"Det låter kanske skadligt – men är en livsstil"

Fredrik Sjöström avslutade spelarkarriären i Frölunda HC 2013 och tog därefter klivet in i organisationen i en ny roll. Han började som scout, växlade mellan scoutinguppdrag och rollen som assisterande general manager, innan han under säsongen 2015/16 tog över som general manager – en position han haft sedan dess.

I över ett decennium har livet kretsat kring Frölunda för den tidigare forwarden från Färgelanda. Sedan spelarkarriären tog slut har hans uppdrag varit tydligt: att utveckla verksamheten och skapa bästa möjliga förutsättningar för spelare och ledare. Även om tiden som elitidrottare är över är han i praktiken tillgänglig dygnets alla timmar.

Att stänga dörren till kontoret i Frölundaborg – och samtidigt stänga av tankarna – är lättare sagt än gjort.

– Nej, det kan man inte. Jag kan i alla fall inte det. Det handlar nog om hur man är som person. Visst måste man lära sig att ta mikropauser och hitta andningshål. Men finns det 24 timmar på ett dygn så är det inte många av dem som jag inte tänker på Frölunda. Det handlar hela tiden om nästa steg för laget: någon jag behöver prata med, en position som ska fyllas. Tankarna är ständigt där. Det låter kanske skadligt eller sjukligt, säger han.

Samtidigt betonar han att allt inte känns som arbete i traditionell mening.

– Många i den här branschen säger att det är en livsstil, och det tror jag verkligen att det är. Man älskar det man gör. Man ser det inte bara som ett jobb, utan som en livsstil. Det betyder oerhört mycket – och det är också väldigt roligt. Men det är också väldigt tidskrävande. Det är inte många timmar per dygn som inte kretsar kring Frölunda. Kanske är det lite sjukligt – men det kan det vara värt.

Hur länge kan du se dig själv i en sån här roll, eller inom hockeyn på det här sättet?

– Där tror jag att det är otroligt viktigt att vara ärlig mot sig själv. Så länge man känner att man har drivet och att jag känner att det jag gör varje dag här, det hjälper klubben framåt. Att jag gör något som är positivt för klubben. Då ser jag liksom ingen gräns. Men börjar man bli för bekväm, man börjar försöka hitta genvägar, eller man börjar fuska, då tror jag man är farligt ute. Då har väl jag lovat mig själv att då är det bättre att räcka upp handen. Då är det tid för någon annan att göra det jag gör.

Vinnarskallen Sjöström

Han är heller inte ensam om att trivas i klubben. I organisationen finns namn som president Christian Lechtaler, verksam i föreningen sedan 2011, ordförande Mats Grauers med över ett decennium, samt före detta profiler som Joel Lundqvist och Roger Rönnberg. Vad är det då som gör att så många stannar – och gärna återvänder? Sjöström försöker sätta ord på det.

– Jag tror att Frölunda är en av de större klubbarna i SHL och har varit över tid. Vi har en otrolig publikkapacitet och vi har mycket folk som går på matcherna. Jag tror att det är attraktivt. Jag tycker att det är en välskött förening. Man känner att det är stabilt. Vi har varit ett bra lag över lång tid. Vi vinner inte varje år, men vi är där uppe någonstans och jagar det här SM-guldet, säger han och fortsätter:

– Vi försöker vara där och jaga det varje år. Det tror jag gör att det blir attraktivt. Sen är det ju klart att staden Göteborg också lockar. Det är en trevlig stad och bra människor i staden. Det är klart att det bör vara en attraktionskraft också. Jag vill tro att det är en välskött förening. Man känner att kommer man hit har man dels god chans att vinna, men också att utvecklas som hockeyspelare. Vi har mest draftpicks i Europa. Jag tror att det är många delar som gör att det blir attraktivt.

Vad är det som har motiverat dig att dag efter dag gå hit?

