Från lycka till mardröm för svenske backen: ”Jäkligt tungt psykiskt”

Den Trojafostrade backen Joel Johansson lämnade norska Storhamar efter en fin fjolårssäsong. När HockeyNews.se intervjuade den 29-årige backen den 1 augusti berättade han att det lutade åt fortsatt spel utomlands. 

Någon dag senare gjorde han klart med österrikiska Dornbirn, men redan innan han gjort en enda match för klubben bröts kontraktet. Vad hände egentligen? HockeyNews.se ringde upp backen för att ta reda på det. 

– Jag har haft problem med ett knä väldigt länge. Jag kunde träna under sommaren men jag hade problem med det. När jag kom ner dit började det bli värre och svullna väldigt mycket. Jag blev magnetröntgad där nere och sen sa deras läkare att jag behövde operera mig och skulle bli borta i ett och ett halvt till två år. 

– Då rev de kontraktet… och sa att jag ljög för att jag inte berättat att jag var skadad när jag kom dit, men det var ju inte vad jag trodde då. 

Den 1 oktober genomgick backen en operation, för tredje gången på samma knä. Nu håller han på att rehabilitera sig för att komma tillbaka i spel, men han vet ännu inte när det blir. 

– Min förhoppning har alltid varit innan transferfönstret stänger, att vara helt hundra och redo för match innan det. Men det verkar gå ganska mycket slöare än så. Jag vet faktiskt inte för tillfället, säger han. 

Hur tungt var det att få det beskedet efter en fin säsong i Norge?

– Jävligt tungt. Jag var i Danmark ett år, tyska andraligan i tre år, sen Norge. Det är samma nivå, medan Österrike är ett snäpp upp. Det var en chans till att tjäna större pengar, jag har ju tjänat innan också, men ytterligare ett snäpp upp. Jag kände att det var dags för det. Det blev jäkligt mycket tvärtom kan man säga. 

Joel Johansson gjorde succé i norska Storhamar och hade skrivit på för österrikiska Dornbirner. Nu är framtiden oklar. Foto: Bildbyrån

Nu vet han inte ens om han kommer kunna fortsätta spela hockey i framtiden. 

– Jag fyller 30 efter denna säsongen och det är inte så att man blir yngre. Det blir inte lättare att hitta en klubb när man nu missar en hel säsong. Det har varit jäkligt tungt psykiskt och är fortfarande. Rehaben tar väldigt lång tid efter den här operationen. Egentligen hade jag behövt göra ytterligare en operation, men då hade det varit slut på karriären. Jag tog en chansning, så får vi se hur det blir.

Finns det tankar på att lägga av redan nu?

– Nej. Jag vet inte vad jag skulle göra då. Jag vill verkligen tillbaka och spela igen. Blir de att jag inte kan komma tillbaka denna säsongen får jag ta en funderare om det överhuvudtaget går och spela. Men det ska löna sig också, det var anledningen till att jag stack utomlands från början. 

Om han lyckas bli återställd är det fortsatt utlandet som gäller menar han. 

– Det går inte att åka runt och spela i allsvenskan på minimilön, det är rätt otacksamt. Jag har en del kompisar som gör och har gjort det, och de säger att de inte går. Jag är inte sugen på det för fem öre. Kan jag spela kommer det att vara utomlands, kan jag inte får jag ta det då.