Leman: Frölunda så bra i 23 minuter – men Växjö fick matchen precis dit man ville

Frölunda klev in i Vida Arena stärkt av 4–3-segern mot Färjestad, satte press, vann dueller, spelade hockey full av kaxighet och självförtroende.

Tröttkört Frölunda? Bah, sa Joel Lundqvist & Co och tacklade sig till momentum.

Dubbla spelvändningar, dubbla Anthony Greco-mål, vände 0–1 (Martin Lundberg) till 2–1 och Växjö såg märkt ut av den nerviga kvartsfinalserien mot Luleå.

Det är i sådana lägen stjärnorna ska kliva fram. Lukas Bengtsson gjorde det för Växjö efter 23.08 (2–2). Mumsig överlämning av Manuel Ågren högt i offensiv zon, Frölunda bortspelat, sedan var det vintage Bengtsson.

Höftöppning.

Dansande, flytande skridskoåkning.

Prickskytte – bortre stolpen.

Där och då var det som att strypkopplet från Luleåserien släppte. Hemmaspelarna släppte också. Loss. Mer mod, mer lekfullhet, mer fantasi. Det skadade förstås inte att Frölunda drog på sig tre tvåminutare i rad.

Bra PP av Växjö, ännu bättre box play av Frölunda, 3–2 kom inte förrän i tredje perioden (klassiskt skott på bortre benskydd av Tobias Rieder, Jayden Halbgewachs var hetare än Linus Nässén på returen), men det där målet satt man mest och väntade på.

Frölunda – så bra i 23 minuter – skapade inte en riktig målchans efter 2–2. Alla box play tog på krafterna, efter andra vilan tog det inte så lång tid innan Halbegwachs slog till – och då såg man plötsligt tröttheten hos ett skadedrabbat Frölunda.

Fysiskt – men också mentalt.

Onödig utvisning av Jan Mursak, galet överoptimistisk passning i anfallszonen av Max Friberg, Växjö tilläts ställa om i power play (!) och göra 4–2 (Joachim Blichfeld).

Var det inte god natt för Frölunda redan före så gick John Blund nu in och satte sig i Roger Rönnbergs bås.

Ta ut målvakten Lasse Johansson kunde Rönnberg nästan ha skippat. Det var tomt i Frölundas tank, Växjö fick (med betoning på fick) två busenkla mål i tom kasse.

Växjö fick matchen precis dit man ville, tog över efter 2–2, byggde energi i power play, körde slut på Frölunda och avgjorde i tredje perioden. Man tilläts spela exakt den hockey man vill, vårda pucken, vända spel, komma i fart.

Så det här är avgjort då? Jösses, nej. Frölunda var under 0–1 mot Färjestad också, man tappade alldeles tålamodet i semifinal 1, orkade helt enkelt inte när för mycket gick emot i andra perioden.

Är det något Frölunda måste ha i sin hockey är det energi, fräscha kroppar och knoppar. Annars biter det inte. Men:

Jag tror 23 starka minuter gav laget hopp. 

Jag tror match 2 blir något helt annat.

Det skulle dock inte skada om någon av skadade trion Tom Nilsson, Mats Rosseli Olsen och Nicklas Lasu kom tillbaka – eller att Andreas Borgman spelade snäppet mindre nonchalant.

Växjö drar till Göteborg på söndag med en känsla av styrka, med en känsla av att man hittat rätt efter alla tvivel i kvartsfinalen.

Det ska bli intressant att se om detta förstärks i Scandinavium.

I så fall är ännu en final rätt nära.

***

Emil Larmi, Växjös målvakt, åkte ut för en ”dubbelblockering”; han la alltså plocken på pucken, tog bort den och la sedan dit den igen för att blockera.

Ser man inte ofta.

Modigt av domarna att ta den i en SM-semifinal i läge 2–2.