Kaptenens värdiga firande
Patrik Zackrisson firade 600 SHL-matcher och visst har ”Zacke” varit kvickare, gjort fler poäng, varit en mer ledande spelare offensivt och varit mindre skadedrabbad, men LIF:s kapten är allt man kan begära av en kapten. Går i bräschen med klokhet, stenhårt jobb, tjurighet när det går emot och ett glatt humör vid sidan av. Gillar mycket sättet han kliver in fysiskt när det behövs. Jag hoppas han vill spela en säsong till.
Perfekt start på hemmabonanzan
Fyra hemmamatcher på åtta dagar. Det är lite oklart vad som va i glasen när det här spelschemat sattes, men nu är det som det är och Leksands marknadsteam har en jätteutmaning i att få folk till hallen på tisdag. Då hjälper det förstås till att laget tog sin femte raka hemmaskalp (dessutom mot serieledaren), att hallen var fullsatt (åtminstone på pappret) och att publiken bjöd till rejält sista perioden.
Målvaktsduon
Vi har gått igenom det innan, men när Mantas Armalis skadade sig var det kanske inte riktigt det här man såg framför sig. Inte ens om man är lagt åt det optimistiska hållet. Jakob Hellsten har hållit två nollor och radat upp fina insatser. Nu fick Gidlöf chansen igen och då tog han sin fjärde seger på fem SHL-matcher. Nollan var nära men fortsätter han såhär lär det inte dröja jättelänge innan den landar. Fram tills JVM ser det hur lugnt ut som helst på Leksands målissida.
Succékedjan
Det har ju som bekant laborerats en del i kedjorna senaste två matcherna. Dels för att få igång spelare och dels för att det saknas några forwards högre upp i hierarkin. Med Elvenes och Cehlarik borta ur leken fick Vejdemo centra speedkulorna Lang och Karlberg. De två sistnämnda hade finfin kemi ifjol men nu när Karlberg tagit ytterligare ett kliv i sin utveckling så var det förstås precis vad som behövdes för att få igång ”Vejde”. Lang gjorde sitt första mål på 14 matcher, Karlberg assisterade till två och Vejdemo var lagets bästa center.
En balanserad blandning
Det var defensivt fokus i en och en halv period. Det skedde inte mycket och ska man vara krass så var det väl ingen jättebedrift de båda keeprarna stod för när de hade hållit nollan efter två perioder. Tråkhockey, tja kanske. Eller disciplinerat, beroende på om man är publik eller tränare. Men sen hände något. Leksand lyckades trampa plattan i matten (på ett kontrollerat sätt) och öste på. Det hade börjat redan i andra delen av mittenakten men i sista perioden flyttade man upp spelet i Luleås zon rejält. Tidigare har laget haft svårt att spela både defensivt och offensivt utan fokus har hamnat för tydligt på det ena eller andra, och så har man haft svårt att ställa om till motsatsen när det behövts. Men nu stod man för en väldigt gedigen insats och visade att man klarar av bägge delarna.
