Frondell: ”Jag läser inte kommentarer – jag bara kör”

Anton Frondell slår sig ner på en stol efter Djurgårdens frivilliga isträning. Han är en uppvaktad ung man. Inte så konstigt med tanke på att han valdes som trea i årets NHL-draft.

OCH har gjort sex mål och två assist på sina första nio SHL-matcher.

Efter att ha slagit till med med ett zorromål och totalt fem mål på två matcher inom loppet av tre dagar.

– Jag hade en bra vecka, konstaterar Frondell.

Det började förra måndagen. Då tog han körkort.

– Jag klarade både teorin och uppkörningen på första försöket. Med lite tur.

På tisdagen åkte han till Örebro med sitt Djurgården och åkte på däng. Det blev förlust med 4–3.

Han skakade av sig förlusten och laddade för match mot Rögle. På torsdagen flög Chicago Blackhawks assisterande general manager Mark Eaton in till Stockholm för att se Anton Frondell i action mot Rögle i SHL. Det skulle visa sig vara en väld vald match att se Frondell på Hovets is. Här fick 8 094 åskådare, och Eaton, bevittna Anton Frondell göra ett påpassligt zorro-mål och ett annat högklassigt mål.

Frondell tar allt det här med ett stort mått av lugn.

Så vad sa Mark Eaton när ni talades vid?

– Vi satt och käkade lunch en dag. Pratade hockey och sen var det mycket livet. Han fick träffa syrran och se hur stan ser ut. Så klart pratade vi hockey också, men Chicago har förtroende för Djurgården och lägger sig inte i så mycket, vilket är skönt för mig. De litar på Djurgården och vet att jag får en bra utveckling här och det är väldigt skönt, säger Frondell med eftertryck.

Chicago-scouten Mats Hallin besökte en isträning på Hovet förra säsongen månader innan Anton Frondell valdes som den tredje spelaren totalt i NHL-draften. Bara en dryg handfull svenskar har valts tidigare än så i hockeyhistorien. Mats Sundin och Rasmus Dahlin är Sveriges enda draftettor. Som tvåor har Victor Hedman, Daniel Sedin, Gabriel Landeskog och Leo Carlsson gått.

Frondell och Henrik Sedin är drafttreor. Det säger lite om vilken jättestor talang Djurgårdsspelaren anses vara.

Och efter den där showen mot Rögle följde Anton Frondell upp med ett hattrick på Hovet när Djurgården slog Malmö med 5–3.

– Förra veckan var rolig. Den är nog svårslagen. Man får komma ner på jorden och fatta att inte varje match kommer att se ut så där. Det är väl det, men det är kul när det händer.

Är du bra på att njuta?

– Nja, naej. Ja. Efter matchen i lördags var det autografskrivning och firade med pizza. Och sen kollade jag på Idol när jag kom hem.

Anton Frondell verkar bra på att skifta fokus och koppla bort hockeyn när det behövs.

Gillar du Idol och det konceptet?

– Jag brukar inte följa det, men morsan har fått mig att bli lite intresserad. Så vi sitter och kollar lite här och där tillsammans.

Kollade du på uttagningarna också?

– De där auditions eller vad det heter? Ja, några. Men nu är de inne i solomoment och grejer. Nu börjar de bli bra, de som är kvar.

Det är väl lite med hockeyn som med Idol att man utvecklas och det gallras bort spelare i karriären?

– Ja, men kanske. Man ska ut på scenen och sjunga framför publik och sedan ska det bara bli större och större publik. Ja, lite.

Anton Frondell har kommit en bit på väg i sin hockeykarriär. Mycket jobb och många timmars träning återstår för att nå nästa nivå, vilket är NHL-spel med Chicago.

Vilka har hockeymässigt betytt mest för din utveckling?

– (Anton funderar en god stund) Det kommer upp fler och fler personer i skallen när man tänker på det. Dels alla tränare man har haft genom åren. Jag har svårt att komma på att jag har haft nån dålig tränare. De senaste två säsongerna har våra tränare här, alla tre. Och ”Honken” (Michael Holmqvist) som gnuggar extra skills med oss. De två senaste säsongerna blir man bättre och bättre varje dag när man får stanna kvar på isen och har nån tränare som jobbar med en.

