Stockholmshockeyn fick sig en ordentlig törn i förra veckan när Djurgården blev degraderade från svensk hockeys finrum, som i sin tur gjorde att Stockholmslag nu saknas i den högsta ligan i Sverige. Det har aldrig hänt tidigare i svensk hockeyhistoria.
Även om man fick någon form av struktur på spelet och hopp om överlevnad när sparkade Malmötränaren Joakim Fagervall tog över Stockholmslaget blev Timrå för starka och svepte Djurgården i fyra raka matcher.
Med AIK och Södertälje i Hockeyallsvenskan, och Hammarby i Hockeytvåan, kan man sucka och känna att det inte ser särskilt lovande ut för hockeyns framtid i Sveriges huvudstad. Men så fel man kan ha.
Framtiden blomstrar inom Djurgårdens juniorverksamhet. Faktum är att den aldrig någonsin varit så här bra. Eller? Häng med nu.
LÄS OCKSÅ: Eklund målskytt – Djurgården kan nu vinna historisk trippel
Redan dagen efter A-lagets degradering vann klubbens U16-lag SM-guld efter att ha nollat Stockholmslaget Täby i finalen med 4–0. Värt att nämna är att bronsplatsen gick till SDE HF (Stocksunds IF, Danderyds SK och Enebybergs IF) som besegrade Skellefteå. U16-hockeyn domineras av Stockholmslag.
I fredags, fem dagar efter U16-guldet, spelade Djurgården hem J18-SM i Nyköping efter att ha besegrat Brynäs i finalen med 4–1.
Djurgårdens J18-lag jublar efter att ha blivit svenska mästare genom att ha besegrat Brynäs i finalen. Foto: Tobias Sterner/Bildbyrån
På söndagseftermiddagen förlorade J20-laget med 5–2 mot ett effektivt Linköping. Men med två guld och ett silver är Djurgårdens juniorer historiska. Aldrig någonsin har en och samma klubb varit i final med alla tre kullarna.
Förutom att juniorlagen i Djurgårdens IF var nära att vinna alla tre gulden har man på senare år även levererat spelare och talanger till hockeyvärldens absoluta toppligor.
Djurgårdens utvecklingschef Tobias Pehrsson ger sin syn på varför det går så pass bra för juniorverksamheten i klubben just nu.
– Det är ett resultat av flera års hårt arbete där vi byggt hela verksamheten på kontinuitet. Kontinuitet på ledare i form av tränare och övrig personal.
I klubben har det talats om en utvecklingsmodell som man identifierade några år tillbaka som grundar sig på ett systematisk arbetssätt. Utvecklingsmodellen innefattar hur man scoutar och rekryterar spelare, personlig och gruppmässig utveckling, spelvision och den spelutveckling Djurgården satt.
Man använder en träningsmetodik där man bygger kvantitet och kvalité i is- och fysträning, individuell spelarutveckling, samt processen hur man följer upp individen med journaler och regelbunden uppföljning samt ledarskap. Att utveckla ett ledarskap som kan bemöta, coacha och utveckla spelaren i dialog.
– Det är dessa fem områden som vi inom Hockeygymnasiet och juniorverksamheten tillsammans utvärderar och ständigt utvecklar tillsammans. Alla är involverade och alla bidrar till att följa planen – där kan jag bara lyfta hatten för våra tränare, målvaktstränare, fystränare och instruktörer för deras arbete, säger Pehrsson till HockeyNews.se.
Noah Östlund en av alla talanger Djurgården fått fram jublar efter sitt mål i J-20-finalen. Foto: Tobias Sterner/Bildbyrån
Hur stor betydelse är det att juniorverksamheten flyger fram i dessa tider när A-laget samtidigt blev degraderad?
– Jättestor betydelse såklart. Vi behöver i föreningen bygga från grunden och bygga från rötterna – det som får oss att växa och blomma ut. I detta arbete har vi en juniorverksamhet, där talanger utvecklas och vi kommer under de närmaste åren att steg för steg bygga in det i vårt herrlag. På så sätt får vi in rätt beteenden, rätt karaktärer, rätt tävlingsnivå och rätt utbildning på de spelare som sen skall vara med och lyfta ett herrlag i framtiden.
Djurgården är Stockholmshockeyns största klubb och utvecklingschefen Tobias Pehrsson berättar för HockeyNews.se hur processen går till med att rekrytera spelare i regionen.
– Vi bygger relationer med klubbarna. Från grunden är det vår ungdomsansvarig som har dialogen med klubbarna, får input om spelare. Vi har en scout som har dialog med klubbarnas respektive tränare och får vidare input om spelaren ifråga. Därefter kollar jag och våra scouter på dessa spelare vid flera tillfällen, säger Pehrsson och fortsätter:
– Till slut genomför vi djupintervjuer med spelare och familjer, där fokus ligger på personlig utveckling. Att lära känna personen och människan aningen mer på djupet – det är här vi har vår största konkurrensfördel. Dvs sättet vi jobbar med människan. Bygga en stark självkänsla, välgrundad självinsikt och en trygghet inifrån där man lär och känna sig själv och hur man utvecklas i grupp, på ett sätt som man har nytta av längre fram i livet.
