Fem hockeygymnasium jag hade valt – utan landslagsmeriter

Varje år står mängder av unga hockeyspelare inför ett av sina hittills största beslut. Vilket hockeygymnasium ska jag välja?

Det pratas ofta om Frölunda, Skellefteå, Djurgården och andra stora talangfabriker. Klubbar som lockar några av landets mest eftertraktade ungdomsspelare och som har en lång historia av att utveckla spelare till högsta nivå.

Men alla tillhör inte den kategorin.

Faktum är att de allra flesta duktiga 15-åringar inte är ungdomslandslagsspelare. Det betyder däremot inte att de saknar förutsättningar att bli riktigt bra hockeyspelare.

Jag har själv gått igenom den här processen. Jag flyttade från Skövde till Skellefteå redan i nian och fick möjligheten att utvecklas i en av Sveriges mest framgångsrika juniorverksamheter. Men jag var också landslagsspelare och hade redan tidigt fått möjligheten att mäta mig med de bästa i min årskull.

Det är inte riktigt de spelarna jag vill fokusera på den här gången.

Jag vill i stället rikta mig till dig som är en bra hockeyspelare, kanske till och med riktigt bra, men som ännu inte tillhör den absoluta toppen i Sverige.

Var ska du spela för att ge dig själv bästa möjliga förutsättningar att ta nästa steg?

Därför väger U20 Nationell tungt i mina val

När jag har valt ut de här fem klubbarna finns det flera saker jag har tittat på.

En av de absolut viktigaste är att föreningen spelar i U20 Nationell.

Av egen erfarenhet vet jag hur utvecklande den serien kan vara. Det är bra hockey, högt tempo, skickliga spelare och en nivå där du ständigt behöver prestera för att hänga med.

Jag tycker att betydelsen av att få spela bra matcher vecka efter vecka ibland underskattas.

Du kan ha fantastiska träningsmöjligheter, skickliga tränare och moderna faciliteter. Men om du inte regelbundet får möta tillräckligt bra motstånd riskerar en viktig del av utvecklingen att gå förlorad.

Det handlar om att behöva fatta beslut snabbare, vinna närkamper mot bättre spelare och lära sig hantera situationer där du inte längre är bäst på isen.

För mig är det en viktig del av resan mot seniorhockeyn.

Men jag har också tittat på föreningarnas historia. Har de erfarenhet av att utveckla skickliga hockeyspelare? Finns det en tydlig hockeykultur? Är det en ort där hockeyn betyder mycket och där det finns bra förutsättningar att leva som en satsande ungdom?

Och framför allt: Är det en miljö där jag tror att en duktig spelare, som ännu inte slagit igenom på nationell nivå, kan fortsätta utvecklas?

Det har landat i följande fem alternativ.

1. Leksands IF – en stark utvecklingsmiljö som blivit ännu mer intressant

Leksand är mitt förstaval på den här listan.

Det är en förening med en stark tradition av spelarutveckling, en etablerad juniorverksamhet och en hockeykultur som är svår att hitta på särskilt många andra platser i Sverige.

I Leksand är hockeyn en stor del av vardagen. Det märks på intresset runt föreningen, människorna och hela samhället. För en 16-åring som flyttar hemifrån för att satsa på ishockey tror jag att det kan vara en väldigt bra miljö.

Men det som framför allt gör Leksand intressant för mig just nu är nedflyttningen till Hockeyallsvenskan.

Jag tror fortfarande att konkurrensen om platserna på hockeygymnasiet kommer att vara hög. Leksand är ett attraktivt namn och har under många år byggt upp en verksamhet som lockar duktiga spelare från hela landet.

Samtidigt är det rimligt att fundera över hur serietillhörigheten påverkar rekryteringen framöver.

Kanske väljer några av Sveriges allra mest eftertraktade 15-åringar att söka sig till SHL-klubbar i stället? Om så blir fallet skulle det kunna öppna möjligheter för andra duktiga spelare som tidigare haft svårt att konkurrera om platserna.

Det är ingen självklarhet, men jag tycker att det är en intressant aspekt.

Leksand spelar dessutom i U20 Nationell, vilket väger tungt för mig. Det innebär att du kan få en vardag i en etablerad juniororganisation och på sikt mäta dig mot några av Sveriges bästa juniorlag.

En annan intressant faktor är vägen till seniorhockeyn. Att A-laget spelar i Hockeyallsvenskan skulle på sikt kunna skapa andra möjligheter för unga spelare än när klubben tillhörde SHL. Men det kräver naturligtvis att föreningen också är beredd att ge sina juniorer förtroende.

Det finns samtidigt frågetecken kring hur nedflyttningen och det ekonomiska läget påverkar organisationen. Det hade jag velat undersöka noggrant innan jag fattade mitt beslut.

Men sett till hockeykultur, historik och möjligheten att utvecklas tycker jag att Leksand är ett väldigt intressant alternativ.

2. MoDo Hockey – en av Sveriges mest klassiska talangmiljöer

Det är svårt att prata om spelarutveckling i svensk hockey utan att nämna MoDo.

