Oväntade problemet?
Frölunda har stundtals haft stora problem i egen zon och det har, ja, vad ska man säga – sett rörigt ut.
Givetvis är det tidigt på säsongen och Frölunda lär inte spela så här hela året. Vissa perioder har sett bra ut, men andra verkligen inte. Att det varit så pass svajigt är ändå lite förvånande.
Trots en på pappret stark backsida, med de namn som är friska och tillgängliga, känns det som att Frölunda verkligen saknar en backbjässe av Christian Folins typ. En spelare som håller det enkelt, spelar klokt och kan skapa lugn när det börjar storma.
Och problemen har inte bara funnits i egen zon. Även i uppspelsfasen har det hackat. Det syntes tydligt borta mot Malmö Redhawks, och även i premiären mot Luleå hade Frölunda svårt att spela sig ur pressen och etablera spel i anfallszon. Däremot tog laget ett stort kliv framåt i mötet med Brynäs, där spelet präglades av enkelhet och betydligt bättre struktur.
Detaljen som lovar väldigt gott
Trots att prestationerna inte alltid varit 10/10 är Frölunda med i toppen av tabellen, så det finns knappast anledning att klaga allt för mycket. Snarare finns känslan av att det här laget har betydligt högre nivåer i sig – och att det fortfarande finns mycket mer att få ut.
En ruggig styrka är trots allt att Frölunda hittar sätt att vinna även när spelet inte stämmer fullt ut. Det är en enorm styrka över en lång säsong.
Nyförvärvet Graeme Clarke, som plockades in så sent som i september, har dessutom fått en flygande start med tre mål. Snacka om att Frölunda ser ut att ha hittat rätt på marknaden där.
I flera matcher har Frölunda varit sämre än motståndarna i delar av statistiken, men ändå lyckats vinna tack vare en hög effektivitet. Det är förstås inget man kan räkna med under en hel säsong, men hittills har det gett resultat. Som sagt, i mötet mot Brynäs var man däremot bättre i spel fem mot fem även om special teams blev avgörande, man förde matchen på ett helt annat sätt och det kändes absolut som att siffrorna hade kunnat varit betydligt större än 1-1 efter 40 spelade minuter och 2-1 efter ordinarie tid för den delen med.
Samtidigt har bredden satts på prov när flera spelare saknats – och ändå har segrarna fortsatt komma. Dessutom måste junioren Bosse Meijers insatser ses som ett positivt besked i jakten på en center. Han var oprövad på SHL-nivå inför säsongen, men har visat att han klarar av att driva en kedja även där.
Så även om det finns mycket att förbättra finns det gott om ljusglimtar. Och kanske är det just det som är mest intressant med Frölundas start: laget plockar poäng och vinner matcher utan att vara i närheten av sin högstanivå.
Fördel Frölunda mot Djurgården
Nu väntar Djurgården under lördagen och mycket talar på förhand för Frölunda – inte bara sett till tabelläget.
Frölunda har varit betydligt effektivare framåt. Lagets skottprocent ligger på 16,96, att jämföra med Djurgårdens 5,38. Frölunda skjuter dessutom betydligt mer, har ett vassare powerplay och det finns fler statistiska punkter som talar till göteborgarnas fördel.
Samtidigt har Robert Ohlsson visat en tydlig aktivitet i sitt coachande. Han har kastat om i formationerna både inför och under matcher och varit snabb med att förändra när något inte fungerat. Stundtals har han också gått tillbaka till konstellationer där det redan finns en viss trygghet – så stor trygghet man nu kan ha så här tidigt på säsongen.
En annan positiv del är att spelarna som förväntas bära laget också har börjat göra det. Ingen har kanske stuckit ut fullständigt eller dominerat match efter match, men flera av de tongivande namnen levererar ändå på olika sätt.
Samuel Fagemo bidrar både poängmässigt och med energi. Max Friberg ser het ut och drar som vanligt ett tungt lass, Jacob Peterson har tagit sig an rollen som förstacenter på ett bra sätt och Henrik Tömmernes och Linus Högberg fortsätter att stå för stabilitet från backplats. Dessutom tycker jag att Filip Hasa har tagit ytterligare ett kliv och höjt sin nivå.
Det finns en tydlig hierarki i Frölunda, kedjor som kan driva laget och etablerade stjärnor som förväntas kliva fram. Den tydligheten är kanske inte riktigt lika påtaglig hos Djurgården just nu.
