Presenteras i samarbete med Hajper.com – En spelsajt i hajper-fart
På ett år har Erik Gustafsson gått från att vara en back som har haft svårt att etablera sig i NHL till att bli en viktig pjäs på Chicagos blålinje.
– Det har gått väldigt snabbt sedan förra året, från att spela i Rockford till att spela 22 minuter i NHL. Det är väldigt kul och jag vill ju vara därute och hjälpa laget så mycket som möjligt, säger Erik Gustafsson till HockeyNews.se.
Säsongen 2015/2016 gjorde Gustafsson 41 NHL-matcher med Chicago utan att göra något större avtryck. Hela nästkommande säsong tillbringades med Rockford i AHL, och det var även där han inledde förra säsongen.
Men mot New York Islanders den 20 januari 2018 var han tillbaka på den stora scenen. I hans första NHL-match sedan april 2016 blev det islossning direkt för den vänsterfattade backen. Gustafsson gjorde ett mål och en assist och har sedan dess cementerat sin plats bland Chicagos backar.
Erik Gustafsson jublar tillsammans med Alex Debrincat och Artem Anisimov. Foto: Matt Marton/USA Today Sports/Bildbyrån
Den här säsongen har 26-åringen tagit ytterligare kliv. VM-guldmedaljören från i våras, med ett förflutet i Djurgården och Frölunda, snittar 22 minuter per match och med 30 poäng på 48 matcher har han gjort flest poäng bland alla backar i laget.
Han må ha en offensiv roll med mycket förtroende i powerplay, men när han får frågan om vad utvecklingen beror på så är en av de största anledningarna ett förbättrat försvarsspel.
– Jag vet att jag kan mycket med puck och allt sånt men det är försvarsspelet som har varit min stora svaghet de senaste sju-åtta åren. Spelet utan puck har jag försökt jobba på och det startade redan under campen då jag körde extra med tränarna. Det tror jag har hjälpt mitt självförtroende också, säger Gustafsson.
Var det just försvarsspelet som gjorde att det dröjde för dig att ta en plats?
– Ja, jag tror det och även det att jag inte var så pucksäker då. Jag gjorde dåliga beslut med pucken. Försvarsspelet är ju alltid något som har varit med mig sedan tiden hemma i Djurgården och Frölunda. Men jag jobbade på de två första åren här och jag tycker att det har hjälpt mig. Jag tror att det är en av de största anledningarna till att jag är här.
Gustafsson försvarar mot Edmontons Leon Draisaitl. Foto: Patrick Gorski/USA Today Sports
Det märks på Gustafsson att han är nöjd med sin egen säsong. För laget, som vann Stanley Cup så sent som 2015, har det däremot gått tyngre. Man ligger i botten av Western Conference, och i början av november sparkades den legendariske huvudtränaren Joel Quenneville och ersattes av den tidigare Moratränaren Jeremy Colliton.
Men trots att laget har stött på motgångar under säsongen har den mentala delen av spelet förbättrats för Gustafsson. Han har varit petad en gång den här säsongen och det är något som tidigare kunde sätta spöken i huvudet, göra honom nervös och förhindra honom från att spela sitt eget spel.
– Jag försöker bara ta bort det dåliga och fokusera på det bra, och det är nog den största anledningen till att det har gått så bra. Självförtroendet är på topp också och då är det lättare, säger han.
Bland backkollegorna i laget finns Duncan Keith och Brent Seabrook. De kanske inte är lika bra som de var under storhetstiden då Chicago vann tre Stanley Cup-titlar mellan 2010 och 2015. Men med över 1000 NHL-matcher vardera har duon rutin i mängder, och förutom Stanley Cup-titlarna har de varit med och vunnit OS-guld med Kanada.
Hur mycket lär du dig av dem?
– Varje dag. Det är två sköna grabbar det där, hehe. Väl ute på isen ser man hur mycket rutin de har och vad de har varit med om. Det är tre Stanley Cup och över tio år i ligan. Jag försöker ta in så mycket som möjligt, säger Gustafsson.
