Experten synar DIF:s nya powerplay – en profil kan hamna utanför

Jag tänkte dyka ner i Djurgårdens spel i special teams, alltså powerplay och boxplay.

Det är två spelformer där framför allt boxplay var lite av ett sorgebarn i början av förra säsongen. Man fick aldrig riktigt till pressen som man ville.

Det blev ganska stora ytor för motståndarna att spela på, vilket gjorde att Djurgården släppte in väldigt många mål i numerärt underläge.

Powerplay var helt okej. Man hamnade någonstans runt 25 procent, vilket varken är jättebra eller jättedåligt.

Ett okej powerplay, men ett betydligt sämre boxplay är väl det man tar med sig från förra året.

Wahlstrom förändrar PP-pusslet

Nu när Oliver Wahlstrom har anlänt kan man någonstans börja se hur Djurgården tänker formera sig.

Senast fick man bara ett powerplay och gjorde mål på det, vilket naturligtvis är bra.

Den ena enheten börjar vi därför få en ganska tydlig bild av. Den andra blir desto mer intressant.

Nu har man i stort sett alla spelare på plats och då handlar det om att finsnickra och hitta rätt positioner för att bli så effektiva som möjligt.

Wahlstrom kommer sannolikt inte att spela boxplay om inget oförutsett händer, så där har man kunnat arbeta vidare ungefär som tidigare.

Men vi börjar med powerplay.

I enheten senast hade man Sebastian Hartmann framför mål och Nils Åman i en lite friare roll runt och bakom honom.

Sedan hade man Wahlstrom på vänsterflanken, Charles Hudon på högerflanken och Nikolas Brouillard som pointback och spets i den triangel som i princip alla lag använder i powerplay.

Det ger Djurgården tre väldigt tydliga avslutare.

Och det är precis det man söker.

Tre profiler – två platser

Tittar man på den andra uppställningen blir det väldigt intressant.

Så länge Lucas Carlsson inte är med kommer Colby Sissons sannolikt att stå på point, precis som han gjort tidigare.

Noel Gunler lär finnas på den ena flanken, där Wahlstrom står i första powerplayet.

Sedan återstår tre positioner.

Jag räknar med att Joe Snively står på högerflanken och styr spelet.

Då återstår två platser.

Och där har vi Jacob Josefson, Marcus Krüger och Lukas Vejdemo.

Någon av de tre kommer, som jag ser det, med största sannolikhet att hamna utanför powerplay – om man inte väljer att lyfta ut Gunler.

Men känslan är att Gunler behöver få sina möjligheter i powerplay.

Det blir därför väldigt spännande att se hur man tänker.

Krüger är en bra tekare och väldigt bra runt målet.

Vejdemo är också en bra tekare, även om han inte riktigt är i samma kaliber som Krüger.

Och så har vi Josefson, som är väldigt nyttig oavsett var på isen han befinner sig.

Men någon av dem ser alltså ut att bli utan en plats.

Det får vi förmodligen ganska snart svar på när Djurgården får fler möjligheter i powerplay.

Det Falk vill se mer av

Det jag saknade förra året, och det jag vill att Djurgården adderar nu, handlar om hur man attackerar.

Från flankerna söker man ofta genomspelet.

Det skapar en lång sidledsförflyttning för målvakten och möjlighet till direktskott från andra sidan.

Men möter man skickliga boxplaylag stänger de ofta de passningsvägarna.

Då tycker jag att Djurgården ibland blir lite passivt och försiktigt och fortsätter leta efter det perfekta läget.

Det Wahlstrom gjorde direkt i sitt första powerplay var i stället att gå in och avsluta.

Det gör motståndarboxen osäker eftersom skottet kan komma från samtliga tre positioner där uppe.

Finns inte genomspelen måste man attackera och försöka skapa lite grisigare avslut och grisigare mål.

Få pucken mot mål.

Vinna kampen.

Hugga på returer.

Styra puckar.

På så sätt adderar man ytterligare ett hot och blir inte beroende av att hitta genomspel till Hudon, Gunler eller vem som nu befinner sig på motsatt sida.

Det behöver naturligtvis också komma skott uppifrån.

Få in pucken mot mål och hugg på lösa puckar. Kan man inte styra eller slå in returen ska man åtminstone kunna återvinna pucken och snabbt komma till ett nytt avslut.

Jag vill helt enkelt se lite mer attack mot mål och mindre jakt på det perfekta genomspelet.

Börjar man bara med att leta genomspel behöver motståndarnas box inte göra särskilt mycket.

De kan stå kvar i sina positioner, arbeta med klubborna och stänga ytorna.

Men börjar Djurgården attackera kommer också öppningarna för genomspelen.

Det är viktigt att börja i rätt ände.

Sätt press först – hitta öppningarna sedan.

Boxplayet har tagit steg

Över till boxplay.

Det fick man inte riktigt synk på förra året.

Det Djurgården vill göra är att sätta press på motståndarnas flanker och med sina forwards tvinga ner puckhållaren mot hörnen för att begränsa spelvägarna.

Där krävs timing.

Samtidigt som pressen sätts måste en spelare finnas kvar centralt och stänga genomspelet genom boxen.

Det är samma typ av genomspel som Djurgården själva söker i sitt powerplay.

Det tvingar målvakten till en lång förflyttning och gör det svårt att hinna över till spelaren på bortre sidan.

Det synkade inte riktigt förra året.

Men i år tycker jag att det ser bättre ut.

Framför allt vågar Djurgården sätta press.

Spelaren i mitten har också betydligt mer tålamod i sin position.

Det är just tålamodet som är viktigt.

Låt motståndarna göra första draget. Chansa inte, utan ligg kvar i position och stäng ytan framför mål.

Går spelet sedan från högerflanken upp till point behöver spelaren som pressat ta sig tillbaka in centralt och ersätta spelaren som står där.

Den spelaren kan i sin tur gå upp och sätta press på point.

Spelas pucken vidare blir det nästa spelares tur att sätta press på flanken.

På det sättet får man en rotation mellan de två forwards som gör att Djurgården hela tiden kan vara aktivt och sätta press.

Det man vill ha i powerplay är mycket tid och många spelalternativ.

Därför tycker jag att Djurgårdens sätt att vilja försvara sig är helt rätt.

Vill motståndaren ha mycket tid ska man göra precis tvärtom och ge dem så lite tid som möjligt.

Nu släppte Djurgården in två mål i boxplay senast. Sådant kommer naturligtvis att hända.

Det viktiga är att analysera hur målen kommer till.

Det handlade om två genomspel där väldigt små marginaler i timingen gjorde att Djurgården inte hann stänga passningsvägen.

Men i stort gillar jag det jag ser.

Jag tycker att Djurgården är på rätt väg i sitt boxplay