Andro Kaderli var en av få spelare i ett degraderat Leksand som faktiskt gav publiken någonting att känna.
När det blev officiellt att schweizaren skrivit på för Skellefteå så var det svårt att reagera på något annat sätt än att det är en perfect match.
Det finns spelare som syns för att de gör poäng.
Och så finns det spelare som syns för att de förändrar energin i en arena.
I Leksand var Andro Kaderli den senare typen.
Det var länge sedan jag såg en ung LIF-spelare komma in och sätta så mycket ton genom sitt sätt att spela. Tacklingarna. Intensiteten och hur han kastade sig in i situationer. Första delen av säsongen skapade han någon form av elektricitet nästan varje gång han fick chansen att sätta press. Publiken gick igång på honom och han fick med sig sina lagkamrater. Det blev väldigt tydligt att han gav laget energi.
Sen fick han också ta en del smällar. Och jag tycker väl att man såg längre fram under säsongen att det kanske inte riktigt gick att spela på det där sättet fullt ut över 52 matcher. Det är kanske inte så konstigt heller. Han behöver lägga på sig några kilo och bli starkare för att orka spela det där kompromisslösa spelet hela tiden.
Och även om många, inklusive jag själv, nog fastnade mest vid tacklingarna och intensiteten så finns det faktiskt rätt mycket hockey i honom också. Han är skicklig på att hålla undan pucken och gör kreativa och lite oväntade saker med jämna mellanrum. Ibland blir det briljant, ibland blir det mindre bra. Men det finns en ungdomlig offensiv naivitet där som jag tycker är ganska charmig.
Och tittar man på de underliggande siffrorna är det också ganska tydligt att det inte bara handlar om energi. Hans defensiva impact sticker ut ordentligt och även playmaking-delen ligger högt. Det är ganska ovanligt för en spelare som många mest beskriver som en rivig energispelare.
Han och Tinus Luc Koblar spelade tillsammans stora delar av säsongen och det var egentligen ganska tydligt att de drev någonting positivt nästan oavsett vem de hade bredvid sig. Kaderli skapade ytor åt Koblar, men de fungerade också väldigt bra tillsammans för att båda kunde transportera spelet framåt med fart och aggressivitet.
Sen försvann deras kedja lite i kvalet men samtidigt tycker jag inte att man kan begära att två så unga spelare ska bära ett helt lag i den situationen.
Det är därför jag tror att Skellefteå kan bli perfekt för honom. Han känns nästan byggd för den miljön. Träningsvillig, seriös, ödmjuk nog att rätta in sig i ledet, men utan att bli feg eller anonym för det. Han gömmer sig inte utan spelar modigt, kreativt och tufft. Och Skellefteå har gång på gång visat att de är väldigt bra på att ta den typen av spelare till nästa nivå.
Det skulle inte förvåna mig alls om Andro Kaderli får sitt riktiga genombrott redan kommande SHL-säsong. Jag tror kanske inte att han gör 30 poäng direkt. Men om han får rätt roll ser jag absolut framför mig en säsong på 20:ish poäng samtidigt som han blir en sån där spelare som tränare älskar att använda.
