HANSON: Den ovanan vill nog Löven sluta med

Björklöven ryckte upp sig rejält.

Man gjorde vad man kunde för att få ut maximalt av truppen och för att ge sig själva chansen att utmana om SHL-platsen. 

Med facit i hand tycker jag att det var rätt beslut att sparka Björn Hellkvist och låta Daniel Rahimi ta över. 

Inget ont om Björn, men jag tror inte att han hade kunnat få ordning på försvarsspelet och få med sig spelarna på det sätt som var möjligt genom omstarten och väckarklockan det blev att byta tränare. 

Det hade mycket väl kunnat vara Björklöven som stod i semifinal nu. 

I slutändan var det en klantig utvisning för för många spelare på isen i förlängningen som fällde avgörandet, men Löven hade själva chanser nog för att avgöra matchen tidigare. 

Det är lite lustigt hur Löven varit laget som öst in mål hela säsongen, som gjorde 204 mål på 52 matcher och som hade målkungen i Fredrik Forsberg (33 mål!) och assistkungen i Marcus Nilsson (48 assist!) – men som i slutspelet fått soppatorsk i offensiven. 

Foppa och Lilliz återfinns efter sju slutspelsmatcher på tionde och elfte plats i den interna poängligan, med 1+1 respektive 0+3 på kontot och minus fyra respektive minus tre i plus/minus. 

Svaga siffrorna – därför åkte man ur

Enligt hockeysiffror.se har de två en 50-procentig Corsi (beräknat på sex matcher, lika styrka). Det vill säga att laget har lika stor andel skottförsök för som mot när de är inne på isen.  

Då ska man ha med sig att de oftast matchats i offensiva situationer och fått börja med tekning i offensiv zon. 

När man tittar på vad som fällde Löven så var det i slutändan varken målvaktsspelet (Thelin har varit grym) eller försvarsspelet som fällt laget som man kanske hade väntat sig, utan målproduktionen. Då blir det lätt att fokusera på Forsberg och Nilsson, särskilt när man i de fyra semifinallagen ser att det är  vanligtvis poängstarka spelare som ligger högt i poängligan. 

Men det handlar heller inte bara om de två stora stjärnorna. Vad som också är anmärkningsvärt är de är bäst i laget med den 50-procentiga Corsin. 

Det är alltså ingen i Löven som ligger på plus när det kommer till skottförsök för och emot (i lika styrka). 

Det i sig ett tydligt tecken på varför det här inte gått vägen. Man har helt enkelt inte kunnat driva spelet i tillräckligt stor utsträckning och inte skapat tillräckligt många skottlägen. Det faller tillbaka inte bara på lagets två största stjärnor, utan även på backsidan, centrarna och övriga formationer. 

En positiv Corsi är inget måste, men de fyra lag som nu står i semifinal är också de enda som har en Corsi på över 50. Djurgården och BIK har haft mest, drygt 60 procent av skottförsöken i sina matcher – Björklöven bara 44. Klart att det gör skillnad.

Nu är det djup besvikelse i Löven där supportrarna först hade dömt ut sitt eget lag och sedan fick nytt hopp av tränarbyte och 3–1-ledning i matcher, för att sedan i tre mycket målmässigt jämna matcher förlora och bli utslaget. 

Döm inte laget för hårt

Jag tycker personligen inte att man ska döma sig själva eller laget för hårt. Klart att det är ett stort misslyckande, men tittar man nyktert på det så var man ytterst nära att ta sig vidare. Det är trots allt två förlängningsavgöranden där man är ett mål från semifinal. 

”Ett kvarts sekel på hockeyns baksida” stod det på en banderoll på läktaren och det är förvisso sant, men det är inte ens hälften av de där 25 åren som laget faktiskt varit en kandidat till att nå högsta serien. 

Per Kenttä har nu gjort sin sjätte säsong som sportchef för Löven, och när han kom hade laget just slutat på tionde plats. Direkt efter vann man serien varpå laget förlorade två raka finaler och en semifinal. Det är svårt att säga att han gjort ett dåligt jobb under de sex åren – det finns trots allt motståndare också och två av åren hette de Brynäs eller HV71 och spelade i en egen liga.

Nu har man två förluster i kvartsfinal i rad, och det svider givetvis. Men ni vet vad man brukar säga – det gäller att vara där och utmana år efter år, och till slut går man hela vägen. 

Något år kommer bli Lövens år också. 

Något man dock kan fundera över är hur det kommer sig att Kenttä känt sig tvungen att byta huvudtränare tre av de fyra senaste säsongerna. Den ovanan vill man nog helst av allt upphöra med, och det är nog också en förutsättning för att man ska få ihop den lagmaskin som krävs för att gå långt i slutspelet.

Jag vet att Kenttä var självkritisk nu när han sparkade Hellkvist, han är givetvis medveten om detta också. Analysen bakom det har han säkerligen också redan gjort, för en ny huvudtränare uppges ju redan vara klar och det är en som finns kvar i slutspelet.

Som fortsätter utan Björklöven.