Jumbon LHC vet något som HV71 inte vet – hur man vinner 2020

SHL presenteras av:

BAUHAUS bygger svensk ishockey 

Det såg ut som det har gjort rätt ofta den senaste tiden för både HV71 och Linköping.

LHC börjar bra, tar ledningen, tappar ledningen och förlo… Nej, efter tio raka förluster fick det banne mig vara nog.

Känner jag Bert Robertsson rätt, Linköpings nye huvudcoach, så har han tänkt och känt så efter var och en av de här tio förlusterna.

Mot HV71 i Jönköping gillade jag det jag såg av Linköping i framför allt första och sista perioden. LHC har gjort bra slutsperioder förut, men skillnaden i kväll var att Robertsson fick vinna med sitt lag.

Och han ska ha sin del av berömmet för den första trepoängaren på bortais sedan det fanns löv kvar på träden längs Stångån. Den andra trepoängare på bortaplan den här säsongen!

HV71 var bättre än Linköping i den andra perioden, Linus Sandins 1–1-kvittering kom logiskt och beslutsamt och när HV tryckte lite försiktigt på gaspedalen i början av den tredje perioden tror jag nog att den där känslan ”nej, inte nu igen” var på väg att fladdra igång i en och annan LHC-mage.

Men istället för HV-ledning blev det ett Linköpingsmål. En dubbelmiss av backarna Christoffer Persson och Emil Johansson, som inte fick ut pucken, ledde fram till att Jaakko Rissanen och Joe Whitney kunde kontra in 2–1.

Några minuter senare tog Bert Robertsson en läglig timeout och kanske kanske var det också den lilla andhämtningen som fick Linköping att den här gången hålla sig kvar med blicken framåt istället för att känna de flämtande, jagande HV71-spelarna i nacken.

Inte för att de jagade speciellt hårt den här kvällen. Men vi återkommer till HV:s plattmatch om en liten stund.

För nu fick LHC känna hur det känns att ta en seger. En trepoängare. Och det var ”rätt” spelare som gjorde målen.

Och med rätt spelare menar jag den här gången spelare som tog i lite extra och som fick belöning för det.

Som när Henrik Törnqvist satte en våldsam press på HV-försvaret vilket ledde fram till att Sebastian Karlsson kunde trycka vidare med pucken in mot Jonas Gunnarsson i hemmamålet och där kunde Robin Johansson – han som hade gjort ett ynka mål i LHC-tröjan på 28 matcher – pricka in 1–0.

Det går ju inte att Broc Little i match efter match ska stå för all det konstruktiva och giftiga. Även om han gör det bra. Och det var han som åkte in med 4–1-pucken i tomt HV71-mål med mindre än två minuter kvar och satte punkt för en skön LHC-kväll i Jönköping.

##Nej laget Linköping är förstås mer än Little. LHC är väldigt mycket Sebastian Karlsson i själ och hjärta. Slitvargen, trotjänaren och vad ni vill är inne på sista säsongen i klubben och oj vad bra han var i Kinnarps arena.

Karlssons vältajmade projektil till 3–1 var hans andra mål för säsongen och det är såna energikickar som alla behöver. Henrik Törnqvist hade assist på målet och börjar visa en gnutta av det han har kapacitet till och som var anledningen till att Linköping så gärna ville ha hem honom efter den starka fjolårssäsongen i Timrå.

Målvakten Jonas Gustavsson må se lite darrig ut emellanåt, men den här vinsten var även hans, och han tackar säkert ödmjukt både ribbar och stolpe.

LHC stred hårdast och vann välförtjänt.

##Men det säger också en del om HV71. Om jumbon Linköping bröt sin tunga tio matcher långa förlustsvit har HV satt sig i ett läge med fem raka förluster.

##Ingen i laget leder det. Ingen bryter något mönster.

Den hårdaste backen, Didrik Strömberg, delade ut en tackling under de tre byten han var med sedan såg det ut som en axel satte stopp för HV71-klippan.

I övrigt tacklade HV tre gånger på hela matchen. Mer än så tog inte det bleka HV71 i. Det är oerhört frustrerat bland HV-fansen just nu, vilket man märker inte minst i sociala medier.

Det här var slätstruket. Och det är för många såna bleka insatser nu för att någon i och runt HV71 ska må bra.