Frondell fortsätter:

– Innan det var det Martin Linder Öst. Vi har haft Nicklas (Magnusson), Mange Welin. En gammal tränare som heter Kim Lindgren som jag hade i Farsta, som egentligen fick mig att tycka att hockey var jävligt kul. Därifrån var det det bästa jag visste.

Det låter som att Kim Lindgren har varit rätt viktig för dig?

– Det kändes inte riktigt bara som en tränare. Vi är än idag polare, eller familjepolare. Han är lite äldre (37). Vi ses ibland och käkar och hänger. Riktigt trevlig kille. Sedan finns det massor fler jag kan nämna. Farsan som har skjutsat till alla ishallar i landet.

Familjen är oerhört betydelsefull för Anton Frondell.

– Jag bor hemma. Det har jag alltid gjort. Hela familjen, man träffar dem varje dag, och så får man middag av mamma eller syrran när man kommer hem. Jag har folk att hänga med hela tiden. Jag har det bra. Jag blir curlad…

Favoritmat?

– Jag äter det ofta, men spaghetti och köttfärssås. Det är lätt att äta mycket. Det brukar vara en bra middag dagen innan match, tycker jag.

Anton Frondell låter med andra ord som en väldigt vanlig tonåring.

Hur handskas du med sociala medier?

– Jag har lite sociala konton. Men det är mycket för att chatta med polare. Kompisar som lägger ut inlägg, händelser, och visar vad de gör.

Pressen på SHL-spelarna i hockey varierar i de sociala medierna, men spelare som Mathias Bromé och Jonathan Pudas har det senaste året råkat illa ut.

– Hockeyrelaterade inlägg och klipp på sig själv, jag tror aldrig jag har gått in och kollat vad folk skriver i kommentarerna. Man gör bra matcher, då kanske det blir positiva kommentarer och så kommer det sämre prestationer och då kanske folk har andra åsikter. Samma sak som jag sa innan, att försöka få så lite röster runt om att lägga sig i. Det blir vi, laget, coacherna och jag själv som kan påverka min prestation. Så försöker att inte kolla eller läsa hockeyrelaterade inlägg utan mer för att det är kul att se vad kompisar gör och roliga reels.

Vilken är din största framgång hittills?

– Jag vet inte om det är tråkigt svar. Men nu spelar jag i SHL. Sveriges bästa liga. Det var inte jättemånga år sen man drömde om det och nånstans innerst kände att det där är många år bort, eller det kanske aldrig kommer att hända. Och nu när jag tänker på det så har jag spelat nio matcher i den serien. Det blev en dröm som hände. Det var inte bara kanske, utan nu har det hänt. Och det måste vara det största hittills.

Största motgången?

– Det kanske ändå måste vara säsongen (2023/2024) där jag drog på mig en skada och fick missa slutspel (och U18-VM). Det var tråkigt, just att det var de roliga tiderna som började. Våren och ett slutspel. Jag hade fått känna på några matcher i A-laget och Victor (Eklund) och Linus (Eriksson) fick spela där i slutspelet. Sedan vet jag inte om jag hade gjort det, men det var en tanke som fanns där att göra. Det var väl motgången kanske.

Hur tacklade du det?

– Bra. Det tråkiga var att jag inte spelade match. Men jag tror att jag tränade mer än vad jag brukar göra vid den tiden. Jag hade ingen match jag skulle toppa formen till utan det var bara att träna stenhårt hela tiden. Jag hade ont i knät men kunde göra så mycket annat. Jag tickade lite uppåt hela tiden ändå och inte åt fel håll.

Med sommarens rookiekontrakt med Chicago kommer Anton Frondell att kunna casha in drygt 900 000 kronor i så kallad signingbonus. Och han kommer att kunna leva på hockeyn framöver.

Har du unnat dig nånting?

– Jag köpte en högtalare i somras. En JBL partybox 710 tror jag den heter. Shoppa kläder och grejer har jag aldrig gjort. Jag går runt med CCM- och Djurgårdshoodisar. Det funkar.

Var det efter kontraktsskrivningen som du slog till eller var högtalaren något du var sugen på?

– Jag hade nog sajnat med Chicago då, men jag älskar att lyssna på musik och när jag är hemma själv så tycker jag att det är tråkigt när det är tyst. Om jag är själv hemma eller vaknar en morgon och är ensam så är det alltid musik på. Det är bra tryck i den högtalaren kan jag säga… Den är ganska stor. Googla upp den. Den står i huset så varje rum får lite musik, hehe.