jag extra ögon på två hemvändare som kommer spela stora roller den här säsongen – DIF-centern Nils Åman och förstås Calle Järnkrok.
Calle Järnkrok var givetvis i blickfånget, första matchen med Brynäs efter 13 år och nästan 900 matcher i NHL. Dessutom tillsammans nu med Jakob Silfverberg och Johan Larsson som han vann SM-guld med 2012.
Kittlande, sevärt och spännande – men också något som måste få ta tid. Viljan och inställningen är det givetvis inget fel på. Och det skapades även en del chanser, både i fem mot fem och i powerplay.
Kedjan känns naturlig, på något sätt. Centern Larsson som alltid gör mycket i det tysta, utan att synas så värst mycket, och bana väg för övriga. Silfverberg som hittar ytorna att få tid med pucken, eller komma till avslut. Järnkrok lät benen gå, sökte sig in centralt i slottet och försökte komma till skott.
De tre kommer givetvis att få fortsätta spela ihop sig – men nu har de gett en första glimt av vad som väntar, och jag tycker det ser spännande ut. När Järnkrok blivit varm i kläderna kommer han att bidra med mycket. Han vinner kanske inte poängligan, men han kommer vara nyttig, oerhört nyttig.
Kanske behöver han fyra matcher på sig för att hitta rätt. Det är nämligen vad Nils Åman nu fått, och nu öppnade mål- och assistkontot för Djurgården.
Kedjan med den kraftfulle centern Åman, spelskicklige Joe Snively och bastante Sebastian Hartmann skapade mer på den första perioden än under de tre tidigare träningsmatcherna när Åman och Snively spelat med Gunler.
Om det beror på skiftet från Gunler till Hartmann är svårt att säga, mer troligt än nog att
spelarna är mer varma i kläderna och särskilt Åman som är tillbaka från Nordamerika.
Han har inte varit dålig på något sätt i tidigare matcher, tvärtom har han fått beröm för sin start i klubben och hur han börjat i rätt ände – med att lära sig grunderna i lagets spel, fokusera på att sätta defensiven och inte stressa över utebliven produktion framåt.
Nu tycker jag dock att Åman fick visa mer av sitt register även med pucken och i offensiv zon, och även Snively såg ut att trivas riktigt bra, kanske är det just att de fått chansen att spela ihop sig i fyra matcher som gör det. Samtidigt passade Hartmann in bra där och visade mer delaktighet och fysiskt spel i den här matchen än vad jag sett från Noel Gunler i den omgivningen tidigare.
Hartmann fick även han göra sitt första mål i DIF-tröjan, på pass från just Åman till 3–1. Det är bara en träningsmatch men det borde ändå vara svar som coach Kimby ville ha.
Noel Gunler är däremot lite av ett frågetecken så här långt. Han syns inte särskilt mycket och intrycket är att han nog behöver mer tid för att hitta rätt roll och omgivning. Nu spelade han med Jacob Josefson och David Blomgren, och den kedjan uträttade inte mycket nu.
Men på samma sätt som med Snively, så får man kanske ge det mer tid. Samtidigt kan man ju leka med tanken på att para ihop honom med Charles Hudon och kanske Lukas Vejdemo när de två spelarna är matchredo.
Det är visserligen bara drygt två veckor till seriestart, men man måste ändå ha tålamod och ge det tid.
