HANSON: Åtta år – inte ett skit har hänt

Rubriken i bilden här är från en text jag skrev i februari 2017, som reporter på Länstidningen i Södertälje.

”Miljonerna regnar över svensk hockey. Men det är ingen som bryr sig om var de behövs bäst – alla roffar åt sig vad de kan. Ingen tänker på svensk hockeys bästa, alla tänker bara på sig själva – och de som borde driva frågorna är handlingsförlamade”, skrev jag i inledningen.

Åtta år senare är texten lika aktuell. Inte ett skit har hänt, svensk hockey har fortsatt att blöda. 

Inte så mycket högst uppe på toppen av seriesystemet, förstås. De klubbar som har lyckan att vara en av de 14 i SHL kan känna sig lugna här och nu, de badar i pengar men de vet också att risken finns att trilla ur, och då förändras verkligheten på ett brutalt sätt över en natt. Då halkar de ner till den där nivån där nere där man måste jobba mycket hårdare för sin överlevnad, där ekvationen att satsa och samtidigt vara lönsam tycks vara väldigt svår att få ihop.

Jag läser igenom min text från 2017 och konstaterar att den skulle fungera lika bra att publicera i dag.

”Det största problemet här är att alla aktörer i första hand tänker på sig själva. Det finns ingen med tillräcklig makt som tänker på ishockeyns utveckling i första hand. SHL sitter på makten och styr villkoren, men har inget ansvar att tänka på hur Hockeyallsvenskan eller någon annan part mår”, skrev jag då. 

Otroligt att vi inte kommit någonstans. Men så är det.

Upp till bevis för Svenska ishockeyförbundet

Jag efterfrågade då att Svenska ishockeyförbundet ”av naturliga skäl” borde ta ansvar för att förändra svensk hockey i en riktning som är bäst för just svensk hockey, inte enskilda ligor eller klubbar. 

Nu är det just detta som Djurgården, AIK, Almtuna, SDE och delvis Södertälje (de sistnämnda har inte skrivit under på alla motioner) samt några regionala förbund kräver att Svenska ishockeyförbundet ska göra. De vill se en ny utredning med fokus på svensk hockeys överlevnad och utveckling. 

”Svenska ishockeyförbundet måste resa sig och ta sitt ansvar för svensk hockeys framtid. SHL måste ta sitt ansvar och inse att en skev ekonomisk fördelning bland elitklubbarna slår tillbaka på dem själva i framtiden”, skrev jag då, 2017. 

Ska man tro förbundets ordförande Anders Larsson så är han intresserad av att förbundet ska vara en nyckelaktör här.

"Ytterst är det naturligtvis klubbarna som måste ta tag i sina egna ekonomier och försöka hitta nya intäkter. Men även vi i förbundet måste agera", skrev han i en krönika i juni 2024, där han uttryckte oro över situationen.

"Vi kommer att se över allt detta och det vi kommer fram till ska redovisas på förbundets ordförandekonferens i november", fortsatte han.

Åtgärden som presenterades efter det blev att lätta på de ekonomiska kraven på klubbarna för att få elitlicens. Det var nödvändigt eftersom så få klubbar klarade de krav som fanns. Men det är knappast åtgärder som löser grundproblemen.

Nu tas frågorna om detta upp skarpt, som motioner inför årsmötet i juni. 

Lönetak eller andra ekonomiska ramar, gemensam ligaorganisation som i fotbollen, fler lag som flyttas upp och ner, och begränsning av utländska spelare finns bland förslagen. 

Intressanta förslag som är svåra att avgöra hur de skulle påverka svensk hockey i rätt riktning. Men något måste göras, och att utreda frågorna med rätt fokus – på svensk hockey som helhet – kan vara ett viktigt steg mot att hitta lösningar. 

Jag ser fram emot att följa fortsättningen. 

Bättre sent än aldrig.