Många klubbar, nya orter och somrar med individuell träning präglade Oliver Bohms sista år som hockeyspelare.
I dag kan den tidigare SHL-backen se tillbaka på en karriär som bland annat innehöll ett SM-guld. Men det finns också delar av karriären som han har funderat över i efterhand.
– Jag tränade på egen hand varenda sommar under de åren. I efterhand kan jag känna att det kanske förkortade min karriär lite grann, säger Bohm.
Bohm flyttade från Karlstad till Frölunda som 18-åring och etablerade sig på elitnivå. Efter flera år i Göteborg gick karriären vidare till Malmö och senare Växjö. Där fick han uppleva en av sina största sportsliga framgångar – SM-guldet 2018.
Efter åren i Växjö blev tillvaron mer kringflackande. Västerås var den enda klubben där han blev kvar två säsonger i följd. I övrigt väntade nya föreningar och flyttar nästan varje år.
Samtidigt växte familjen. Bohm fick barn och somrarna fick han sköta träningen på egen hand.
– Jag har inte levt på min talang. Men det är stor skillnad mellan att träna själv och att träna med ett lag. Om jag hade varit kvar längre på samma ställe och tränat med ett lag kanske jag hade kunnat förlänga karriären med några år.
Trots funderingarna är Bohm nöjd med sin karriär.
– Jag tycker att jag har fått en bra karriär med tanke på förutsättningarna och den talang jag hade. Jag ångrar ingenting.
SM-guldet sticker ut
Oliver Bohm har många fina minnen från spelarkarriären, men åren i Växjö Lakers sticker ut. Där fick han uppleva både några av sina bästa år som spelare och karriärens största sportsliga framgång.
– Här hade jag kanske mina bästa och roligaste år. Vi spelade så bra och hade ett väldigt bra lag.
Flytten till Malmö 2016 är däremot ett minne som fortfarande skaver.
– Jag grämde mig lite över att jag inte fick vara kvar i Frölunda. Jag bytte till Malmö precis det året som de vann SM-guld, 2016. Det sved lite grann.
Från spelare till materialare
Efter sin sista säsong i Vita Hästen väntade ett nytt kapitel. Bohm och familjen köpte hus i Växjö, och han började undersöka möjligheterna att arbeta i Lakers.
Han tog kontakt med Henrik Evertsson och berättade om flytten tillbaka till Växjö. Kort därefter hörde sportchefen av sig med ett erbjudande om en ledig tjänst som materialare – en möjlighet Bohm valde att ta.
– Då kände jag att jag skulle ta chansen när den väl dök upp.
Övergången till den nya rollen har fungerat bra. Även om arbetsuppgifterna skiljer sig från livet som spelare finns mycket av det han uppskattade med hockeyn kvar.
Matchdagarna har blivit en favorit, med förberedelserna inför nedsläpp och närvaron i båset under matcherna.
– Hela matchdagarna tycker jag ändå är härliga. Att göra ordning allting inför match och under själva matchen och vara med i båset. Det tycker jag nog är det roligaste.
Den största skillnaden handlar om pressen att prestera.
– Man är ganska mycket mer avslappnad som materialare. Man behöver inte fokusera på att prestera varje dag.
”Det finns inget som slår”
Gemenskapen i omklädningsrummet har Bohm däremot inte behövt lämna bakom sig. Det var en av de saker han uppskattade mest som spelare och som fortfarande gör att han trivs i sin nya roll.
– Man tränar kanske en timme på is och en halvtimme i gymmet. Sedan får man bara hänga med sina polare. Det är nog det jag har uppskattat mest.
Han värdesätter också att ha fått leva ut sin barndomsdröm.
Men om Bohm måste välja mellan livet som materialare och livet som spelare är svaret tydligt.
– Det finns inget som slår att vara hockeyspelare, såklart. Man är spelare först, med materialare på en tajt andraplats, säger Oliver Bohm
