BERGMAN: Så ska Marek Hrivik användas

Tidigare säsonger när Marek Hrivik varit skadad och laget har fått klara sig utan honom en längre period, så har ett ganska stort misstag gjorts när slovaken kommit tillbaka.
Han har direkt gått in på den plats i hierarkin som han hade när han blev skadad, det vill säga som en av två toppcentrar. Detta i princip oavsett hur bra hans ersättare (läs Kalle Östman) har presterat. Detta har sällan, eller kanske aldrig (minns inte riktigt), slagit väl ut. Trots att Marek inte stått för något bra spel de gångerna så har han fått fortsätta, med ett orubbligt (eller påtvingat?) förtroende från ledarna. Det har skapat en konstig situation där spelare som levererat (läs: Kalle Östman) fått flytta på sig och istället finna sig i att vara lägre ner i hierarkin.

Denna gång har det dock varit andra bullar. När han var tillbaka mot Modo fick han ta plats i den på pappret oerhört älskvärda kedjan med Knuts och Karlsson. Han fick betydligt mindre istid än han brukar, stod för ett fint tekniskt nummer i samband med den eleganten assisten till Karlssons balja och matchades in på vad jag tycker verkar vara ett sunt sätt.

Sen gick det ganska fort uppåt dock. När Leksand behövde, men misslyckades med, att komma ifatt Timrå så laborerades det friskt i kedjorna. Hrivik fick lira med Elvenes och Cehlarik innan Veronneau tog Elvenes plats. Trots förlusten såg det stundtals riktigt bra ut.

Sen saknades Elvenes mot Brynäs och Hrivik fick centra mellan Vejdemo och Cehlarik. Mot Skellefteå var det Cehlariks tur att vara borta och Hrivik fick istället centra de två Luk/casarna.

Summa summarum kan man väl konstatera att sättet att ”slussa in” Marek, åtminstone lite lugnare än tidigare, har gett resultat. Han ser piggare och piggare ut och glimtvis får man en skymt av ”MVP-Marek”.

Vilandet kulminerade när slovaken ställdes över mot Luleå, med motiveringen att det blivit mer speltid än man tänkt de senaste matcherna. När det inte går som planerat får man justera lite. Jag gillar att man är noga, och försiktiga, den här gången.

I tisdagskvällens match mot Örebro bör han vara redo för spel igen och vin vana trogen har jag suttit och lekt lite med potentiella kedjeformationer för att slippa flytta på formstarka spelare som Kalle Östman, men samtidigt få igång Hrivik ännu mer. Tyvärr har det ”underlättats” lite på grund av att Östman klev av mot Skellefteå. Men innan det hade jag landat i:

Elvenes-Vejdemo-Östman
Kloos-Hrivik-Lang
Veronneau-Zackrisson-Cehlarik
Karlberg-Knuts-Karlsson

Där lyder den korta motiveringen att Elvenes och Östman har ett jäkligt fint stäm. Hrivik är hemma mellan Kloos och Lang. Cehlarik har inte fått det att lossna på hela säsongen och jag blir nyfiken på vad två smartisar i form av Zacke och Max kan göra för honom. Karlberg har inte levererat poängmässigt sedan nya kontraktet men hans frenesi hade gjort sig bra med Knuts och Karlsson.

Med Östman borta blir det väl naturligt att Hrivik tar Östmans centerplats rakt av.
Elvenes-Vejdemo-Cehlarik
Kloos-Hrivik-Lang
Veronneau-Zackrisson-Karlberg
Eljas-Knuts-Karlsson

Inte lika spännande, och jag hade gärna sett nån rotation i förstakedjan, men förmodligen mycket mer trolig.
Elvenes-Vejdemo-Cehlarik bör nog trampa igång illa kvickt dock om inte Vejdemo flyttas till en annan omgivning.