Linus Fernström fick en smäll i Brynäs sista match 2018 som tog illa. Ganska snabbt konstaterades att målvakten hade drabbats av en hjärnskakning.
Han skrev på för kroatiska Medvescak Zagreb i juli förra året med förhoppningen om att hjärnskakningen skulle ge med sig. Det gjorde den inte och kontraktet bröts en månad senare.
Ett år senare har han inte spelat någon hockey alls. Han har inte ens varit inne i en ishall det senaste året.
– Jag har inte tittat på så mycket matcher under säsongen, men jag har i alla fall hängt med hur det har gått, säger han till HockeyNews.se.
Sviterna efter smällen förra året gör sig fortfarande påmind för 31-årige Fernström som har spelat SHL-hockey med Frölunda, Karlskrona och Brynäs.
– Jag mår väl okej, men det är mycket upp och ner och jag försöker intala mig själv att jag mår bra. Jag i den situation jag är i, det är många saker som händer i livet och det är mycket mentala grejer. Men jag försöker se den positiva sidan, säger han.
“Den positiva sidan” är att han mår bättre nu än han gjorde för ett år sedan. Det negativa är att han ännu inte är frisk.
– Även om jag mår bättre så är det fortfarande inte bra. Om jag zoomar ut över det senaste året så har det blivit bättre, men om jag jämför med hur jag mådde när jag spelade så är det inte bra.
Har du fortfarande bra och mindre bra dagar?
– Ja, det går upp och ner, och det är mycket yttre faktorer som påverkar, beroende på vad jag gör på dagarna. Men det där lär man sig att anpassa sig efter, man undviker vissa situationer och försöker göra saker som inte får en att må dåligt.
Vad är det du undviker?
– Att hamna i stressade situationer framför allt, att ta god tid på sig när man ska göra något. Samtidigt vet man aldrig om det är tillfälligheter eller om det hänger ihop.
Han säger att han för anteckningar då och då för att se ett mönster.
När du har dina dåliga dagar, hur mår du då?
– Jag har sagt det många gånger innan, men det är som att man har mycket att tänka på och mycket att göra, trots att man inte har det. Man är trött i huvudet och det känns som att huvudet är igång.
Hur jobbigt är det mentalt?
– Vad ska jag säga? Jag har inte så mycket val. Men jag tror att jag har nytta av att jag har jobbat mycket med det mentala genom hela min karriär. Jag är medveten om hur jag tänker så jag inte hamnar i någon negativ spiral så det drar iväg. Man kan stoppa sig själv.
Fernström rehabtränar så mycket han kan och träffar både specialister och läkare. Han gör övningar för ögonen och balansen och försöker schemalägga sin tid.
Om eller när han kommer tillbaka till hockeyn igen vet han inte, och han har heller inte tagit något beslut om det än.
– Jag har kvar hockeyn långt bak i skallen, säger han. Har man gått på gym i 20 år för att träna för att bli bättre på ishockey så är det klart att man fortfarande har den tanken. Men sen förstår jag ju att chansen är liten att jag kommer komma tillbaka. Just nu handlar det bara om att kunna träna som jag vill och det kan jag inte göra nu.
