SSK såg ut att bestämt sig från start. Laget var bättre på det mesta, drev upp tempot och skapade chans på chans. Kalmar å sin sida ville gärna gå framåt, men stod för misstag och bjöd på spelvändningar. En sådan gav SSK ledningen, när Carter Souch hittade krysset i ett friläge.
I powerplay kom 2–0, och ett intressant samarbete där Sebastian Dyk stod på point och Egor Polin fick ta hand om Dyks vänstra cirkel.
Det smällde rejält när Polin drog in pucken, på pass från just Dyk.
Två rightforwards på vänstersidan i PP-uppställningen – det såg väldigt intressant ut. Även om det är svårt att dra för stora växlar av det på försäsongen, så är det ändå något jag skulle vilja se mer av i kommande SSK-matcher.
Egor Polin, han var inte klar. Han gjorde även en fin pass till Filiph Engsunds 3–0-mål.
Kalmar tog timeout, men förgäves. De räckte inte till, eller saknade energi och vilja.
Det rann iväg målmässigt, William Wiå blev tvåmålsskytt och Sebastian Dyk skulle också göra två.
Egor Polin spelade fram till ett av dem. Killen som bara gjort en enda poäng tidigare i A-laget gjorde nu tre. Sen har han inte direkt fått särskilt mycket chanser heller. Konkurrensen har varit hård, men han har ibland glänst till och visat att han har spännande egenskaper.
Det är fullt möjligt att han är Hockeyallsvenskans mest okända spelare. Men han har alla förutsättningar för att bli en tung offensiv kraft. Han har fart, teknik, mod, spelsinne och högerfattad med ett jäkla skott. Dessutom har det hänt grejer på kroppshyddan – det var tydligt när jag kikade på lagets försäsongsträning i sommar.
Får han chansen så kan det explodera den här säsongen, och då kommer han inte vara så värst okänd längre.
