Förväntningarna var höga inför säsongen.
På papperet ett lag som ser spännande ut, och med sjätteplatsen från förra säsongen fanns det något att bygga på.
Men nu är det bara att inse att Linköping är ett bottenlag.
Det handlar egentligen inte om att man åker till Göteborg och förlorar en annandagsmatch mot Frölunda. Det är en svår bortamatch som inget lag kan räkna med att vinna.
Men sättet man förlorar på är det som stinker bottenlag lång väg.
Frölunda behövde egentligen inte göra särskilt mycket för de tre poängen. Ta lite åkvägar och söka fria ytor, och effektivitet i powerplay.
LHC var spelmässigt rätt okej men bjuder på två, ja kanske tre, av de tre första målen.
1–0 kom efter att Robin Kovacs snackat till sig en utvisning. Okej, sånt som kan hända och det är hårt att kalla det en bjudning – särskilt om Kovacs version av situationen stämmer.
2–1 däremot är en jättemiss av Mattias Hävelid och 3–1 är ett haveri där William Worge Kreü tar helt fel beslut som sista back och stöter framåt vilket lämnade egen planhalva helt tom.
Säsongens hetaste match
Man får gnugga sig i ögonen och nypa sig i armen för att säkert veta att det man ser är på riktigt.
Misstag som inte lag högre upp i tabellen gör.
Man behöver inte mer bevis än så på hur obalanserat och osäkert läget är i LHC just nu.
Med halva serien kvar är LHC visserligen kvar på säker mark – man var ju nere och vände under strecket på annandagen när HV71 hade ledningen – men det är bara en poängs marginal. På lördag möts lagen och det är naturligtvis den hetaste matchen hittills den här säsongen.
Bottenstriden såg tidigare under hösten ut att vara närmast avgjord, men nu kan det bli ruggigt rafflade och den stora snackisen under resten av grundserien. Kampen om seriesegern, kampen om topp sex och kampen om att nå slutspel – ja det kommer säkert leva hela vägen men det kittlar inte alls som detta.
Särskilt inte om dessutom Leksand blir indraget, vilket ser ut att bli fallet.
Fyra positiva punkter
Men trots förlusten – det fanns positiva saker att ta med sig som ger LHC hopp.
- Ett: tränarbytet. För LHC är det ett stort misslyckande att vara i det här läget, men nu hoppas man ju på en vändning i och med tränarbytet. Ante Karlsson är på ingång och även om det aldrig finns någon garanti för att det kommer vända trenden så skänker det hopp.
- Två: det finns arbetsmoral. LHC kom tillbaka spelmässigt två gånger om mot Frölunda. Man gav inte upp eller såg uppgivet ut, tvärtom ryckte man upp sig, fick in 1–1 och senare i matchen I första perioden gjorde man det helt okej och man kom ju tillbaka till 1–1 efter den tuffa starten. Man gjorde även 3–2 i powerplay (visserligen lite turligt men ändå) och där var man med i matchen.
- Tre: sättet Remi Elie och Lance Bouma bäddade för 1–1-målet. Det är något som verkligen efterfrågats under säsongen hittills. Elie var stark i sarghörnet och Bouma skapade skymning framför mål vilket gjorde att Rasmus Rissanens lösa skott gick in. Tre spelare som alla underpresterat hittills men som i den sekvensen visade att man kan ta sina roller och leverera utifrån dem, särskilt Elie och Bouma.
- Fyra: Christian Heljanko stod för en rad fina räddningar och spelade med självförtroende. Han såg bokstavligen större ut än han är och hade pondus. Han kan inte lastas för något av målen, tvärtom gav han sitt lag chansen att vinna och även det var ett steg i rätt riktning.
Vad det är värt på lördag mot HV71 återstår att se.
