HANSON: Är det Karlsson-effekten?

Karlsson-effekten

Eric Karlsson har fått chansen som huvudansvarig. 

Resultatet: två segrar på två matcher. 

Plötsligt ser det ut som en lågoddsare att han får fortsätta. 

Trots att han bara är 31 år har han rätt mycket rutin och får beröm för hur han kommunicerar och får med sig spelarna. 

Glädjescenerna efter 4–3-segern talade för sig självt. 

Kan spela på sina styrkor

VIK var inte särskilt bra borta mot Vimmerby, men jag tyckte mig kunna se tendenser på något av en röd tråd. Ett grundspel där mycket handlar om att nyttja den fart och storlek man har.

Det är också tydligt hur man trevar i mörkret från att ha haft ytterst lite tro på vad man gör. 

Mot AIK började det lika svagt som tidigare. Men i underläge 0–2 började man hitta sitt spel, och för första gången på väldigt länge kunde man faktiskt se ett konsekvent spel från VIK. 

Att man då också vänder till seger kan betyda hur mycket som helst. 

AIK tappade greppet

En fin start där man vann närkamper, hade farten och var det klart bättre laget, och tog ledningen med 2–0 – nej, det räckte inte ändå.

Det var i slutändan en jämn match och det behöver inte vara någon fara på taket. Det är alltjämt sex segrar på de åtta senaste. 

Fler AIK-spelare måste komma igång

Victor Brattström skadad, men det behöver inte vara någon fara så länge Jonathan Stålberg fortsätter spela stabilt. 

Gerry Fitzgeralds skada är desto mer oroande. 

Där tappar AIK sin bästa kedja, som nu plockades bort helt. 

Nu måste andra kliva fram. Christoffer Björk, Lukas Zetterberg, Daniel Ljungman, Jord Bellerive och Daniel Muzito-Bagenda är några exempel på spelare med kapacitet, men behöver producera på en jämnare nivå.

Debut för backtalangen

Med ett SHL-lån i sista stund plockades Albin Sundin in i AIK:s trupp. Det blev 14.06 i första matchen och minus ett, men då är debuten avklarad. Det blir intressant att se om talangen kan göra något avtryck under de här fyra matcher som han ska vara med, enligt det upplägg som är sagt.