AIK saknade viktiga spelare, men det fattades inte fart, energi och effektivitet.
Roger Melin har pumpat in självförtroende och övertygelse om att AIK är ett lag som kan slå alla lag. Hela tiden. Oliver Tärnström, ett mål och tre assist i derbyt, är som en helt ny spelare.
Djurgården visste om att det skulle bli en väldigt svår uppgift att möta AIK:s energi. Och när man inte har samma ös och beslutsamhet i spelet med ett hackigt passningsspel blir det snudd på omöjligt att knäcka AIK i den nuvarande formen.
Tolv raka segrar. 33 av 36 poäng så här en månad före slutspelet är en formtopp som ger hela AIK-lägret en wow-känsla.
Djurgården hade inledningsvis några försök att spräcka AIK-målvakten Victor Brattströms nolla och Linus Klasen hade till och med en puck på mållinjen som Oskar Magnusson stoppade i de sista tiondelarna.
Klasen hade även ett bra läge på en retur efter skott av Victor Eklund, men den pucken tog Brattström.
Det var stor skillnad i målvaktsspelet i det här derbyt precis som i det förra där Brattström räddade AIK som vann med 4–1.
Men Djurgården lade rätt många krokben på sig självt och det var för lite av Linus Klasen, Marcus Krüger, Tyler Kelleher, Colby Sissons med flera av de ledande spelarna. Framför allt var det för sent.
Fredric Weigel, som blev hånad av sina före detta supportrar i AIK, var också den i Djurgården som ville mest och som kombinerade aggressivitet med kyla på bäst sätt.
Det var då och då övertänt, men det gick inte hela vägen över gränsen. AIK-supportrarna njöt av att ha övertaget och kontroll på händelserna.
Djurgården kom som lag inte upp i tillräckligt hög nivå för att rubba AIK. Och det måste reta tränaren Robert Kimby nåt oerhört. För att inte prata om Niklas Wikegård. Tävlingsmänniskor utanför isen, men utan att kunna tackla eller påverka händelserna nämnvärt.
Frågan är nu hur Wikegård resonerar på målvaktssidan under de sista dagarna före deadline för övergångar. För det var en stor skillnad mellan AIK och Djurgården den här kvällen då AIK-fansen fick Hovet att vibrera av lycka och tillfredsställelse. 8 099 pers redovisades som publiksiffra och det var nog i alla fall 8 000 på de blå platserna.
Räcker det med Hugo Hävelid och Viktor Andrén för att Djurgårdens ska ha chansen att ta sig tillbaka till SHL i vår?
Sett till prestationen i derbyt – nej.
Sett över längre tid – ja.
Men debatten bland Djurgårdssupportrar kommer säkerligen att luta åt att försöka hitta en målvakt.
När det rasslar in sju spelmål och åtta puckar totalt och det blir förlust med svidande 8–4 är det lätt att känslorna får fritt spelrum.
AIK-klackens klackspark för kvällen bet nog hårdast i Djurgårdshjärtan: ”Roligt med derby, ja det är roligt med derby”.
Det är det ju om man är svart och guld. Inte om man är gul-röd-blå.
Djurgårdspelarna klappade om Hugo Hävelid efter slutsignalen meda AIK-spelarna i en enda stor svart hög firade på isen nedanför kortsidan.
Om jag tror att Djurgården plockar in en målvakt senast på lördag? Jag har varit rätt övertygad om att man inte skulle göra det.
Men det var före det här derbyt.
