19-årige Marcus Gidlöf fick SHL-debutera för Leksand redan i fjol – men släppte då tre puckar efter att ha kastats in i den tredje perioden i ett möte mot Växjö.
Sedan dess är det många som har tvivlat – men Marcus Gidlöf har bara fortsatt att gnugga på i J20 och när Mantas Armalis gick sönder tidigt på säsongen fick han återigen chansen i A-laget.
I sin första SHL-start mot Färjestad stod Gidlöf för en imponerande insats, där han räddade 20 av 21 skott och säkrade segern åt Leksand. Därefter har den ena stabila insatsen avlöst den den andra.
– Jag har fått trygghet att kunna jobba på varje dag och har fått bra förtroende från ledarna. Det har egentligen bara gått uppåt den senaste tiden, samtidigt som jag tagit hand om de små dipparna som varit på ett bra sätt, säger han när Hockeynews träffar honom i Finland.
Hur har det varit att kastas rakt in i SHL-hetluften?
– Det har varit sjukt kul och lärorikt att få axla det ansvaret när Mantas har varit borta. Det är vi två som fått ansvaret och där vill jag ge all beröm till Tjomme som verkligen hållit kylan och inte plockat in någon målvakt. Han har visat att han verkligen tror på mig. Det har varit sjukt kul att få jobba med Jakob (Hellsten) och (Alexander) Millner och känna att man utvecklas.
Den nästan två meter långe målvakten är lite av en "late bloomer" och har sällan stått först i ledet när det kommer till distrikts- eller landslagsuttagningar. Den här landslagssamlingen är exempelvis hans första med Juniorkronorna.
– Jag har väl alltid varit lite senare och mer tillbakadragen än alla andra, men man behöver inte ha någon jättestress egentligen. Så klart det är kul att vara med i landslaget tidigt, men jag är hellre redo när jag väl får chansen än att stressa mig in.
Folk jag pratar med säger framförallt att du växt som människa sista året, känner du det själv också?
– Ja, men absolut. Jämför jag med förra året, där jag tyckte att jag var väldigt mogen, så är det en stor skillnad i år, säger Gidlöf som medger att det hänt mycket på det personliga planet:
– Jag tror mycket handlar om att jag har blivit mognare och därmed fått ut mer i spelet. Att klara av en högre hastighet och trycket utifrån på ett bättre sätt.
Är det något särskilt som ligger bakom att du tagit kliv som människa?
– Nej, jag tror mer att jag börjat lita mer på mig själv och fått den där tryggheten i Leksand. Det blir mitt femte år och jag har verkligen fått tid att utvecklas. Det har gjort att jag blivit tryggare i mig själv.
Även om 5-nationersturneringen i Finland är hans första landslagssamling med Juniorkronorna ser han ut att ha en bra chans att slå sig in som en av två målvakter i truppen. Men när vi ställer frågan om han ser sig som en av två svenska målvakter i JVM blir han försiktig:
– Inte en aning. Jag tänker bara lägga ner arbetet varje dag så får vi se hur långt det tar mig, säger han.
Men du siktar på att slå dig in?
– Absolut.
