Danny Dzhaniyev har inlett sitt första år i svensk hockey med Oskarshamn.
För 24-åringen innebär det samtidigt ett tydligt vägval i karriären. Efter ett starkt första proffsår i ECHL, med 73 poäng på 72 matcher, valde han att lämna Nordamerika och testa Europa.
– Jag kände att möjligheten här var större än den jag kunde ha fått hemma i USA. Jag tycker att jag gjorde det jag behövde göra och jag var inte riktigt nöjd med resultatet.
När Hockeynews frågar om han känner att han förtjänade möjligheten att spela i AHL är svaret kort och tydligt.
– Ja, exakt.
Dzhaniyev berättar samtidigt att beslutet att flytta över Atlanten växte fram tillsammans med människorna omkring honom.
– Mina rådgivare, agenter och familjemedlemmar ville alla att jag skulle komma hit. De tyckte att det skulle vara bäst för min karriär.
Dzhaniyev trivs samtidigt med den nya tillvaron i Oskarshamn.
– Det har faktiskt varit jättebra. Jag gillar det verkligen.
– Första månaden var definitivt en omställning men nu tycker jag att jag har kommit in i det. Jag försöker också lära mig lite mer svenska allt eftersom.
Svenskan har däremot sina utmaningar.
– Det är svårt. Det måste jag säga. Jag kan siffrorna och några ord som gör att jag klarar mig. Jag kanske kan beställa kaffe på ett kafé men utöver det håller jag fortfarande på att lära mig.
Ett bekant ansikte
Flytten till Sverige innebar ett helt nytt land och en ny hockeymiljö.
En trygghet fanns däremot redan på plats när han anslöt till laget.
Matt Brown skrev också på för Oskarshamn och Dzhaniyev kände amerikanen sedan tidigare.
– Vi spelade i några välgörenhetsturneringar tillsammans på somrarna. Vi spelade mot varandra och lärde känna varandra lite.
– Under turneringarna brukade lagen också samlas och äta tillsammans, så jag lärde känna honom utanför isen också.
Att Brown skulle göra samma flytt gjorde omställningen enklare.
– Det har definitivt varit till stor hjälp för mig. Han är en fantastisk kille i omklädningsrummet, kan alltid dra ett skämt och ta ett skämt.
– Att han är här har hjälpt mig mycket. Vi går igenom den här omställningen tillsammans och kan luta oss mot varandra.
Vill hjälpa hockeyn i Azerbajdzjan
Dzhaniyevs historia sträcker sig samtidigt långt utanför både USA och Sverige.
Han har rötter i Azerbajdzjan och stora delar av släkten finns kvar i landet.
– Min pappa är därifrån. Vi försöker åka tillbaka varje sommar när vi kan och i princip hela min familj finns där.
Under ett av besök 2025 fick Dzhaniyev också möjlighet att träffa och hjälpa unga hockeyspelare i landet.
Han berättar att det finns ett arbete med att bygga upp hockeyn där – något han själv gärna vill bidra till även framöver.
– De kontaktade mig och jag tvekade inte en sekund. Självklart ville jag komma förbi och hjälpa till när jag var där.
För Dzhaniyev stannar ambitionen inte vid ett enstaka besök.
– Att försöka få sporten att växa där är något jag verkligen vill hjälpa till med i framtiden.
– Om det handlar om att åka dit och hålla några camper eller bara försöka sprida ordet och skapa mer uppmärksamhet kring hockeyn, så vill jag hjälpa till på alla sätt jag kan.
Besöket gjorde också starkt intryck på honom själv.
– De var väldigt glada över att se mig. Jag tror nästan att jag var mer exalterad än de var. Det var fantastiskt och jag ser fram emot att göra det igen nästa gång jag åker tillbaka.
– Jag är väldigt stolt över att jag fick vara en del av det. Det betyder väldigt mycket för mig och jag längtar efter att åka tillbaka och göra om det.
