BERGMAN: Allt frid och fröjd nu? – mja

Per-Erik Eklund och Tomas Jonsson går förbi utanför arenan.

Jesper Ollas hälsar med en nickning.

Förra säsongen inledde Leksand med två raka förluster och tio insläppta mål. Sen väntade Rögle hemma en torsdag. Det blev vinst med 4-1.

Den här säsongen hade Leksand inlett med två raka förluster och tio insläppta mål. Nu väntade Rögle hemma. En torsdag.

Matchstart blev fördröjd med 25 minuter och där och då anade man vartåt det barkade för Rögle.
Leksand gillar förseningar. Minns väl när man tog sin enda premiärseger i SHL under 00-talet när ett annat Skåne-gäng, Malmö, 2019 kördes över med 5-2 efter att ha anlänt sent på grund av flygstrul.

Francesco Totti och Bruce Springsteen fick grattis-önskningar på jumbotronen och sen brakade det loss.

Efter första perioden satt jag där och tänkte att ”visst en period är ingen period, men ändå starkt av ‘Tjomme’ att hunnit värva ihop ett helt nytt lag mellan omgång 2 och 3”.

Skillnaden mot mötena med Frölunda och Luleå var brutal.

Rögle var chockat

Man argumentera för att Arvid Holm borde tagit Justin Kloos skott - för det borde han - och att det var det lilla flytet Leksand behövde för att sänka axlarna och komma rätt in i matchen. Men det var inte det som var skillnaden. Sättet laget kom ut första fyra minuterna fram till att det målades två gånger på 30 sekunder var något helt annat än tidigare. Det tacklades, det pressades, pucken satt klockrent på bladen och 21 998 av 22 000 passningar innan avslut var borta. Istället slängdes puckar på mål i tid och otid och med trafik och kamp skapades en drös lägen.

Rögle var chockat. Inför matchen hörde jag på omvägar att man i ängelholmarnas läger inte var så nöjda med prestationen hittills trots att den lett till fyra poäng mot Färjestad och Frölunda. Nu såg ex-leksingarna Calle Själin, Filip Johansson och Mattias Göransson ut som ”hej kom och hjälp mig!” och timeouten efter 6.13 hade varit lika relevant att ta ungefär när som helst fram tills dess också.

Peter Cehlarik bjöd på en ”Lucas Elvenes-passning” till just Lucas Elvenes som med sitt 3-0-mål bakom en förgäves sprattlande Holm kunde stänga tillställningen innan den ens nåt halvvägs.

Leksand skapade mycket och kunde haft fler nätrassel. Men hemåt är det vidöppet emellanåt och när inte Mantas Armalis stod för kandidater till ”säsongens räddning” så var det briljanta hemåtåkningar av Marek Hrivik och Marcus Karlberg som hindrade Rögle från att krypa närmre.

Och det var väl just de tre M:n som utmärkte sig mest.

Allt frid och fröjd?

Mantas släppte en del tveksamma returer men löste det och steppade sen upp med några otroliga räddningar. I slutskedet fick Rögle chansen i fem mot tre och efter att, med nöd och näppe, hunnit tillbaka efter att ha hamnat ur position så fick han motta kvällens största jubel.

Marek ser stark ut jämfört med förra året. Sliter i båda riktningarna, vinner puck, skyddar puck och verkar hungrig på att göra mål. Måtte han hålla sig hel.

”Mackan”, ja vad säger man. ”Vi har spelat skitdåligt” och ”det är pissfans i alla andra arenor så det är grymt att spela här igen” va några ord som kom ur hans mun på jumbotronen när han intervjuades efter första perioden. Det fullkomligt sprutade adrenalin ur öronen på honom och två minuter in i andra akten var det nog tur att han inte gjorde mål för då tror jag hade han exploderat.

Allt frid och fröjd nu då?

Mja.

Men det räckte för att det skulle bli en perfekt repris på fjolåret. Rögle en torsdag och seger. Med 4-1.