Örnsköldsvik har en närmast unik hockeyhistoria sett till ortens storlek. Peter Forsberg, Markus Näslund, Victor Hedman och många andra skickliga hockeyspelare har vuxit fram i den hockeymiljö som finns i området.

Det betyder naturligtvis inte att dagens hockeygymnasium automatiskt är ett av Sveriges bästa. Men jag tycker att historien säger något om vilken betydelse ishockeyn har på orten.

Och just den kulturen är en av anledningarna till att jag har med MoDo på min lista.

Jag tror att det finns stora fördelar med att komma till en ort där hockeyn verkligen betyder någonting. Där det finns ett intresse, en stolthet och en lång tradition av att utveckla spelare.

MoDo har dessutom en etablerad juniorverksamhet och spelar i U20 Nationell.

För mig är det viktigt att den möjligheten finns. Även om du börjar i U18 vill jag att det ska finnas en tydlig väg vidare till en riktigt bra juniorserie.

Jag gillar också att MoDo spelar i Hockeyallsvenskan. Precis som med Leksand tycker jag att det är intressant att fundera över möjligheterna för unga spelare att på sikt närma sig A-laget.

Samtidigt ska vi inte lura oss själva.

MoDo är ett attraktivt hockeygymnasium och konkurrensen lär vara hög. Det är inte någon klubb där man automatiskt får större möjligheter bara för att representationslaget spelar i Hockeyallsvenskan.

Men för en duktig spelare som ännu inte slagit igenom i landslagssammanhang tycker jag absolut att det är en miljö värd att undersöka.

Framför allt hade jag velat veta hur klubben arbetar med spelare som inte är längst fram i utvecklingen när de kommer dit.

För det är ju precis där den stora frågan ligger.

Hur bra är MoDo på att utveckla spelaren som är bra vid 15 års ålder, men som behöver ytterligare tre eller fyra år för att verkligen blomma ut?

Det är den typen av svar jag hade letat efter.

3. Mora IK – en hockeyort där vardagen kan bli en styrka

Mora är kanske det alternativ på listan som jag tycker är allra mest intressant när vi pratar om själva vardagen.

Det är en mindre ort med en lång hockeytradition och en förening som under många år varit en del av svensk elithockey.

Här finns inte samma storstadsliv som i Stockholm eller Göteborg. För vissa kan det säkert vara en nackdel, men för en ung spelare som verkligen vill satsa tror jag också att det kan vara en styrka.

Du kommer till en ort där hockeyn har en tydlig plats och där förutsättningarna finns för att bygga en bra vardag kring träning, skola och återhämtning.

Det kanske inte låter särskilt spännande när man är 15 år.

Men jag tror att många underskattar hur mycket de här sakerna betyder för utvecklingen.

Det är lätt att prata om antal ispass, gymträning och vilka tränare som finns i föreningen. Men hur du lever mellan träningarna är minst lika viktigt.

Mora har också erfarenhet av att utveckla egna juniorer och slussa spelare vidare mot seniorhockeyn. Det är en viktig del av klubbens historia.

Dessutom spelar föreningen i U20 Nationell, vilket innebär att det finns möjlighet att utvecklas vidare i en riktigt bra juniorserie.

En annan sak jag tycker är intressant är att Mora inte har riktigt samma nationella uppmärksamhet kring sitt hockeygymnasium som flera av de största talangfabrikerna.

Det betyder inte att det är enkelt att bli antagen. Men jag tycker att det gör Mora till ett alternativ som fler borde undersöka, i stället för att automatiskt stirra sig blinda på de största klubbmärkena.

Här hade jag framför allt velat veta hur föreningen arbetar individuellt med sina spelare och vilka möjligheter som finns att ta steget från U20 till A-laget.

För mig är Mora ett väldigt intressant val för den spelare som vill komma till en genuin hockeyort och lägga fullt fokus på sin utveckling.

4. Södertälje SK – stark historia och bevis på spelarutveckling

Södertälje är ett annat hockeygymnasium som jag tycker förtjänar att lyftas fram i den här diskussionen.

Det finns en lång hockeytradition i föreningen och en ungdomsverksamhet som genom åren har varit med och utvecklat flera riktigt skickliga spelare.

Det jag framför allt gillar med Södertälje är kombinationen av en etablerad hockeymiljö och möjligheten att spela U20 Nationell.

Klubben beskriver också en utbildning där individuell utveckling är central. Spelarna arbetar med både tekniska och taktiska moment och får individuella utvecklingsplaner.

Det är precis sådant jag tycker att man ska undersöka när man väljer hockeygymnasium.

För mig handlar det inte bara om att komma till en klubb med bra träningsmöjligheter. Jag vill veta vad tränarna ser i mig som spelare och hur de tänker hjälpa mig att bli bättre.

Södertälje är också en stad med en stark hockeyidentitet. Det finns en historia och en stolthet kring föreningen som jag tror kan bidra till en bra miljö för ambitiösa ungdomar.

Samtidigt finns närheten till Stockholm och en större region, vilket kan vara positivt för både utbildning och livet utanför ishockeyn.