– Jag tycker det är två olika saker. Givetvis är det ju att man vill vinna. Det är liksom en stor drivfaktor. Vi vill ju vinna. Det vill vi varje år. Men sen tror jag också det är människorna här i huset. Och jag tycker det är det som alltid har varit så jäkla kul här. Vare sig om du är med Robban eller Roger tidigare, så finns det här drivet att hela tiden att vilja bli bättre, vilja utvecklas. Det blir något smittsamt. Alltså varje dag när man kommer hit så vill man ju hela tiden hitta sätt på att försöka göra saker och ting lite bättre varje dag. Det kittlar ju ens tävlingsinstinkt, vad det än är.

Om han är lika mycket vinnarskalle i dag som under tiden på isen? På den frågan är svaret enkelt.

– Ja det är man, absolut. Men det är liksom ännu inte riktigt på samma sätt. Och nu vann ju inte jag som spelare men jag har ändå varit i bra lag där man har haft chansen att vinna. Jag kan inte säga att det är samma känsla för ingenting, du kan aldrig jämföra med att vara där ute på isen. Det är liksom inte samma känsla och skulle vi vinna med Frölunda här framöver så har jag haft min lilla del i det, men på något sätt men det är ju killarna och coacherna som gör det. Sen är vi, vi kan kanske kalla oss stödfunktion. Vi ser till att ge spelarna de bästa förutsättningarna för att de ska kunna vinna och prestera ute på isen. Men det är killarna och coacherna som gör jobbet – de är de verkliga hjältarna. Vår uppgift är att se till att allt runt omkring fungerar och ge dem verktygen de behöver för att prestera. Samtidigt blir man ju glad, man lever sig in i matcherna, man fastnar, kan känna ångest men också glädje."

Distansen till laget

Sjöström strävar i sin roll som general manager efter att vara nära både tränare och spelare, men arbetar samtidigt medvetet för att behålla en viss distans – något han själv ser som ett framgångsrecept.

– Jag skulle inte säga att vi är nära men coacherna är ju på något sätt väldigt nära. De är där hela dagarna, varenda sekund. De står där i båset. Det finns ju ändå en distans mellan oss och laget. Det gör det ju men det är klart att vi försöker vara nära. Vi träffar ju alla spelarna och coacher och alla som jobbar i laget. Det träffar man ju dagligen hela tiden. Men det är klart att det blir ändå en viss distans. Det tror jag är bra för att jag tror att spelare och coacher de lever ju lite mer dag för dag. Vi måste kunna lite zooma ut och se det i ett längre perspektiv. Det är bra att vara nära men det gäller också att kunna backa ifrån. Att kunna hålla lite distans till det just för att kunna se lite längre bort. Se kanske lite större tendenser och framförallt att kunna blicka in mot framtiden.

Under åren har han stött på flera utmaningar – något han menar ofta följer med stora framgångar. Under en period radade de upp både SM-guld och CHL-titlar.

– Det är många utmaningar hela tiden. En av dem har varit att vi under en period var väldigt framgångsrika och vann flera titlar både i SHL och CHL. Någonstans vill man hela tiden vara där uppe och vinna, men det är svårt. Påminner lite om NHL, där ett lag kan ha ett fönster att gå för det, och sedan blir laget äldre och man måste bygga om – eller göra en re-build, som det så vackert heter. Det är lite där vi har varit. Vi hade en kärna med många bra spelare, men vi har successivt behövt föryngra laget, ibland med noll nya spelare per säsong. Det är oerhört svårt, dels för att man har spelare man tycker väldigt mycket om och vunnit med, men någon gång blir de för gamla. Att säga hej då till spelare som betytt otroligt mycket för klubben är aldrig lätt. Det har varit en period av successiv ombyggnad, och det har inte varit någon enkel uppgift.

Och just de där samtalen – det är också det svåraste med det här jobbet.

– Även om min uppgift är att bygga laget, och man kanske tror att man ska vara känslokall i det här yrket, är det väldigt svårt. Man bygger starka band med både spelare och ledare, och det är en tuff boll att ta. Det är samma sak som när vår resa med Roger tog slut – jag var så nära honom som man kan vara, och det påverkar en självklart på ett personligt plan. Det råder inga tvivel om det.

