Det räcker med att komma in i tränarrummet för att inse att det här inte nödvändigtvis är en organisation som vilar på gamla lagrar. I ett hörn, halvt skymd av en trasig trunk, ligger pokalen som Luleå/MSSK vann efter att ha slagit Metro Riveters i uppgörelsen mellan mästarna i Sverige och amerikanska proffsligan NWHL. Visst, uppgörelsen är inte traditionstyngd eller särskilt stor ännu, men pokalen signalerar ändå en chans att kalla sig världens bästa lag – trots att den taffliga svenska översättningen ”Mästare Kopp” står ingraverad för alltid.
Fredrik Glader vrålar ”twentyfive minutes, tops” åt någon av spelarna som ska ha skjuts in till stan samtidigt som han stövlar in i tränarrummet. Det har varit lagmöte efter dagens träning, de har sett en egenhändigt hopklippt film med samlade misstag från säsongen på slutet. För att skratta tillsammans, för att lätta lite på hårt åtdragna nerver och muskelfibrer. Det räcker med att nämna SM-finalen för att han ska bli allvarlig och på ren rutin dra igång den ramsa som jag hört honom dra inför samtliga slutspelsserier den här säsongen.
– Jag beräknar att det kommer att bli en lång finalserie, det kommer att vara de små detaljerna som avgör, vi kommer att få jobba för det och vi är helt inställda på det, säger Glader.
Och det är här det blir intressant. För jag har skrivit om Fredrik Glader länge, sedan han tränade herrlag i division I. Jag minns hur han var förr i tiden – het, ibland hånfull mot motståndarna, en man som uppmanade till strid snarare än hårt arbete. Hade han haft två SM-guld och sex slutspelssegrar i ryggen på den tiden hade det låtit annorlunda.
– Hahaha, så är det. Man lär sig. Det här laget har lärt mig saker, säger Glader.
Visst imponeras jag av Michelle Karvinens extrema förmåga att vara en av världens bästa och samtidigt hålla sig på jorden, men jag kan samtidigt sakna Emma Eliassons charmanta leverans av utspel som skakade om och roade. Kanske är det någon slags sportjournalistisk grundinstinkt att tycka om de kaxiga, de som slår sig för bröstet, och de existerar inte riktigt i dagens Luleå/MSSK. Jag kan inte förstå varför inte spelarna är lite, lite drygare, varför inte Glader är det, varför de inte agerar som de vinnare de trots allt är.
Glader hävdar att jag missuppfattat allt.
– Det handlar inte om att fega ur eller att hålla låg profil för att man är rädd. Det handlar om förberedelser. Precis som vi förbereder oss på isen och i gymmet måste vi förbereda oss på det mentala spelet.
Utveckla.
– En slutspelsmatch pendlar så mycket. Det finns moment – och det såg vi inte minst mot HV – då du kommer att hamna under press, då det kommer att vara jobbigt. Där hade vippbrädan kunnat trilla över åt deras håll om vi gjort fel. Det gjorde vi inte – så den trillade åt vårt håll i stället. Är du inte ödmjuk, är du inte förberedd på att du kommer att vara tvungen att försvara dig och arbeta, så blir det en stressfaktor. Då blir du en sämre hockeyspelare.
Väldigt mycket handlar om semifinalen mot HV71 för tre säsonger sedan. Luleå skulle ha vunnit den, man hade både spelarmaterialet och spetskompetensen, men hockey är en komplex sport och något gick fel. Det är fortfarande femton spelare kvar från den matchserien och de har dragit sina lärdomar.
– Man lär sig sjukt mycket av förluster, det går inte att komma ifrån. Vi sätter en stor prestige i att göra jobbet i alla lägen. I vårt omklädningsrum finns det väldigt många individuellt skickliga spelare som kan avgöra matcher i varje given sekund – men det gäller att välja rätt lägen. I övrigt måste man jobba hårt, säger Glader.
Linköping har gjort en fantastisk säsong. Trots att man tappat sin storstjärna Lara Stalder, eller kanske tack vare det, har laget slutit sig samman och utklassade Modo i semifinalen. Man har spelat sin bästa hockey för säsongen under slutspelet och jag tror Linköping är den värsta motståndare Luleå/MSSK kunde få. Spelare som är vana att spela stora matcher, dessutom med en glödande revanschlusta mot klubben som slagit dem i två finaler de senaste tre säsongerna.
