BERGMAN: Var är energin när den behövs som mest?

Tvärtom mot senast
I matchen i onsdags sköt Leksand två skott på hela första perioden. Nu tog det 1.30 innan Leksand hade skjutit tre. LIF sköljde över HV-spelarna och gjorde allt det man inte lyckades med i match 1. Man var rejäla i närkamperna, hade ett vårdat passningsspel och ett helt annat attack-mindset. 1-0-målet var en delikatessklack av Nolan Stevens (en så bra passning har han inte gjort med klubban på hela säsongen va?). Sen drällde en HV-spelare med pucken, Leksand fick en tre-mot-etta men samme Stevens lyckades släpa sin klubba mellan HV-spelarens skridskor. Och då var det dags för den här typen av mål som man gärna vill ha i ett kval…

Psykologiskt viktiga mål
… nämligen psykologiskt viktiga sådana. I stället för ett jätteläge till 2-0 blev det boxplay och Axel Rindell fintade upp Leksand på läktaren innan han serverade Hugo Pettersson till 1-1. Samme Pettersson tog sen till vara på en svag retur från Filip Larsson och gjorde 2-1 med 38 sekunder kvar av perioden.

Rocky

Av alla rutinerade, högavlönade och ”bärande” spelare som Leksand har så är det en 18-årig back med färre än 25 SHL-matcher på CV:t som är Leksands bästa spelare. Rocky Langvardt gör knappt ett fel. Han vinner närkamper, är ettrig som tusan i defensiven och när han väl har pucken på bladet är han hur lugn och behärskad som helst.

Var är Kaderli och Koblar?

De två ungtupparna har charmat Leksandspubliken den här säsongen med tacklingar, djärva aktioner i offensiven och en frenesi och aggressivitet som ibland fått igång hela laget. I de här två matcherna vet jag inte om Kaderli haft en enda tackling? Och Koblar, som jag trodde skulle växla upp mer och mer ju viktigare matcherna blev, men det har blivit tvärtom. Visst, han är där och hugger och tjafsar lite, men hans spel med puck, kreativiteten i anfallszon och så vidare är bortblåst.