Ineffektiviteten med stort I
Visst, Arvid Holm var grym, men chanser saknades inte. Karlberg, Fortier, Lang, Vejdemo, Lang igen, Fortier igen. Leksand hade minst fem–sex riktigt bra målchanser. Den här ineffektiviteten kommer att bli förödande om den fortsätter. Man har pratat mycket om att göra ”skitmål” i Leksandslägret: böka framför mål och vinna kamperna där. Men det skadar ju inte att även sätta öppna, fina lägen som föregåtts av bra spel.
Oh captain, where are you?
Peter Cehlárik har inte fått någon bra start på sitt första ”kaptensår”. Slovaken ser tung ut och pucken hoppar och studsar hit och dit. Arbetsinsatsen är det inget fel på, men något stämmer inte. Jag tycker att det blivit lite bättre efter att han parats ihop med Eljas och Kaderli, men det är snarare de två som driver den kedjan än tvärtom.
Gidlöfs kväll
Det var ingen lätt kväll för Marcus Gidlöf i kassen. 1–0 och 3–0 var puckar som studsade oturligt och där man egentligen inte kan säga något om vare sig försvarsarbetet eller målvaktsinsatsen. 2–0 däremot får han bara inte släppa. En dundertavla som, tillsammans med LIF:s ineffektivitet, avgjorde matchen till Rögles fördel.
Friedman
Rögles nye kanadensare Mark Friedman har snabbt vuxit ut till en publikfavorit i Ängelholm. Inte så konstigt. Han provocerar med gester, spelar ett tufft/småfult spel och har också en del hockey i sig. Även om jag inte sympatiserar med de grönvita tycker jag att det är svinkul att det kommer spelare till ligan som man stör sig på och som rör upp känslor.
Kaoset i slutet
Leksand tappade konceptet helt i slutet och det haglade utvisningar och bortkastade chanser att snygga till siffrorna. Jag gillar att man står upp för varandra och beter sig som ett lag när det går emot, men det blev kanske lite väl mycket denna kväll. Sedan hade domarna väl inte full koll direkt heller.
