Jisses, vilken förvandling
Färjestad ångar på i SHL och just nu finns det egentligen inte särskilt mycket att klaga på. Laget har fått flera positiva svar – och framför allt levererar spelarna som ska göra det.
Ta bara Viktor Lodin. Han har ännu inte lämnat en match poänglös, spelar med enorm energi och visar hela tiden känslor. Det är den typen av spelare som alla förmodligen vill ha i sitt eget lag – och avskyr att möta.
Även nyförvärven har kommit in bra. Mikkel Øby-Olsen är ett exempel där känslan är att det finns betydligt mer att hämta ju mer tid han får på sig att växa in i SHL.
Sedan har vi en spelare som inte är ett nyförvärv, men som nästan kan betraktas som ett: Radim Zohorna.
Jisses, vilken spelare han har utvecklats till.
Tjecken är stundtals – och nästan alltid – majestätisk ute på isen. Det går knappt att jämföra den Zohorna vi såg i oktober 2025 med den som spelar för Färjestad i oktober 2026.
Förvandlingen är enorm. Och det säger en hel del om vilket sparkapital Färjestad hela tiden har haft i den 198 centimeter långe tjecken.
Där har de överraskat
När man tänker på Färjestad är det kanske framför allt offensiven och ett målglatt lag som dyker upp i huvudet. Därför måste jag säga att defensiven har överraskat positivt under inledningen. Visst, det är fortfarande tidigt – men svaren hittills har varit starka.
Tre hållna nollor och 93,75 procent i boxplay talar sitt tydliga språk. Dessutom har både Emil Larmi och Melker Thelin sett stabila ut mellan stolparna.
Framför allt är jag imponerad av Thelin. Det känns verkligen som att han kan utmana Larmi om speltid den här säsongen. Statistik är långt ifrån allt, men just nu ligger de etta och tvåa i SHL målvaktsliga, där Thelin toppar med 98,82 i räddningsprocent.
Även backsidan har sett stabil ut. Färjestad spelar för det mesta enkelt och konkret, och hittills har det inte märkts särskilt mycket att laget saknar en till seniorback.
Däremot är backsidan fortfarande skör. Skulle en seniorback bli skadad så blir situationen snabbt en annan. Måns Gudmundsson ska fortfarande få tid att växa in i SHL-kostymen, samtidigt som ytterligare en junior i så fall behöver kliva in som sjundeback.
En spelare jag däremot är väldigt nyfiken på framöver är Albert Wikman. Han har startat säsongen starkt, befinner sig i en spännande ålder och känns som en spelare som kan ta rejäla kliv den här säsongen – och växa in i ett betydligt större ansvar.
Bredden sätts på prov – då öppnas dörren för Eriksen
Trots en stark start med 16 poäng på sex matcher och en andraplats i tabellen har Färjestad fått ett par tunga smällar. Laget tvingas klara sig utan både Marcus Johansson och Victor Ejdsell.
Det är två tunga tapp, inte bara på isen utan även vid sidan av. Båda bär trots allt ett A på bröstet och är viktiga delar av lagets ledarskap.
Men om man ska prata om tur i oturen så har Färjestad en bredd som få andra SHL-lag kan mäta sig med. Att kunna sätta in Marian Studenic bredvid Viktor Lodin och Radim Zohorna när Johansson saknas säger en hel del. Dessutom tycker jag att den kedjan har sett riktigt bra ut – Studenic har passat utmärkt in i den miljön.
Sedan har vi Mikkel Eriksen, född 2007.
Färjestad kallade tillbaka honom från Mora efter fem matcher i Hockeyallsvenskan, och det tycker jag var helt rätt. Eriksen, som spelat i Färjestads juniorverksamhet sedan 2024, är helt enkelt för bra för att inte spela seniorhockey.
Visst hade han fått en annan roll och sannolikt mer istid i Hockeyallsvenskan. Men nu har en lucka öppnat sig i Färjestad och då tycker jag att man ska utnyttja den.
Behåll Eriksen så länge de skadade spelarna saknas – åtminstone så länge han får den istid som krävs för att fortsätta utvecklas.
Och vilken återkomst han fick. Mål direkt och ett ständigt hot framåt. Ett ungt vapen som Färjestad definitivt har nytta av att behålla just nu.
