Då förändrades allt
Djurgården kom ut starkt och stod för en bra inledning på matchen. Laget tillbringade mycket tid i offensiv zon, trots att man tidigt kunde ha fått en jobbig start.
Redan efter 1.45 åkte Oliver Wahlström ut för en tripping på Bosse Meijer, men Djurgården klarade av det efterföljande numerära underläget.
Framåt hade Djurgården behövt ta sig in mer på insidan för att skapa de riktigt heta målchanserna. Det syntes också i skottstatistiken, där Frölunda hade ett klart övertag. Men sett till spelet under de första tio minuterna fanns det ändå inte särskilt mycket att klaga på.
Sedan kom hemmalagets 1–0-mål och matchbilden förändrades. Hemmalaget tog över mer och mer och jobbade sig in i matchen.
Frölundas svaghet - igen
Frölunda tog kliv framåt i det senaste mötet med Brynäs. Laget ägde pucken under större delar av matchen, spelet i egen zon var betydligt mindre rörigt och helheten satt helt enkelt bättre.
Men Frölunda är fortfarande inte uppe på någon riktig toppnivå. Stundtals känns det tydligt att det finns ytterligare växlar att lägga i.
Det syntes även i den här matchen. När Frölunda får styra spelet ser det bra ut, men när motståndarna sätter hård press uppstår fortfarande problem. Då blir spelet stressat och betydligt mer sårbart och det märktes också när laget radade upp utvisningar på slutet.
Räddade Djurgården
Daniel Marmenlind har fått stå åt sidan och hade en del att bevisa när han åter fick chansen i säsongens andra match. Och som han tog den.
Framför allt i den andra perioden klev Djurgårdsmålvakten fram med flera avgörande räddningar. Bland annat stod han för en riktig skridskoparad på ett avslut från Samuel Fagemo. Hade Fagemo fått till direktskottet i stället för att få pucken något bakom sig hade målet varit öppet.
Kort därefter svarade Marmenlind för ytterligare en högklassig räddning, den gången på Samuel Johannessons avslut.
Detaljen som straffade Djurgården
Djurgården stod för flera starka perioder i matchen.
Men en detalj behövde de verkligen få ordning på: tekningarna.
Efter 40 minuter hade Frölunda vunnit tekningarna med hela 24–13 och problemen fortsatte även i den tredje perioden. Med knappt tio minuter kvar hade exempelvis Nils Åman bara vunnit två av sina 14 tekningar.
Det blev extra kostsamt eftersom Djurgården i övrigt vann många dueller längs sargerna och hade flera bra sekvenser. Men så fort spelet stannade och det var dags för tekning tappade laget ofta initiativet och tvingades börja om – eller jaga puck.
Det finns även förbättringspotential i Djurgårdens numerära överläge. I slutet av matchen fick laget flera gyllene möjligheter i powerplay när man jagade en kvittering efter reduceringen till 3–2.
Nils Åman hittade visserligen nätet i numerärt överläge, men Djurgården hade chanser att få ut betydligt mer. Bland annat spelade man bort ett fem mot tre-läge och hade ytterligare några heta avslut utan att få in pucken.
I ett sådant avgörande skede av matchen behöver utdelningen vara bättre. Samtidigt ska det sägas att Djurgården ställdes mot ett Frölunda med ett riktigt starkt boxplay.
Ger Sjöström ett lugn?
Det är ingen hemlighet att Frölunda jagade en toppcenter inför den här säsongen. Samtidigt öppnade situationen dörren för Bosse Meijer.
Junioren, född 2008, imponerade stort under försäsongen och fick chansen att visa att han kunde konkurrera även på SHL-nivå. Den har han minst sagt tagit vara på.
Meijer har fortsatt på samma spår under säsongsinledningen och i sin sjätte SHL-match slog han till med sitt andra mål.
Inför säsongen fanns det förstås frågetecken. Hur skulle en oprövad 17-åring hantera steget till SHL när allvaret började? Hittills har Meijer inte bara undvikit att göra bort sig – snarare tvärtom.
Han har visat att han klarar nivån och fortsätter han på den inslagna vägen lär det ge sportchefen Fredrik Sjöström ett betydligt större lugn i centerfrågan.
