Ni som följer mig vet, jag har och kommer framhärda med emfas:
Det finns ingen ”rätt väg” för en svensk som vill till NHL.
Vem tycker att Hampus Lindholm var för ung när han drog till sin ankborg i Kalifornien?
Vem tycker att Gabriel Landeskog var snett ute som gjorde två juniorår i Ontario Hockey League med Kitchener?
## Individer. Gör individuella val. Först efteråt kan vi säga rätt eller fel. Och då är det för sent.
Men (och ni anade att det skulle komma ett sådant, va?), det Elias Pettersson, 20, gjort i höst, det han ser ut att fortsätta göra, imponera och producera på ett sätt som är närmast oöverträffat, jag tror det är mycket bra för SHL.
Det skickar en signal till andra spelare, men framför allt till NHL-klubbar, att ett ”extra år” i SHL, ett stort år med mycket speltid och chans till framgång på seniornivå, det kan göra att talangen är långt mer flygfärdig när han sätter fötterna på nordamerikansk mark.
I stort sett varje gång jag sett Vancouver lira och Pettersson leka har kommentatorerna tagit upp svenskens framgångar med Växjö Lakers förra vintern.
Elias Pettersson fullständigt dominerade svensk hockey som 19-åring, sköt SM-guldet till Växjö och snodde åt sig individuella utmärkelser som en tioåring i en godisaffär.
Så enkelt är det förstås inte, att en extra säsong i SHL skapar ”pettersöner” på något slags löpande band – men:
## Det är ett bevis på vad som kan ske, förutsatt att talangen får mycket förtroende och speltid.
## Det är en indikation som NHL-klubbarna lägger märke till, tro inget annat.
Jag talade med en högt uppsatt i en NHL-klubb så sent som i förra veckan, här är klubben på väg att ändra sig, låta ”sin spelare” bli kvar ett år till i Sverige.
Elias Pettersson är något alldeles extra i hockeyvärlden, bara Jevgenij Malkin kan matcha 30 poäng på NHL-karriärens 26 första matcher (29 på Ovetjkin, 28 på Crosby och McDavid), och i veckan snackade Todd Bertuzzi om Ångepojken som en av ligans tre bästa spelare.
Överdrivet, kanske. Men det säger något om nivån.
Den når man inte bara för att man stannar ett extra år i SHL, men om jag basat för den svenska ligan så hade jag verkligen jublat över Elias Petterssons framgång.
Till stor del av egoistiska skäl.
Visst, varje individ är unik. Men NHL-klubbar ser. NHL-klubbar funderar ett extra varv nästa gång en spelares kommande säsong diskuteras.
## Elias Pettersson gör bra reklam för SHL. Tveklöst.
Andreas Dackell gjorde tvärtom rätt taskig reklam för både sig själv och Brynäs när han tvärljög för Aftonbladets skarpa nyhetsjägare Hans Abrahamsson och Tomas Ros.
Ha ha ha.
— Ros (@Rosenrasande) 12 december 2018
Dackell var duktig på att finta upp motståndare på isen.
Och även rutinerade skjutjärn i @hockeystudion.
Trevlig lyssning 🕵🏻♂️ pic.twitter.com/NILYB6a3JZ
Dackell skulle absolut inte bli GM i Brynäs. Sa han. Gång på gång.
Dagen efteråt presenterades han som ny sportdirektör – med just en GM:s arbetsuppgifter.
Det hade varit så lätt att säga till Abrahamsson & Ros:
”Sorry, grabbar – jag kommenterar inga som helst namn gällande vår rekrytering. Men vad kul att Sveriges finaste hockeyförening berör! Kom tillbaka i morgon så snackar vi.”
Hade byggt lika mycket intresse. Nyfikenheten bevarad. Och – framför allt – trovärdigheten.
## Vem kan lita på ”Dacke” nu? Alla vet ju att han kan ljuga.
## Hur tänker agenter, spelare, klubbledare i skarpt läge?
Ni tycker kanske jag överdriver? Fair enough. Och jag önskar Dackell allt gott i jobbet. Men det var ingen bra start. Jag vidhåller det.
Till sist: En mycket välformulerad kvällstweet av Brynäs kommunikationschef Kevin Johansson gjorde mig glad.
Snyggt, Kevin. Tyder på klokskap och förståelse.
Förstår seriös fråga. Rakt svar: Det hade gått att svara med mer spelsinne. Sen tycker jag vi visat under ett par månader att vi definitivt inte går för den riktningen - utan tvärtom. Enskilt felpass. Kommer inte ske systematiskt. Vi lär oss av det.
— Kevin Johansson (@kjohansson90) 12 december 2018
HENRIK LEMAN
Henrik Leman driver webbsajten rakapuckar.com
