HANSON: Det här höjer tempen i toppstriden

Nicolai Meyer pratar om Umeå som mörkt och kallt.

Klart, han har ju inte fel i sak, särskilt inte man jämför med Danmark eller Salzburg, som är hans perspektiv.

Men det provocerar fansen till Björklöven, där han spelade förra säsongen och inte lyckades, med sånt "skitsnack".

Dessutom firade han med stora gester mot publiken efter sitt mål och flinade stort som svar på burop när han syntes på mediakuben. Även kommentarerna mitt i matchen kan tolkas provocerande.

Som om det inte räckte fixade han fram ett powerplay med fem minuter kvar. I det PP-spelet stod han i vägen för en rensning och höll pucken kvar i offensiv zon med liten marginal, och sekunderna senare spelade han fram till Egor Polins 3–5-mål.

Det var Meyer som blev matchens stora centralfigur i det här toppmötet, som Södertälje vann och därmed blev första lag att ta tre poäng i Umeå den här säsongen.

Meyer höjde temperaturen ytterligare i en redan stenhård batalj, som stod och vägde och där både lagen hade ledningen och turades om att ha initiativet.

Meyer höjer temperaturen också ännu mer på toppstriden.

Jag tycker att SSK klev fram i förarsätet i racet mot SHL i och med den här segern, och visst kan man se ett scenario där Löven och SSK möts i den hockeyallsvenska finalen till slut.

Men det är otroligt lite som skiljer lagen däruppe i tabellen, där även BIK, DIF och IKO ska nämnas.

Löven vann första mötet i Scaniarinken, då efter straffläggning. Nu var det SSK:s tur.

Jag längtar redan till match tre, i Södertälje den 13 december.

Övriga punkter från matchen:

Galna starten

Tre mål på de fyra första skotten, 2–2 på de första åtta. Matchen rivstartade på ett otroligt sätt, där allt gick in. SSK-målvakten Frans Tuohimaa fick vänta åtta minuter för att göra första räddningen, bara en sån sak. 2–0 till Löven där, men Södertälje repade sig och kom tillbaka.

Sjukt lite som skiljde

Det var ytterst små marginaler som avgjorde den här matchen mellan två av seriens bästa lag.

Som när Löven gjorde 3–2, och vågade kliva fram med tre spelare i en 50/50-duell i mittzonen precis innan. Den pucken hade lika gärna kunnat hamna någon annanstans på det hopslaget, istället blev det en tre mot en-situation.

Eller när SSK gjorde 3–3, då det var ytterst nära flera gånger att Löven kunde rensa precis innan.

Eller hur båda målvakterna räddade skott med klubbskaftet. Det fanns många exempel på tillfälligheter som visade hur jämnstarka de här lagen är.

Powerplay avgörande

Båda lagen hade chanser i numerärt överläge, men det var SSK:s som lyckades. 3–3 kom direkt efter ett powerplay, och det matchavgörande 3–5 var också det.

SSK är ligans bästa lag i powerplay och visade nu att man levererar mot de allra bästa.

Björklöven lyckades inte, hade bland annat ett 5 mot 3-läge men brände chanserna. Det blev en tydligt avgörande faktor här.

Lövenkedjan i högform

Maxime Fortier, Jacob Olofsson och Liam Dower-Nilsson låg bakom samtliga fyra mål för sitt lag, och kunde definitivt ha gjort fler mål. En trio som spelar på sina styrkor på ett lysande sätt, och de såg snudd på ostoppbara ut här. Egentligen är det otroligt sett till de chanser de hade att de inte gjorde fler.

Men var höll övriga hus?

Fredrik Forsbergs poängsvit tog slut på 15 raka matcher, och Lövens toppkedja som i övrigt har Axel Ottosson och Marcus Nilsson var inte på tillräckligt hög nivå den här dagen.

Ottosson var väldigt besviken i TV4 efteråt, och det förstår jag. Samtidigt förvånar det mig inte om han är bäst på isen när lagen möts nästa gång.