Majoriteten av truppen utgörs däremot av spelare som inte tidigare spelat för Sveriges äldsta juniorlandslag.
En av de spelarna är backen Eric Hjorth, som hittills inte gjort en enda landskamp för Sverige.
Efter ett år i den kanadensiska juniorligan OHL med Sarnia Sting har han dock målet klart för sig.
– Det är ett av målen, att försöka ta en plats i JVM-laget, sedan får man se hur det går men målet är att vara med och kriga om en plats där. Det skulle vara jäkligt kul, speciellt när det är i Kanada också. Det är bara att köra på och visa att man gör det bra i klubblaget, säger han.
LÄS MER: Montén har bestämt sig – de tar plats i Juniorkronornas första trupp
Hjorth lämnade Linköping inför förra säsongen, en säsong där han knappt spelade någon ishockey alls på grund av en knäskada.
Skadan gjorde att det bara blev tio matcher totalt för den högerskjutande backen.
Efter den skadefyllda säsongen kände han att han behövde en nytändning.
Det var så en flytt till Kanada kom på tapeten för den av Columbus draftade 19-åringen.
– Efter säsongen hade jag ett snack med mina agenter och jag kände själv att jag ville testa på något nytt och kände att kanadensiska juniorligan var ett perfekt alternativ. Så när de tog upp det så ville jag köra på det så jag bestämde mig efter säsongen att jag ville åka över, jag tycker att det var ett bra val av mig, säger han.
På 60 matcher i Sarnia blev det 29 poäng vilket gjorde honom till poängbäste back i laget.
– Första halvan är jag nöjd med, det var då det gick som bäst. Sedan hade jag en dipp efter jul, men det händer varje säsong att man har tuffare perioder under en säsong så min var väl efter halva säsongen. Jag försökte ta mig ur den dippen genom att spela enklare, men jag är nöjd med min första säsong, men jag kan bättre, säger han.
Hur tycker du att spelstilen i OHL passade dig?
– Jag tycker att hockeyn passade mig bra, det tog ett litet tag att komma in i det med liten rink och snabbare tempo men när man väl kom in i det så fungerade det bra och jag tycker att det var roligare hockey där borta än hemma här i Sverige.
En skillnad mot den svenska juniorhockeyn, där Hjorth stod för flest poäng av alla backar i J18 Allsvenskan södra 2017–18, är tempot, något som gjort att han inte alltid kan ta den svåra vägen ut ur situationer.
– Framförallt går det fortare och det är lite mer fysiskt spel men jämfört med Sverige, där coacherna vill att man ska spela sig ur varje situation, men där borta så måste man spela enklare ibland och det är något man lär sig där borta, säger Hjorth.
Huvudtränare i Sarnia är Derian Hatcher. Den 48-årige amerikanen har en diger meritlista som spelare med över 1 000 NHL-matcher för Dallas, där han vann en Stanley Cup, Detroit och Philadelphia samt en All Star-match i ligan – som back.
En bra mentor för yngre backar.
– Det tycker jag, han var jäkligt bra. Han gav mig många tips om hur man ska anpassa sig och spela ett bra försvarsspel. Han var ju en bra defensiv back när han spelade så han hade många tips framförallt defensivt men även offensivt, säger Hjorth.
Vad känner du att du utvecklat mest i Sarnia?
– Jag tycker ändå att jag spelar lite enklare nu, det är något jag blivit bättre på. Sedan tycker jag att jag utvecklat min offensiv mer och använder mitt skott mer. Jag kan bli en bättre tvåvägsback där jag använder min storlek och räckvidd mer i försvarsspelet för att kunna utnyttja min storlek. Men jag vill framförallt utveckla min offensiv mer, det är där jag har mina styrkor.
Flytten till Kanada ledde alltså till en landslagsplats, men framför allt var Hjorth glad över att vara tillbaka på riktigt.
– Det var skönt att få en hel säsong och kunna spela på daglig basis med matcher varje vecka. Säsongen innan var väldigt tuff med en knäskada och sedan rehab fram till mars och det var väl tio matcher totalt, så det var jäkligt kul att få en hel säsong, säger han.
***
