DIF vann - men Lakers har fler vassa kort
Djurgården tar sin första seger, där man på hemmaplan besegrar Växjö med 4-3 efter förlängning. En kort reflektion: första perioden, ett helt annat DIF – mer kompakt över hela banan. Man lyckades spela sig ur egen zon flera gånger i första perioden, vilket man nästan aldrig gjorde mot Rögle senast i tisdags.
Oliver Wahlström – lite det som saknats tidigare: man tar avslut. Man har en kille som passerar framför mål, han tar ett handledsskott utifrån. Inte det bästa, men med lite störning framför målvakten kan de där puckarna gå in. Det är något jag tyckt att de gjort dåligt, även under försäsongen: man tar för få avslut. Det blir ett jäkla skickande med puckar i runden fram och tillbaka, och till slut kommer man ingenstans. In i tratten, mer fram mot mål med folk. Succédebut utan tvekan, med mål och assist. Jag tror nog att krafterna tröt ganska snabbt, vilket är fullt förståeligt. Och Hudon tror jag gillade att spela med Wahlström.
Sen får man ett powerplay och Charles Hudon får göra sitt första för säsongen. Oliver Wahlström står och håller i pucken, skickar en stenhård passning rakt igenom boxen på Växjö, och Hudon trycker dit en direktare. Växjö har absolut ett par vassa chanser i första perioden, men det är Hellberg som räddar dem, så de är inte ofarliga. Powerplay för Växjö med dryga två minuter kvar – där fick man inget gjort, för ovanlighetens skull, för att vara Växjö. Och Lucas Elvenes är sig inte lik.
Tredje perioden: ett, jag vet inte vad jag ska säga, nervöst Djurgården, men ett försiktigt Djurgården. Och ett Växjö man känner igen, med sitt fina passningsspel – utnyttjar bredden, djupet och den tid man får. 2-2 kommer som ett brev på posten, när man som vanligt är för dålig i egen zon.
När man egentligen sitter och väntar på förlängningen slarvar Växjö och bjuder upp DIF till 3-2-ledning genom Lucas Vejdemo, som vinner pucken – eller får pucken – och trycker upp den i plockkrysset. Riktigt vasst avslut. Där blev Djurgården lite kaxigare igen. Men Jacob Josefson drar på sig en tvåa, och i powerplay händer det grejer förstås. Med 31 sekunder kvar tar Växjö en timeout och plockar ut kepan. Och med en sekund kvar av Josefsons utvisning kvitterar Växjö – såklart Elvenes, som slår en passning rakt ner till bortre stolpen.
Man undrar egentligen: var är DIF-spelarna? Både Jesper Pettersson, han har två gubbar framför mål – men istället för att knuffa någon i ryggen klubbar han kanske på isen. Och Philip Holm vet inte riktigt var han står heller.
Det går till overtime, och Växjö har en jättefarlig chans i början. Sen blir det byten. Hudon kommer in och cirkulerar i anfallszon för pucken, tar en liten vända. Gustav Lindström är inne lite oväntat, men han sätter ett fint block – han ställer sig i vägen, inte för en utvisning eller täckning, utan han ställer sig som en screen och blockerar Växjöförsvararen, och Hudon kommer in och drar en handledare. Nils Åman stod med skridskorna lite innanför i det blå fältet, och det blir en lång koll av domarna på video igen. Det tar lång tid innan de ändå bestämmer sig för att godkänna Hudons mål. Och Djurgården vinner med 4-3.
En summering: DIF får problem när man är för kort i passningsspelet vid egen kortsarg. Det hände väldigt mycket, dels mot Björklöven, men ännu mer mot Rögle i tisdags. När de hade problem idag var det mycket i det korta passningsspelet i egen kortsarg – och även när man blir lång i hemgången, framför allt i tredje perioden, men även i mitten av andra. Då blir man passiv i helheten, backar in och lämnar ytor till motståndarna. Och det passar Växjö väldigt bra, med sitt härliga passningsspel och den kyla man har i sina passningar – man hittar både bredden och djupet och tar sig in i anfallszon på ett bra sätt. Växjö är som vanligt väldigt skickliga i passningsspelet, och jag tycker att de har fler vassa kort i sin kortlek än vad Djurgården har.
Sist men inte minst: sorteringen i egen zon vill jag också nämna hos Djurgården. Där lämnar den mycket övrigt att önska – när man hamnar en längre period i egen zon blir det rörigt, och det har man sett i samtliga tre första matcher i SHL.
Sen ska jag ändå lämna en kommentar om det här med att man börjat tjafsa om några saker. Robban Ohlsson i Frölunda tyckte att det tog för lång tid när man ska byta tekare och sånt. Jag ser egentligen inte problemet med det – det är väl mer att man som spelare ska vänja sig, så löser det sig.
Det kommer inte ta så lång tid. Men däremot ska det inte behöva ta så förbaskat lång tid att titta på målsekvenser. Dels hade vi åtta minuter nere i Ängelholm i tisdags, och sen i slutet på den här.
De där grejerna är ännu mer irriterande – jag tror att publiken retar sig mer på det än på att man byter tekare.
