LÖNTAS LISTA: De tio bästa årgångarna i svensk NHL-historia – Del 2

LÄS MER: LÖNTAS LISTA: De tio bästa årgångarna i svensk NHL-historia - Del 1 

I gårdagens inlägg hittar nu hur jag resonerat i denna lista, och även platserna 6–10. Har ni inte hunnit läsa den så förordar jag starkt att ni kikar på den och sedan cirkulerar tillbaka hit – och om ni har gjort de så är det bara att fortsätta läsa och se om just din årgång tog sig in bland den absoluta gräddan.

Då fortsätter vi nedräkningen!

Mika Zibanejad är en av våra största stjärnor i NHL. Foto: Bildbyrån

Plats 5 – 93:orna

92:orna (frontade av Gabriel Landeskog, Adam Larsson och John Klingberg) och 94:orna (med Filip Forsberg, Elias Lindholm och Hampus Lindholm i spetsen) är inga dåliga samlingar spelare, men de kommer inte att ta sig in på listan.

Det kommer däremot årgången som är inklämd däremellan, 93:orna. Sju spelare födda 1993 var som underåriga med och bröt Sveriges långa guldtorka i JVM 2012, och sex av dem etablerade sig i NHL: Mika Zibanejad, William Karlsson, Oscar Klefbom, Jonas Brodin, Rickard Rakell och Victor Rask.

Vi hittar ovanpå dem ytterligare två 93:or som har gjort fina avtryck i NHL: Viktor Arvidsson och Linus Ullmark.

Det här är snipergenerationen framför andra: Fyra av dem fem högsta måltotalerna av en svensk de senaste nio åren har gjorts av en 93:a.

Legendaren Börje Salming frontar den framgångsrika 51-generationen. Foto: Bildbyrån

Plats 4 – 51:orna

Endast en årgång födda på 50-talet och 60-talet producerade fyra spelare som gjorde minst 400 matcher, och det var den näst tidigaste av dem alla – 51:orna.

Här hittar vi också Hardy Åström, den första europeiske målvakten som att noterades för en start och en seger i NHL.

400-ingarna är som följer:

* Kent-Erik Andersson, som hade en fin karriär i Sverige där han vann både Guldpuck och SM-guld. Han gjorde sju NHL-säsonger och blev 1982 den tredje svenskfostrade spelaren någonsin (efter Stefan Persson och Anders Kallur) att göra mål i en Stanley Cup-final, när hans Minnesota (förgäves) försökte sig på att knäcka dynastin New York Islanders. 

Willy Lindström vann två Stanley Cup med Edmonton och Anders Hedberg gjorde 397 poäng på bara 465 matcher – och då ska man minnas att han tillbringade sina första fyra år i Nordamerika (primeåren mellan 23–27) med att vara en All Star och 100-poängsspelare i WHA. 

Han var en av de bättre svenska 50-talisterna, men han rår inte på den bästa spelaren född det här årtiondet – Börje Salming, en topp fem-spelare genom tiderna och den som gör 51:orna till en årgång utöver det vanliga – i kombination med att dessa herrar gjorde det i en tid då det var betydligt tuffare att som svensk färga i NHL.

Henrik Zetterberg hade en lång och framgångsrik NHL-karriär. Foto: Bildbyrån

Plats 3 – 80:orna

Det här är en tämligen tunn årgång, men spetsen håller yppersta klass – vi hittar en av två svenskar som vunnit Hart (Henrik Sedin, en av två som vunnit Ted Lindsay (Daniel Sedin) och en av två som har vunnit Conn Smythe (Henrik Zetterberg). 

Daniel och Henrik är så klart också tillsammans med Peter Forsberg de enda svenska Art Ross-vinnarna. Alla tre har också gjort 1 000 matcher, och det gör 80:orna till den enda årgången som kan stoltsera med tre sådana spelare – vad som gör det ännu häftigare är att den trion förmodligen var de tre bästa 80:orna alla kategorier. Du kan blanda in Brad Richards, Ryan Miller och Vincent Lecavalier i diskussionen, men de här tre är faktiskt de poängmässigt bästa 80:orna i NHL-historien.

Efter dem är dock glappet stort – den enda andra svenske 80:an som på allvar gjorde avtryck i ligan var Douglas Murray – men denna sanslösa peak och att generation verkligen står sig i jämförelse med samtliga nationer gör den värd att ranka så högt.

Poängmakaren Markus Näslund under tiden i Vancouver Canucks. Foto: Bildbyrån

Plats 2 – 73:orna 

Bara sju 73:or har spelat i NHL, men det är rätt skapliga namn och du skulle kunna sätta ihop en förstafemma som gett både ett och två NHL-försvars skrämselhicka runt 00-talets början.

Vi hittar här en av våra mer framgångsrika keeprar: Johan Hedberg. ”The Moose” blev aldrig riktigt förstemålvakt i NHL men är alltjämt tredje bäste svensk gällande antal spelade matcher, antal segrar och antal hållna nollor.

På backplats hittar vi Niclas Hävelid och Hans Jonsson, två inte särskilt sexiga men väldigt gedigna försvarare. Framåt blir Andreas Johansson extraforward medan Tomas Holmström – sin eras bäste framför mål och en fyrfaldiga Stanley Cup-mästare med över 1000 matcher och 500 poäng – får böka framför kassen.

Snurrandet med pucken sköter Markus Näslund och Peter Forsberg, en duo som visade upp de kanske högsta högstanivåerna någon svensk forward någonsin gjort i den här ligan.

Victor Hedman - en av NHL:s bästa backar de senaste åren. Foto: Bildbyrån

Plats 1 – 90:orna

Genom tiderna så har bara tre svenskar har vunnit pris som NHL:s bästa back – två av dem är födda 1990. Mattias Ekholm gör Victor Hedman och Erik Karlsson sällskap, och gör det här till den spetsigaste årgången i historien vad det gäller försvarare.

I målet hittar vi Jacob Markström, en av fem svenskar någonsin som fått en Vezina-röst (och fler lär det bli när det väl röstas på den här säsongen). Anders Nilsson har också haft en lite underskattad NHL-karriär och är fullt uppnåeliga 39 framträdanden ifrån att bli den sjätte svensken att noteras för 200 spelade matcher i ett NHL-mål.

Framåt saknas riktig stjärnglans även om Marcus Krüger, Jakob Silfverberg och Marcus Johansson haft väldigt gedigna karriärer. 

Bredden – i kombination med Hedman och Karlsson som man kan hävda är de två bästa spelarna i sin generation – gör det här till den historiskt bra generation för svensk hockey.

***

Jag ska ärligt säga att det här var en enormt klurig lista att knåpa ihop, och jag är ödmjuk inför faktumet att det kan finnas ganska övertygande argument för att jag har fel.

Dessa tar jag gärna emot via det sociala medium du föredrar.

***

Gillade du artikeln? Värd en 50/50 lott - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.