Bronsmatcher är sällan vad spelarna vill ha dagen efter en förlorad VM-semifinal.
Det var guldet som Erik Karlsson och Victor Hedman ville vinna för både gammal vänskaps skull, men också för att få ett avstamp för de häftiga turneringen som kommer 2025 och 2026 där de bästa NHL-spelarna kommer att vara med.
Sam Hallam lyckades få med Karlsson, Hedman och Rasmus Dahlin till VM i Tjeckien och trion har varit bra. I alla fall så bra som motståndarna av olika kvalitet har låtit dem vara.
En gäspning
Nu blev inte bronsmatchen mot Kanada någon riktig match i verklig mening. Mest en vänskapsmatch med ytterst få tacklingar.
Men om det är en krydda som Hallam skulle behöva till Tre Kronor i superturneringarna så är det något med sting.
Tänk chili. Testa ingefära. Gärna svartpeppar, men hellre curry.
Tre Kronor behöver ännu mer spets när det kommer till att möta Connor McDavid, Nathan MacKinnon, Aleksander Barkov, Sebastian Aho och så vidare.
Backar som kan stänga ner de bästa. Tre Kronor har gjort många saker bra i VM och klarat av att vinna de ”givna” matcherna mot lag som Polen, Kazakstan och Frankrike. Att gå obesegrade genom gruppen i Ostrava var starkt.
Att slå Finland i VM-kvartsfinalen var sett till styrkeförhållande mellan laguppställningarna också ett krav för svensk del.
Kollapsen mot Tjeckien behöver analyseras grundligt. Varför målvakts- och försvarsspel plötsligt slutade att fungera. Och vad tränarstaben hade behövt göra för att parera det.
Därför var Kanada ett test
Bronsmatchen mot Kanada var ett nytt test vad gäller skärpan. Inte för att någon i Tre Kronor tar lätt på att möta spelare som John Tavares, Colton Parayko och Dylan Cosens utan mer för att en losermatch om bronset inte är alldeles lätt att tagga till på.
Det blev lite som ett cykellopp i två perioder för att positionera sig rätt inför spurten och målgången.
Men det var riktigt kul att se glädjen i Tre Kronors bås efter målen.
Och att Carl Grundström (!!), Los Angeles-gnuggaren i fjärdekedjan, smackade till med två riktiga godingar i kryssen.
3–2-pärlan säkrade Sveriges första medalj i VM och OS sedan VM-guldet i Köpenhamn 2018.
Det var också femte gången i rad som Kanada förlorade en bronsmatch. Det säger kanske en hel del om svårigheten att motivera sig när guldet är borta.
Skitsamma. Erik Karlsson och Victor Hedman fick stå och höra nationalsången sida vid sida och Tre Kronor har vunnit en medalj igen. En fin bild. Och det betyder något.
Den stora scenen
Nästa steg för Sam Hallam är till den stora scenen i februari.
Tre Kronor kommer, jämfört med årets VM, att se väldigt annorlunda ut framför allt offensivt i Four Nations.
Då ska de allra bästa NHL-spelarna spela mot varandra för första gången sedan i World Cup 2016.
Och om Tre Kronor hade tre superbackar med sig i VM i Tjeckien i form av Erik Karlsson, Victor Hedman och Rasmus Dahlin så ska Floridas Gustav Forsling, Bostons Hampus Lindholm, Edmontons Mattias Ekholm och Calgarys Rasmus Andersson och Oliver Ekman-Larsson blanda sig i leken.
Och som sagt offensivt… I VM fanns inte de fyra bästa svenska poänggörarna på forwardssidan med.
I Four Nations ska William Nylander, Filip Forsberg, Mika Zibanejad, Elias Pettersson och Jesper Bratt in i laget.
I VM:s medaljmatcher bestod förstakedjan av Marcus Johansson, Joel Eriksson Ek och Adrian Kempe.
Nu är ju inte VM den sista värdemätaren för NHL-spelarna så Kempe får fler chanser på sig att göra mål än i Ostrava och Prag...
Men han kan nog tänka sig att ta en mindre roll i ett större sammanhang. Så är det många i det här svenska VM-laget som behöver tänka då.
Men Marcus Johansson har varit riktigt jäkla bra genom hela VM. En 33-årig VM-debutant som öst in mål och poäng och knappt gjort en miss bakåt.