FALK: SHL:s mest underskattade spelare

Jag ska alltså ranka SHLs tio mest underskattade spelare.

Och vad är då en underskattad spelare?

Jo i min värld är det väl en sån som kanske inte får de rubrikerna de förtjänar.
Ofta i ganska undanskymda roller i laget men att de är extremt viktiga för sina lag i framförallt situationer när saker och ting ska försvaras antingen om det är en ledning i slutet av en match eller om det är boxplay eller vad det nu kan vara. Viktiga minuter helt enkelt, eller avgörande lägen.
För de här spelarna får ju inte riktigt den cred som jag tycker de förtjänar.
10. Keegan Lowe, Växjö Lakers.
Det är en back från Växjö som heter om är en konstant i Växjös försvar. Han startar ofta vid tekningar i egen zon och ser till så att det egna målet skyddas. Han är helt hänsynslös mot sig själv i sitt sätt att försöka hjälpa laget. Detta genom att täcka skott. Han ger smällar, tar smällar. Där är en spelare som som jag tycker förtjänar mer kredd än vad han egentligen får.

9. David Blomgren, Djurgården.
I mina ögon så tillhör han ju den kategorin – som en laglojal spelare och som alltid gör jobbet, som alltid offrar allting som ger allt för att hjälpa laget på sitt sätt. Han är en kille som kommer att ta kliv framåt i vad det gäller det offensiva spelet. Det han gör nu är att han hjälper laget med det hårda jobbet med det fysiska spelet
8. Axel Andersson, Brynäs.
Nu kanske många tänker, hur kan han plocka ut en landslagsback i kategorin underskattad?. Han är inte underskattad på så sätt – eftersom han är ruskigt bra – men jag anser att han får inte tillräckligt med möjligheter i det offensiva. Det var först lite nu på slutet som man fick komma in i powerplay och den biten men innan dess har det varit mest boxplay och mest 5 mot 5-spel. Det är klart det finns konkurrens med andra backar i Brynäs men han tycker jag har en bra uppsida i spelet med puck också så vore kul om man får lite mera lite mera offensiva starter.
7. Ludwig Nilsson, Växjö Lakers.
En riktig kämpe som har varit med i en herrans massa år. Han vet exakt vad det handlar om – när det gäller att göra saker och ting – som krävs, för att ge sitt lag fördelar. Han finns alltid där alltid i ansiktet på motståndarna fullföljer alltid sina tacklingsförsök samtidigt som han ser till att göra jobbet hemåt. Han är ingen spelare som drar till sig några rubriker överhuvudtaget men han är alltid alltid ruskigt bra i sin roll.

6. Viktor Grahn, Skellefteå.
Han kom från SSK till Skellefteå den här säsongen och jag tycker att han har gjort det väldigt bra i Skellefteå. Den backuppsättningen är ju inte helt enkel att slå sig in i. Skellefteå har en otrolig bredd. Steget för honom från HA till SHL har gått bra och det har såklart att göra med just miljön i Skellefteå och hur gynnsam den är. Han är ju en allround-back skulle jag säga. Hade en mer framskjuten roll och en offensiv roll i SSK förra året.
5. Erik Walli Walterholm, Timrå
Han hade en ganska tung säsong den här säsongen, vad det gäller vad det gäller plus/minus statistik. Jag tror att han var en av de sämre i Timrå i den statistiken tyvärr men vissa säsonger är vad de är och då slutar saker på minus. Han är ju en spelare som är Stockholms-fostrad i SDE innan han flyttade över till Djurgården och hade några år där. Han har alltid varit en underskattad spelare som jobbat hårt och fullföljer sina tacklingar - och han ser till att backchecka samt ligga rätt i egen zon. Han får för få rubriker. Sedan har han även bra uppsida i det offensiva spelet. Han har inte riktigt fått det att lossna men han är fortfarande ganska ung.
4. Noah Hasa, Frölunda.
Han gör inte mycket väsen av sig. Han ligger alltid rätt i banen Tror inte att Robban Ohlsson behöver prata honom jättemycket i båset mellan bytena. Han är säker i sin positionering och hela den biten. Han är en sån som som bara gör bra saker. Han ligger rätt, slår enkla pass och han ser till att hjälpa sina medspelare till att bli bättre. Han understödjer backarna i egen zon och understödjer forwards i anfallszon. Han är oerhört lojal och en spelare som man verkligen kan lita på. Jag är rätt övertygad om att han kanske lyfter till nya nivåer så att han blir en av dem som vi inte pratar om som underskattad inom en rätt snar framtid.
3. Tom Nilsson, Frölunda.
Jag hade honom ett år i Djurgården. Det är en fantastisk kille och han gör inte mycket väsen av sig. Han är stenhård – och fullföljer alla tacklingar. Han ser till att vara ruggigt nära sin motståndare. Han blockar skott och dödar utvisningar. En sån kille som man som tränare älskar att ha i sitt lag. Han gör det han blir tillsagd. Han har haft väldigt otur med skador. En riktigt bra och viktig back i sitt lag.
2. Karl Henriksson, Växjö Lakers.
En center likt Hasa - som jag nämnde tidigare, fast lite mer av framskjuten roll i hierarkin i Växjö jämfört med vad Hasa är i Frölunda. Kalle är han är ruskigt spelintelligent. Han ligger precis som Hasa väldigt rätt i banan i stort sett hela tiden. Han är alltid spelbar för sina backar. Han kompenserar sin litenhet med att han är smart och sen har han en ruskig balans. Han hade väl en okej säsong i Växjös grundserie - men nu under slutspelet har han verkligen blommat ut.
1. Pontus Johansson, Skellefteå.
I mina ögon Sveriges mest underskattade spelare. En back som har en förmåga att glida undan från motståndarna och att han alltid har blicken upp. Han kommer rankas som en av SHL:s bästa backar under många år om han inte försvinner någon annanstans så klart. Han har gjort det fantastiskt bra. Han har gjort 25 poäng i grundserien vilket är bra för en så pass ung back.