Är det något samtal eller besked som har varit extra tufft att ta?

– Det finns många situationer, jag vet inte om det är någon enskild som sticker ut. Men klart är att man blir nära de här spelarna och ledarna när man krigar tillsammans varje dag. I den här branschen tar allt slut någon gång, och då måste man gå vidare – det gäller ju även mig själv. Någon gång kommer någon annan att sitta på min plats, och det får man acceptera. Det är känslosamt, absolut, men samtidigt är min uppgift att göra mitt yttersta för Frölunda – för klubben och för att vi ska vara framgångsrika.

Bra eller dåligt?

Sjöström är en av de sportcheferna som suttit längst på posten i SHL. Ett tecken på kontinuitet i klubben, menar han.

– Någonstans har vi haft många personer som stannat länge – Roger har varit här länge, Lechtaler har varit här väldigt länge, och Grauers också. Det är en form av kontinuitet i klubben, och kanske en signal om stabilitet – att folk inte byts ut kors och tvärs hela tiden. Jag tror att det är positivt.

Hur viktig är den där kontinuiteten tror du?

– Jag tror att det kan vara lite dubbelsidigt. Kontinuitet kan absolut vara väldigt bra, men det måste inte alltid vara det. Så länge man har ett starkt driv och vill något, kan kontinuitet vara oerhört värdefull. Men när man blir för bekväm och bara vill skydda sin egen plats, då tror jag inte att det är särskilt bra, säger han och fortsätter:

– Någonstans känner jag, som har jobbat här länge, att man har haft ett starkt stöd och förtroende. För mig har det alltid varit självklart att det är här jag vill vara – man känner verkligen det i huset. Jag har inte ens tittat på att gå någon annanstans, utan har trivts fantastiskt bra här.

"Inte opåverkbar"

Under åren har mediebevakningen ökat, även om han förstås är van sedan spelarkarriären. Pressen som följer med ett sådant arbete är stor.

– För min del blir det på ett sätt lättare med erfarenheten. Man lär sig hantera tuffa perioder och små kriser bättre än när man började. Men hockey – och Frölunda i synnerhet – berör väldigt många människor. Då måste man acceptera att det kommer kritik mot klubben och mot mig. Samtidigt kan jag ändå gilla det, för Frölunda betyder mycket för många. Det hade varit tråkigare om det inte var så. Men jag är inte opåverkbar.

– Man hör vad som sägs och skrivs – man kan inte bara skärma av sig från världen. Samtidigt får man känna att här har jag gjort ett bra jobb ändå. Även om vi inte vinner ett SM-guld ett år, får man se vad vi faktiskt gjort bra. Sedan finns det alltid saker vi är ruggigt självkritiska mot – vad kan vi göra bättre? Media får leva sitt eget liv, det kan man inte göra något åt. Jag tror man blir bättre på det med åren, att inte ta åt sig av allt som skrivs. Helt opåverkbar blir man nog aldrig.

Runt Frölunda som förening har det varit väldigt lugnt. Självklart finns pressen, men inga skandaler, stora rubriker eller interna kontroverser. Förklaringen? Högt i tak internt.

– Jag tror att vi har ett väldigt högt i tak här och är ruggigt självkritiska. Vi ställer höga krav på oss själva och är våra egna största kritiker – om vi inte går hela vägen. Visst, vi har haft fyra raka semifinaler, och många andra klubbar hade varit väldigt nöjda med det. Men vi vill mer, vi vill vinna. När vi utvärderar ser vi vad som har fungerat och vad som varit riktigt bra, och det är viktigt att kunna se nyktert på det. Sedan finns det anledningar till varför vi inte nått hela vägen, och det är de sakerna vi arbetar maniskt med. Vi ligger sömnlösa över hur vi ska få till det så att vi i framtiden går hela vägen och vinner det där rörelseguldet. Det är det vi jobbar för varje dag.

Så sent som 2024 förlängde han sitt kontrakt som general manager med Frölunda – och band därmed upp sig till klubben fram till 2030.