Ser man det som "positivt" att A-laget nu kommer spela Hockeyallsvenskan, då tänker jag på att det är lättare för era ungdomar att slå sig in i truppen?
– Det är ju precis så det är. Detta ger oss en möjlighet att framöver bygga rätt och rätt för mig är från grunden och från rötterna. Rötterna för oss är vår välfungerande talangfabrik.
Hur går samarbetet till med andra lag i Stockholm, tänker framförallt på AIK och Hammarby, men också mindre klubbar?
– I grunden rekryterar vi sällan, om nästan aldrig, från yngre åldrar som U14 till U10, vi tror att unga spelare mår bäst av att vara hemma med ALLA fördelar det medför. När spelare sedan blir U15 och definitivt U16, då är vi desto mer tydliga med vår rekryteringsstrategi, dvs spelare med potential för Hockeygymnasiet kan rekryteras in ett år tidigare. Men det görs i samförstånd med motpart till klubb, där dialog mellan klubbar är A och O. Det bygger tillit och förtroende mellan klubbarna och i slutändan för Stockholms bästa.
Djurgården har på senare år skickat iväg många spelare till NHL. Med spelare som Tobias Björnfot, Alexander Holtz och William Eklund för att nämna några är Djurgården en av de klubbarna som det går bäst för på den fronten.
Djurgårdens utvecklingschef Tobias Pehrsson. Foto: Bildbyrån
Berätta om resan, hur ni fått fram så många unga spelare som skrivit NHL-kontrakt de senaste, säg de senaste fem åren?
– Det beror på spelarnas drivkraft, deras förmåga att utmana sig själva, jävlar anammat att aldrig ge upp och hela tiden vilja tävla för att bli lite bättre. Den urkraften som spelarna både har och utvecklar, gör att dem själva tar sig till högsta möjliga nivå. Vi som förening har en bra väletablerad modell, en systematik i arbetsprocessen och en kontinuitet på ledare. Men i slutändan är det spelarens egna förmåga att förflytta sin utveckling till nästa nivå som blir avgörande. Och det är precis här vi har framgången, det är här personen och människan bakom som behöver vara utvecklad – då lyckas både vi som klubb och individen själv med den resan, att ”utveckla sig mot sitt bästa jag”.
Vad kan andra lag ta efter er?
– Att hitta sin egna väg. Jag tror oaktat om det är en ishockeyförening, företag eller annan organisation, behöver man hitta sin egna väg, sin egna modell och sitt egna sätt att arbeta. Vilket många klubbar i Sverige är duktiga på. Men jag tror att både vi som klubb och andra klubbar behöver våga vara mer spetsiga, att lyfta tävlingsnivån till en brutalt mycket högre nivå.
– Det jag inte gillar är när klubbar rekryterar varandras juniorer, där en spelare är på en god plattform i sin klubb. I de fall finns ingen anledning att rekrytera juniorer av andra och skapa otydlighet i spelarens talangutveckling. Det är skillnad om spelaren ifråga hamnat i kläm av olika anledningar, då kan ett byte vara nödvändigt, men inte annars. Här tycker jag att klubbar i svensk ishockey måste ta större ansvar
Ni har utvecklat coacher och ledare, som Mattias Zackrisson och Jörgen Bemström, till SHL och Hockeyallsvenskan, hur ser er ledarrekrytering ut? Trots det kan ni fortsätta utveckla spelare på ett bra sätt.
– Stämmer, vi har under senaste två säsongerna släppt Mattias Zackrisson till Almtuna respektive Jörgen Bemström till SHL och därefter gick han till Södertälje. Detta har medfört att vi kunnat bygga vidare på Michael Holmqvist som huvudtränare i J20, Martin Linder-Öst i J18 och även Nicklas Magnusson som huvudtränare i U16. Vi vill utveckla tränare och ledare till att ta kliv inom vår organisation och mot vårt herrlag. I detta har vi lyckats väl med påfyllnaden av tränare och ändå kunna bibehålla vår verksamhet. Detta är ett styrketecken kan jag tycka, att trots tränare lämnar har vi ett system som är underbyggt och fortsätter utveckla spelet, träningen och individen.
Avslutningsvis, vilka spelare tror du tar klivet från juniorhockeyn till A-lagshockeyn nästa säsong?
– Vi har en handfull spelare som redan har tränat, spelat och gjort det bra i vårt herrlag. Dessa spelare behöver vi bygga vidare på. Sedan får man se det som ”en ett-till-tvåårs-resa”, det vill säga att fler kan komma göra en resa in mot herrlaget, vilket känns spännande.