BERGMAN: Marek Hrivik – Leksands ”The Bear”

Tacka fan för det.

Leksand-Vålerenga 6-3 gav mig ungefär lika mycket som Sverige-Estland 3-0. Möjligtvis lite fler vertikala passningar i hockeyn men annars inget man gjorde kullerbyttor över.

För att bryta av försäsongs- och landslagstristessen har jag varvat lite med Disneys utmärkta serie The Bear (först på bollen är man inte, tack jag vet).

Hrivik, Zlatan och Berzatto

Således kommer jag istället för att jämföra med klassikern huruvida landslaget var bättre med eller utan Zlatan Ibrahimovic istället fokusera liknelserna på om köket är bättre med eller utan stjärnkocken och huvudpersonen Carmy Berzatto.

Jag har plöjt cirkus 2,2 av 3 säsonger så spoiler alert deluxe här innan ni scrollar vidare.

Med Vålerenga-krossen färskt i minnet var det svårt att inte föra tankarna till Marek Hrivik i avsnittet där Carmy blir inlåst i kylen. Med stjärnkocken borta ur köket under premiärkvällen tvingas övrig personal ta oväntade roller, göra något de inte riktigt visste att de hade i sig och det finns inget annat val än att kliva fram och ta ansvar som de kunnat ducka för när Carmy varit med i gamet.

Vissa incidenter kanske inte direkt är synonymt med ett väloljat restaurangmaskineri (vad vet jag, är ingen köksarbetare även om min - precis som alla andra killars - Carbonara är to die for) men summan av kardemumman är ändå bra. Mycket bra.

Väl ute ur kylen bestämmer sig Carmy sen för att göra sig av med livets distraktioner (läs: sin flickvän) och istället lägga all fokus på att rå hem den där stjärnan i guide Michelin. Det skapas lista med ”ej förhandslingsbara punkter”, det gormas på medarbetare, menyn ändras varje dag och det är hans väg eller ingen väg alls.

Jag kan missminna mig nu men bortsett från när firma Camper-Hrivik-Cehlarik snurrade upp hela SHL 23 minuter per match i grundserien 20/21 så har väl Leksand i allmänhet (och Kalle Östman i synnerhet, höll jag på att skriva) nästintill alltid presterat sitt bästa när den slovakiske stjärnan saknats.

När han inte levt upp till de skyhöga förväntningarna som följt honom sen den där magiska säsongen nämnd här ovan har det det förklarats med att han kommit in sent, inte haft en tillräckligt bra försäsong, tränat på egen hand, haft småskador eller vad det nu kan vara. Nu däremot har han pumpat igång med OS-förberedelser med Slovakien och lovat Leksands-supportrarna att det ska bli andra bullar.

”Formen är perfekt” lät han hälsa i Falukuriren när han kom tillbaka från OS-kvalet.
“Jag vred till fotleden litegrann, men det borde inte vara nån fara. Jag hoppas i alla fall inte att det är nåt allvarligt” lät det efter Vålerenga-matchen.

Man ska inte dra för snabba växlar och det tänker jag inte göra heller men känslan - K-Ä-N-S-L-A-N - är väl att det… mja, känns igen på något vänster.

"Tjomme" morrade

Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men den där känslan säger också att vem man än stoppat in bredvid honom sedan DEN säsongen så har det gått lite i stå. Med Kloos och Lang på kanterna såg det väl stundtals intressant ut, dock långt ifrån tillräckligt. Tillsammans med Veronnaeu (där det borde vara fyrverkerier sett till spelarnas skills) har det väl varit väldigt sparsmakat med glimmer. Inte ens med Cehlarik har han funnit kemi igen.

Sportchef Thomas Johansson morrade ifrån mot namnen Ros på Bladet när denna i något ”sammanfattning av säsongen”-program i våras antydde att Hrivik måste komma tillbaka till den spelaren han var när han var SHL-MVP. ”Tjomme” menade att centertankens underliggande siffror kanske är de bästa hittills under alla hans säsonger i Leksand.

Det låter helt orimligt och för någon som kan hockey betydligt sämre än Tjomme så är det ju inte utan att man undrar vad det är för jävla siffror egentligen? Jag frågade LIF:s analysguru Petter Carnbro om detta i en intervju för Siljan News tidigare denna sommar och han duckade det mer eller mindre skickligt med följande:
– Det är lätt att utifrån stirra sig blind på poäng men har man ett bra hockeyöga eller håller på med analys som jag så ser man att Marek har många komponenter som bidrar till poäng även om inte han alltid gör dem. Generellt kan man väl säga att det spelar inte så stor roll om du gör tio poäng men också gör saker ”i andra änden” som gör att vi släpper in tio mål.

Låter ju bra men det är fortfarande något som skaver lite.

"Leksand kanske vinner guld i år"

Jag vill inte gå så långt som min poddkompis - och Mareks förre lagkamrat - Mattias ”Kolan” Karlsson gjorde häromsistens när han föreslog att slovaken bör dumpas..

Men även om jag inte ser hockey lika bra som Tjomme och Carnbro saknar jag den Hrivik som kunde förlora en tek i offensiv zon, och sen bara åka efter backen ner i sarghörnet och på ren power och skicklighet ta tillbaka den som om det vore världens enklaste sak.

Två väldigt avgörande saker att avrunda denna premiärkrönika med är dock att 1. Jag vet inte om det är Mareks eller resten av lagets fel att de är bättre utan honom honom och 2. Jag har åtta avsnitt kvar på The Bear så Leksand kanske vinner guld i år.