BERGMAN: Därför är Hrivik en gåta i Leksand

Det är soligt värre vid Siljands södra strand. Löven skriker höst och med en femtedel av grundserien spelad ska man kunna dra lite slutsatser. Så sägs det i alla fall. Det är jämnt som tusan (det är ju som bekant nästan alltid det) men nog har det något att elfteplacerade Leksand ställs mot nian och tian, Linköping och Malmö. Och detta på en hemmaplan där laget inte lyckats knipa någon pinne än så länge.

Den slutsats man kan dra av det såhär på förhand är väl att de här slutsatserna man kan dra efter en femtedel spelad, dessa kan man bli tvungen att omvärdera lite när det spelats ytterligare två matcher.

Är Gidlöf på riktigt?

Allt kan hända, det går fort i hockey och så vidare, men nog känns detta som ett litet vägskäl. Går det att applicera det fina bortaspelet även på hemmaplan? Kommer publiken hjälpa till som under good old days? Kan power play fortsätta leverera? Och var det nybörjartur för Gidlöf eller är han på riktigt?

Allt detta ska vi få svar på. Men det som jag kanske är allra mest nyfiken på är att en gång för alla få veta om Leksands IF är bättre med eller utan Marek Hrivik?

Han fick sig en rejäl kyss av Viktor Lodin mot Färjestad, spelade klart första perioden men sen saknades han resten av matchen. Då tog LIF sin tyngsta skalp för säsongen.
Nu är beskedet att han blir borta åtminstone denna veckan också, så läge finns för att se om det var en ”one hit wonder” eller om det byggs till ett mönster.

Jag har varit inne på det flera gånger, att jag inte blir riktigt klok på Hrivik.

Som den alfahane och givna ”nummer 1” han vill vara har han presterat totalt sett godkänt senaste säsongerna. Sett till vad han har i betalt så är det tydligt underkänt. Thomas Johansson, Petter Carnbro och kompani kan säga vad de vill om underliggande siffror, men det spelar ingen roll i det här fallet. Hrivik har betalt för att vara en av SHL:s absolut bästa spelare match efter match. Det är han inte. Han är en bra tvåvägscenter.

För mig är det en gåta. Det man såg av honom de två första säsongerna i SHL, samt under landslagsspel med sitt Slovakien, är något helt annat än det han visat upp sen dess.

Vad krävs för ett mönster?

Visst har han haft skadeproblem, men det är knappast fysiken som tryter. Han är ett kraftpaket och är grymt seriös i sin träning. Skillsmässigt har vi sett vad han går för, och där finns heller inga tvivel. Så vad är det som konstrar då? Det som återstår är ju huvudet. Är han ”bäst när det gäller”? Är han den som steppar upp när det är som tyngst? Får han sina medspelare att växa även om han själv inte presterar på topp? Tillåt mig tvivla.

Tidigare när Hrivik saknats under längre perioder har Leksand spelat den bästa ishockey jag sett senaste åren. Slutspelet mot Frölunda är det senaste exemplet. Andra spelare får ta plats och har tidigare växt med uppgiften, allra bäst personifierat av Kalle Östman.

Det är möjligt att det bara varit tillfälligheter, men det ska bli spännande att se om det är dags för fler tillfälligheter under kommande två matcher. För hur många tillfälligheter krävs det för att det ska bli ett mönster? Ett mönster som kanske är värt att agera på.