Svensk hockey ska utredas.
En ensam man vid namn Ola ska på ålderns höst kuska land och rike runt i jakt på den ultimata sanningen om hur seriespelet i våra tre högsta ligor bör vara uppbyggt i framtiden.
Man kan förstås tycka vad man vill om att en ensam herre med stereotypt förbundsmässig ishockeybakgrund på egen hand ska rodda det stora uppdraget att utreda en sådan sak ur alla upptänkliga vinklar (jag lägger fram min syn på den saken i den här podcasten), men i grund och botten är det naturligtvis bra att saken utreds.
För något måste göras åt det svenska hockeysystemet. Det är de allra flesta rörande överens om.
I alla fall alla som opererar under SHL.
Tonläget i medier och sociala medier, främst från personer med sympatierna hos klubbar i Hockeyallsvenskan och Hockeyettan, har varit uppskruvat hela säsongen. Det gapas högt om att vi är på väg mot stängda ligor, om ekonomiska orättvisor, om seriesystem vars nålsögon gör det sjukt svårt att gå upp, om att Åshöjden-sagorna måste få finnas, att vi inte får kväva de små klubbarna utan att idrottens själ ligger i ett öppet seriesystem där det oväntade kan hända och där David faktiskt kan slå Goliat.
Jag skriver själv under på väldigt mycket av det där.
Men vi är förbannade hycklare. Dubbelmoralens frontkrigare.
För ungefär samma människor som uttrycker de där sakerna brukar exempelvis ofta vara snabba att sucka över och sabla ner på IK Pantern.
Ni vet det där laget som spelar oerhört vägvinnande hockey, har ett gäng väldigt sevärda spelare och som just nu ligger trea i Hockeyallsvenskan.
Laget som tagit poäng i nio raka bortamatcher, som tycks vinna så fort matcherna blir jämna och täta och som skulle vara helt och fullt värdiga om de tog sig till den Hockeyallsvenska finalen.
Man kan naturligtvis tycka att det varit lite väl mycket genant strul vid sidan av isen sedan supersuccén då Stephan ”Lillis” Lundh lyfte ett nederlagstippat gäng förlorare från botten av Hockeyettan hela vägen till Hockeyallsvenskan säsongen 14/15.
Man kan naturligtvis tycka att det är trist med den usla publikuppslutningen och bristen på fans som får hemmamatcherna att framstå som likvakor och ingen kan väl egentligen blunda för att kvartersklubben förvandlats till en renodlad farmarklubb helt i den mäktiga grannens hökklor.
Men IK Pantern är ju egentligen urtypen av den där Åshöjden-historien alla tycks vurma så intensivt för. Laget som kom från ingenstans, besegrade systemet och nu krigar på en högre nivå trots att förutsättningarna egentligen inte finns för att göra det.
Så visst måste Åshöjden-historierna få finnas, men det innebär på något sätt också att ”fel” lag, avarterna som ingen egentligen vill ha med, kommer att ta plats.
Det ena går hand i hand med det andra.