Jag tror inte att Södertälje är ett enkelt hockeygymnasium att komma in på. Men för en duktig spelare som ännu inte tillhör landslagsdiskussionerna tycker jag att det är ett alternativ som absolut ska finnas med.

Framför allt om klubben kan presentera en tydlig plan för hur just den spelaren ska utvecklas under sina tre gymnasieår.

5. BIK Karlskoga – en intressant miljö för spelare som vill ta nästa steg

Mitt femte val är BIK Karlskoga.

Det är kanske inte den förening som flest 15-åringar först tänker på när de pratar om Sveriges mest attraktiva hockeygymnasium.

Men det är också lite därför jag tycker att Karlskoga är intressant.

BIK har under lång tid byggt upp en tydlig identitet inom svensk hockey. Föreningen förknippas med hårt arbete, en stark lagkultur och förmågan att konkurrera på en hög nivå utan samma ekonomiska förutsättningar som de största klubbarna.

Det är egenskaper jag tycker är intressanta även när vi pratar om utveckling av unga hockeyspelare.

Här finns en tydlig hockeykultur och en ort där föreningen betyder mycket.

Det som gör Karlskoga extra intressant just nu är att klubbens U20-lag har tagit steget upp till U20 Nationell.

För mig förändrar det förutsättningarna.

Tidigare hade jag varit mer tveksam till att välja en miljö där det saknades möjlighet att spela i den högsta nationella juniorserien. Men nu finns den möjligheten även i Karlskoga.

Det betyder att spelare som tar steget vidare från U18 kan få möta riktigt bra motstånd på U20-nivå.

Samtidigt måste vi vara realistiska. Att etablera sig i U20 Nationell är en utmaning och det är ännu för tidigt att säga hur stark Karlskogas juniorverksamhet kommer att vara på den här nivån över tid.

Men jag tycker att det är en intressant utveckling.

BIK har också en historik av att ge juniorer möjligheter att träna och spela med A-laget i Hockeyallsvenskan.

För en ung spelare tycker jag att det är en viktig faktor. Det behöver inte handla om att spela regelbundet i A-laget som 17-åring, men att få känna på seniorhockeyn och förstå vad som krävs på nästa nivå kan vara väldigt utvecklande.

Karlskoga är dessutom en mindre ort där det finns goda möjligheter att fokusera på sin hockeyvardag.

För rätt spelare tror jag att kombinationen av klubbens kultur, möjligheten till U20 Nationell och närheten till seniorhockeyn kan vara väldigt intressant.

Det här är kanske inte det mest självklara valet på min lista. Men det är ett av de alternativ jag tycker att fler borde titta närmare på.

Det viktigaste är inte var du kommer in – utan vad som händer sedan

Jag vill avsluta med att vara tydlig med en sak.

Det här är inte en lista över Sveriges fem bästa hockeygymnasium. Och det betyder inte heller att spelare som inte är landslagsmän ska undvika Frölunda, Skellefteå, Djurgården eller andra stora föreningar.

Det finns fantastiska utvecklingsmiljöer på många håll i Sverige.

Men jag tycker att vi ibland lägger alldeles för mycket prestige i själva antagningen.

Att komma in på ett eftertraktat hockeygymnasium blir nästan som ett kvitto på hur bra man är vid 15 års ålder.

Problemet är att det säger väldigt lite om hur bra hockeyspelare man kommer att vara fem år senare.

Jag har själv sett hur snabbt förutsättningarna kan förändras. Spelare som dominerade när vi var 15 år kunde få det betydligt tuffare några år senare. Samtidigt fanns det andra som tog enorma kliv när de blev äldre.

Det är därför jag tycker att valet av hockeygymnasium måste handla mer om utveckling än status.

Jag hade velat veta hur tränarna ser på mig. Vilka styrkor har jag? Vad behöver jag förbättra? Hur ser konkurrensen ut på min position? Finns det en realistisk väg från U18 till U20 och vidare mot seniorhockeyn?

Och kanske viktigast av allt: Vad händer om jag inte utvecklas lika snabbt som klubben har tänkt sig?

För det kommer att finnas motgångar.

Du kanske inte får den roll du hade hoppats på. Du kanske blir petad. Du kanske får se spelare som du tidigare varit bättre än gå förbi dig.

Det är då miljön verkligen sätts på prov.

Jag tycker också att föräldrar behöver fundera över vad som egentligen är viktigast.

Är målet att kunna berätta för andra att sonen kommit in på ett av Sveriges mest eftertraktade hockeygymnasium? Eller är målet att hitta en plats där han har så bra förutsättningar som möjligt att utvecklas under tre viktiga år?

För mig är svaret ganska självklart.

Det finns ingen garanti för att något av de fem alternativen på min lista passar just dig.

Det beror på vilken spelare du är, vad du behöver utveckla och vilken typ av människa du är utanför ishallen.

Men det är precis därför jag tycker att man måste göra sin egen undersökning och inte bara välja utifrån vilket klubbmärke som ser finast ut.

För när du är 19 eller 20 år är det ganska ointressant hur eftertraktat ditt hockeygymnasium var när du blev antagen. Då är det betydligt viktigare hur bra hockeyspelare du faktiskt har blivit.