Tredje träningsmatchen för AIK, men den första mot ett lag från sin egen serie.
Efter en enkel seger mot Vita Hästen och en klart rättvis förlust mot Linköping var det helt enkelt dags för AIK att visa nivån mot en riktig konkurrent.
Resultatet blev rätt blandat, om man säger så.
Stort spelövertag, flera powerplay, en hel del chanser utan att få in pucken förbi Hugo Hävelid, som stod för en bra kväll i Almtunamålet.
Dock bjöd AIK på en rad spelvändningar bakåt, som kunde ha gett flera insläppta. Ett av dem nyttjade Bruno Osmanis till att göra ledningsmålet, framspelad av Marwin Jarbsjö.
AIK tycktes ändå försöka höja tempot och intensiteten i tredje perioden. Tim Theocharidis brände en straff och Oscar Nord prickade stolpen, bland annat.
Till slut spräcktes nollan, Tyler Vesel med ett rappt handledsskott, hans andra hittills i AIK-tröjan, i powerplay.
AIK fortsatte att bjuda på slarv vid offensiv blålinje och Almtuna tilläts kontra gång på gång i farliga spelvändningar mot Jhonas Enroth i målet.
Almtuna tog ledningen på nytt i powerplay genom Lukas Vesterlund, och ökade på till 3–1 kort därefter på ett friläge.
Här visade dock AIK styrka att komma tillbaka. Borna Kopac reducerade i powerplay med tre minuter kvar, och med plockad målvakt kvitterade Brian, förlåt Ryder Rolston till 3–3.
I förlängningen avgjorde han dessutom i två mot ett-läge.
AIK vände och vann en match som i mångt och mycket präglades av utvisningar åt båda hållen.
Resultatet spelar dock mindre roll, faktiskt.
Här är de svar och besked som jag tycker gavs den här kvällen i Järfälla ishall.
Jag tror på Rolston-succé
En viktig värvning, en forward som förväntas ta en stor roll i offensiven. Sett till vad han visat hittills bör han kunna leva upp till det. En relativt stor, tung, kraftfull och högerfattad vinge som med en framåtböjd, ganska ”älgande” åkstil far fram.
Han hade flera avslut den här kvällen, ett som strök stolpen, ett som räddades av Hävelid på ett nästan omöjligt sätt, och till slut nosade han sig fram till läget som han sköt 3–3 på. Dessutom GWG i overtime. Jag tycker att Rolston ser väldigt spännande ut, redan nu.
Powerplay med potential
Det saknades åtminstone en komponent här i Scott Pooley (mer om det längre ner) men Rolston fyllde luckan på vänstercirkeln bra där.
Man gjorde tre mål med en man mer på isen och man kan väl slå fast att AIK har stor potential att få ihop ett bra PP, med spelare som Samuel Jonsson, Tim Theocharidis, Tyler Vesel, Rolston och Oscar Nord, med flera.
Tidig skadekris
Vi har inte ens kommit till september, ändå är det redan flera viktiga spelare borta i AIK. Poängkungen Scott Pooley saknas, viktige backen William Pethrus likaså, och unge backen Gustav Sjöqvist fortsätter ha otur – nu är han skadad igen och får ingen som helst kontinuitet i sin karriär. Det är väldigt tråkigt att se, inte minst för honom personligen och hans utveckling. Men för AIK är det en tidig skadekris och inte alls vad man vill ha i ett läge där man ska sätta ett helt nytt grundspel under en ny tränare, och spela samman laget inför en säsong där förväntningarna är höga.
Spännande talang får speltid
Inget ont som inte för något gott med sig. Med spelare borta får ett antal juniorer chansen, och det finns särskilt en som ser intressant ut.
Forwarden Max Eriksson har jag även sett på träning och hört en del gott om, och det jag fick se här gjorde mig ännu mer nyfiken. En högerfattad spelare är alltid intressant, särskilt om han är 19 år, 187 cm lång, vågar ta för sig och dessutom ser trygg ut på den här nivån.
AIK vill gärna låta sin juniorverksamhet göra mer avtryck i A-laget, och här har man en god anledning att göra det.
Almtuna åker inte ur nu heller
Varje säsong tippar många Almtuna att hamna i botten, givetvis baserat på klubbens förutsättningar, budget och brist på namnkunniga spelare.
Vi som varit med ett tag och följt den här ligan vet dock att en grundlag är att Almtuna aldrig hamnar i negativt kval. Och jag slår nu fast att Almtuna inte kommer göra det 26/27 heller.
Man har minst en bra målvakt (har sett för lite av Tim Forslund), en bra backsida och hungriga forwards, men framförallt har man en identitet och trygghet i vad man sysslar med.
Bruno Osmanis är en het kandidat till att fylla luckan efter Mikkel Öby-Olsen. Det blir kanske inte 28 mål som norrmannen gjorde, men det lär bli en och annan fullträff – i den här miljön kan spelare blomstra och det tror jag att Osmanis kommer göra den här säsongen.
