Debuten
Det fanns nog ärligt talat inte så värst mycket att ta med sig från den här matchen för HV. Klart att det fanns ljusglimtar, men de överskuggas av att spelet är ganska spretigt och möjligheterna att skapa långa anfall lutar sig mot soloaktioner och individuell skicklighet. Det tror jag givetvis inte är avsikten, men det är intrycket.
Men det blev i alla fall den första matchen för Mike Hardman, HV:s senaste nyförvärv som matchades i en kedja med Justin Kloos och Jan Mysak. Hardman vann en del dueller, förlorade några också, var nära att styra in ett mål och hade ett bra läge för ytterligare ett senare. Ingen prestation som går till historien men han var i alla fall delaktig och hans kedja var den som skapade mest för laget.
Tidiga måltorkan
Apropå Justin Kloos så är det en tidig måltorka som forwarden hamnat i. Ännu inget mål på försäsongen och nu saknades verkligen inte lägen. Kloos prickade bland annat ribban och hade åtminstone två jättelägen där skärpan saknades.
Powerplay har också varit ett problem på försäsongen och det märktes nu. Bland annat i den andra perioden spelade HV totalt sex minuter i powerplay men kom knappt in med pucken i offensiv zon, och uppspelen var väldigt lättlästa för Örebro.
Centern HV hade behövt
Det är tunt på centersidan i HV, och nu saknas Martin Johnsen också. Lukas Rousek gör det helt okej som center, men det känns ändå tunt med honom, Hampus Eriksson, Jan Mysak och Linus Lindström.
Samtidigt blev jag imponerad av Wojciech Stachowiak i Örebro, som ser ut precis som den center HV hade behövt – en bra tvåvägscenter som jobbar hårt åt båda håll, tar bra beslut och är stark defensivt men även visar kreativitet och spelsinne offensivt.
Nu vet jag inte vad tysken kostar, men med tanke på hur många lag som sökt en center och att Örebro egentligen skulle ersätta ytterforwarden Teemu Turunen, så känns han som ett jättefynd i nuläget.
En av ligans främsta
Marcus Högberg kommer betyda precis så mycket för LHC som alla förväntar sig. Han är lugn och trygg och kan göra räddningar som inte alla gör. Jämför man med Marek Langhamer eller Felix Sandström så är det definitivt en nivå till.
Det var kanske ingen nyhet, men det är inte givet att alla kommer hem från Nordamerika spelar på en hög nivå.
Hemvändarsyndromet
Ja, det känns nästan mer som regel än undantag att vi överskattar de här spelarna som kommer tillbaka till SHL efter att ha varit och studsat i farmarligan eller haft en sporadisk breddroll i ett NHL-lag.
SHL är en för bra liga för att någon spelare ska kunna komma hit och dominera.
Därför är det viktigt att förväntningarna ligger rätt på en spelare som Oscar Eklind, som kommit till Malmö nu. Nu gjorde han mål, välplacerad på en retur, men i övrigt är han en hårt jobbande forward som främst ska vinna närkamper, jobba hårt, bana väg för Janne Kuokkanen och Lauri Pajuniemi och kanske peta in just en retur någon gång ibland.
Med detta ser jag fram emot att se mer av alla fyra lagen och särskilt alla nyförvärven i lördagens två matcher i Malmö, och jag hoppas att matchen Örebro–Linköping kommer kännas som en värdemätare, för styrkeförhållandena mellan de två lagen är jag väldigt nyfiken på.
