Medstudsen
Brynäs hade tagit över rejält i den andra perioden och Marcus Gidlöfs målvaktsspel, tillsammans med frenetiskt kämpande leksingar, gjorde att det stod 0-0 sex minuter in mittenakten. Och just det, en sak till, studsarna var på LIF:s sida. Inte bara i defensiven skulle det visa sig då Eddie Larssons puck i rundeln studsade ut till Oskar Lang som enkelt kunde sätta pucken i nät när Källgren, som överrumplats totalt av studsen, var kvar bakom mål.
Motstudsen
Det skulle förstås jämna ut sig, det gör som bekant det då och då inom sport. Brynäs fick tryck i power play i slutet av andra och Leksand hade sanslöst svårt att få pucken ur zon. Rödin hittade fram till mannen med SHL:s bästa namn (?) Charles-Édouard D'astous som skulle stöta den på mål. Istället missade han och pucken gick via hans kluppspets rakt över till Jakob Silfverberg som, efter många tidigare försök, nu fick hål på Marcus Gidlöf.
Fred Nilsson
Är ruggigt svag för när backar blir uppflyttade som forwards. Ännu mer knäsvag blir jag när de spelar som om de alltid drömt om att få spela forwards. Fred Nilsson hade inte oceaner av istid men när han väl var på isen bara k-ö-r-d-e han. Drivet! Kreativiteten! Ingenting att förlora-mentaliteten! Älskar.
”Rindräll” is back
Axel Rindell hade en katastrofal inledning på säsongen men har sen petningen då verkligen spelat upp sig. Han har gjort några läckra passningar då och då, skapat några mål, men han har inte alls levererat så pass mycket offensivt att det går jämnt ut med hans defensiva strul. Det är inga megamisstag, men det är smågrejer nån gång per period. Han tappar puckar på oförklarliga sätt, han ramlar när det inte finns något att ramla av och ja, inger väl inte direkt trygghet.
Gidlöf ändå
LIF:s juniskeeper inkasserade förlust nummer två i år, men ingen skugga ska falla över honom. Tillsammans med Oskar Lang var han Leksands bästa spelare och hur lugn och fin som helst mellan stolparna. Det ska bli mycket intressant att se vad det där kan ta vägen under resten av säsongen.
