Bergman: Mjukglass som gått två min i micron

Nu?

Mjukglass.

Som gått 2 minuter i micron.

En sak som fått mig att haja till lite inför seriestart är att leksingar lyst med sin frånvaro på diverse ”topplistor”.

”40 bästa nyförvärven” i Bladet - ingen Rindell (trots en elfteplats i backarnas poängliga ifjol). På Getingens ”25 största stjärnor” syntes varken Max Veronneau, Peter Cehlarik eller Marek Hrivik till. Anmärkningsvärt ändå.

Efter premiären mot Frölunda funderade jag på att sätta ihop en ”topp 19 sämsta insatserna i första omgången”-lista och där hade nog alla leksingar utom Mantas Armalis fått plats. Maken till blek insats vet jag inte när jag såg senast. Och då ska gudarna veta att det finns en del SHL-premiärer att välja på då Leksand förlorat 11 av de 13 laget gjort under 00-talet.

Det här var premiären som gjorde att Leksand sedan 2000 nu inlett fler säsonger i SHL än i Hockeyallsvenskan. Sett till det de vitklädda uträttade på isen under lördagen skulle ingen bli förvånad om statistiken snart är samma lika igen.

Nerå, sakta i backarna. En omgång är ingen omgång. Malmö slog Skellefteå, Brynäs höll på att skrälla mot Linköping, HV71 likaså mot Växjö och ett Örebro som bedömts inte ha någon offensiv körde över Modo så till den milda grad att Peter Forsberg redan bokat flygbiljett till Donald Brashear.

Ändå går det inte att undra var i allsin dar Leksands hunger, vilja och kämpaglöd var när allt äntligen drog igång igen.

Om jag ska ringa in en sak som Leksand saknade så hittar jag det i Frölunda. Eller snarare han. Filip Cederqvist (som en gång i tiden var tänkt att spela i just LIF) stod för allting som dalalaget saknade. Kampvilja såväl framför mål som i sarghörn och tacklingar på löpande band som skakade om motståndare efter motståndare. 110 procent tävlande i alla situationer.

Göteborgarnas powerforward var allt det Leksand inte var. Och ska jag välja någon som personifierar vad Leksand var så hamnar det på Marek Hrivik. Kampen framför mål när Ruotsalainen gjorde 1-0 lämnar mycket övrigt att önska. Duellen mot Edstrom innan 3-1 var skrattretande (Rindells ”bred en väg för herren”-agerande framför mål vid samma balja, likaså).

Det får inte se ut på det sättet från från den spelaren som mer än något annat ska symbolisera en ledare, någon att ta rygg på och som ofta beskrivs som ett lok i detta lagbygge. Under all kritik.

– Vi har ingenting att klaga på om det går dåligt.

Det är ”Challe” Berglunds ord till mig under SHL:s upptaktsträff. Skadefritt, kontinuitet och en försäsong som varit precis som man kunnat önska.

Visst, det var bra tryck och häftig premiär för hemmalaget att skrinna in till. Men även för Leksand var det en premiär och att då kliva ut så mätta och handlingsförlamade hade inte gått att förklara med någonting, hur mycket det ens hade funnit att klaga på.

Nu väntar Luleå borta och det vill till en rejäl uppsteppning, annars får nog Leksands marknadsteam ge mer än 100 kr rabatt om det ska vara fullsatt i hemmapremiären mot Rögle.