HANSON: Hånade och bespottade – här är revanschen

Hårt, tufft och jämnt trodde jag. 

Glöm det. 

Det krävs två för att dansa. 

Och det ena laget avböjde. 

Visst, man vaknade till slut och fick in två reduceringar till 3–2.

Men man började på tok för svagt. Modospelarna såg ut att vilja åka hem redan efter några minuter.

Att hemmalaget skulle komma ut hårt och ursinnigt, det var väntat. Men Modo svarade inte upp.

Missade möjligheterna

Det fanns några tillfällen när Modo hade kunnat komma in i matchen. 

Med ungefär fem minuter kvar fick man HV71 i gungning. Då stod det 1–0 och HV-spelarna hamnade i en sån där riktigt dålig period som de gjort tidigare under säsongen, där man plötsligt slår bort enkla passningar och hjälps åt att sprida osäkerhet i sin egen zon. 

Där fick Modo ett ordentligt tryck och tvingade samma HV71-femma att vara inne på isen väldigt länge. Men man nyttjade inte det läget. Inte heller nyttjade man de två powerplay man hade.

Modo hade inte fått upp tempot tidigare i matchen, och lyckades inte i numerärt överläge heller. 

När sedan HV71 fick powerplay för att göra 3–0, så kom direkt känslan att här måste Modo hålla tätt. Men inte heller det lyckades. Precis som man blev slagna på punkt efter punkt från det att pucken släpptes. 

Jonathan Ang skickade in pucken och sade tack och godnatt till ett Modo där ingen klev fram och tog tag i det. Det var Angs första mål i den här matchserien, där han som var så bra under grundserien varit ganska osynlig i tidigare matcher. 

Men det är inte han som haft missnöjet efter sig tidigare, som kritiserats och hånats och ifrågasatts. 

Jonathan Ang har inte behövt någon upprättelse. 

Där tänker jag i första hand på en rad andra. 

Revansch för så många

Oscar Engsund, som varit under isen och nu fått spela sitt andra raka kval. Nu har han klivit fram och varit den där klippan han kan vara. 

Mikael Seppälä, som varit sjundeback länge och inte alls den landslagsback han varit förr men som nu kommer in och är svårpasserad. 

Tommi Tikka, vars höga lön sett till vad han presterade fick nationell uppmärksamhet under säsongen. Nu han har gått in i kvalspelet och varit den där hårdföre fjärdecentern han värvades som. 

Oskar Stål-Lyrenäs, som fick väldigt lite under grundserien, gör 1–0-målet här och totalt över en poäng per match i de här sex avgörande matcherna mot Modo. 

Frederik Dichow. Herregud, vilken otrolig berg och dal-bana han har varit på. Vem trodde för bara några veckor sedan att han nu skulle vara en gigant i målet och överträffa Modos Lassi Lehtinen?

Men allra mest är det här upprättelse för Anton Blomqvist. 

HV71-tränaren som man vecka efter vecka kunnat läsa hånfulla kommentarer om, där folk ser honom som en bluff och endast bra på att snacka. 

Man kan ifrågasatta att seriens kanske dyraste trupp hamnar i negativt kval, men går också att titta på en klubb där man på ett år haft tre olika sportchefer och två olika tränare. 

På det en skadelista som saknar motstycke. 

Men Anton Blomqvist har stått pall och inte vikt en tum i hur han pratat utåt och vilken kravbild han velat se. 

Nu leder han sitt HV71 till ett säkrat kontrakt och även om man var sämst i SHL så såg man till att vara näst bäst i det här kvalspelet. 

HV71 har ett spretigt lagbygge redan nu för nästa säsong, men det kan man släppa den här kvällen där ett fullsatt Husqvarna Garden blev en enda stor festlokal.

Osäker framtid väntar

För Modo höll det inte. 

Värvningarna har varit för svaga, de har inte passat ihop eller så har man inte fått ut tillräckligt av dem. 

Naturligtvis ska Henrik Gradin och Mattias Karlin ha kritik för det. 

Nu väntar en osäker tid. 

Det blir Hockeyallsvenskan igen, 50 miljoner som försvinner över en natt och en framtid där man säkert komma vara ett topplag, men absolut inte ensamt om att vilja upp. 

Då är det ändå bra att klubben leds av personer som varit genom det förut.

Det kan ta tid innan vi ser Modo i SHL igen.