Linköping kan ge Luleå en rejäl match. Men de lär inte vinna på underskattning.
Här kan du läsa fler artiklar inför SM-finalen
Fredrik Glader vrålar ”twentyfive minutes, tops” åt någon av spelarna som ska ha skjuts in till stan samtidigt som han stövlar in i tränarrummet. Det har varit lagmöte efter dagens träning, de har sett en egenhändigt hopklippt film med samlade misstag från säsongen på slutet. För att skratta tillsammans, för att lätta lite på hårt åtdragna nerver och muskelfibrer. Det räcker med att nämna SM-finalen för att han ska bli allvarlig och på ren rutin dra igång den ramsa som jag hört honom dra inför samtliga slutspelsserier den här säsongen.
– Jag beräknar att det kommer att bli en lång finalserie, det kommer att vara de små detaljerna som avgör, vi kommer att få jobba för det och vi är helt inställda på det, säger Glader.
Och det är här det blir intressant. För jag har skrivit om Fredrik Glader länge, sedan han tränade herrlag i division I. Jag minns hur han var förr i tiden – het, ibland hånfull mot motståndarna, en man som uppmanade till strid snarare än hårt arbete. Hade han haft två SM-guld och sex slutspelssegrar i ryggen på den tiden hade det låtit annorlunda.
– Hahaha, så är det. Man lär sig. Det här laget har lärt mig saker, säger Glader.
Visst imponeras jag av Michelle Karvinens extrema förmåga att vara en av världens bästa och samtidigt hålla sig på jorden, men jag kan samtidigt sakna Emma Eliassons charmanta leverans av utspel som skakade om och roade. Kanske är det någon slags sportjournalistisk grundinstinkt att tycka om de kaxiga, de som slår sig för bröstet, och de existerar inte riktigt i dagens Luleå/MSSK. Jag kan inte förstå varför inte spelarna är lite, lite drygare, varför inte Glader är det, varför de inte agerar som de vinnare de trots allt är.
Glader hävdar att jag missuppfattat allt.
– Det handlar inte om att fega ur eller att hålla låg profil för att man är rädd. Det handlar om förberedelser. Precis som vi förbereder oss på isen och i gymmet måste vi förbereda oss på det mentala spelet.
Utveckla.
– En slutspelsmatch pendlar så mycket. Det finns moment – och det såg vi inte minst mot HV – då du kommer att hamna under press, då det kommer att vara jobbigt. Där hade vippbrädan kunnat trilla över åt deras håll om vi gjort fel. Det gjorde vi inte – så den trillade åt vårt håll i stället. Är du inte ödmjuk, är du inte förberedd på att du kommer att vara tvungen att försvara dig och arbeta, så blir det en stressfaktor. Då blir du en sämre hockeyspelare.
Väldigt mycket handlar om semifinalen mot HV71 för tre säsonger sedan. Luleå skulle ha vunnit den, man hade både spelarmaterialet och spetskompetensen, men hockey är en komplex sport och något gick fel. Det är fortfarande femton spelare kvar från den matchserien och de har dragit sina lärdomar.
– Man lär sig sjukt mycket av förluster, det går inte att komma ifrån. Vi sätter en stor prestige i att göra jobbet i alla lägen. I vårt omklädningsrum finns det väldigt många individuellt skickliga spelare som kan avgöra matcher i varje given sekund – men det gäller att välja rätt lägen. I övrigt måste man jobba hårt, säger Glader.
Linköping har gjort en fantastisk säsong. Trots att man tappat sin storstjärna Lara Stalder, eller kanske tack vare det, har laget slutit sig samman och utklassade Modo i semifinalen. Man har spelat sin bästa hockey för säsongen under slutspelet och jag tror Linköping är den värsta motståndare Luleå/MSSK kunde få. Spelare som är vana att spela stora matcher, dessutom med en glödande revanschlusta mot klubben som slagit dem i två finaler de senaste tre säsongerna.
Linköping kan ge Luleå en rejäl match. Men de lär inte vinna på underskattning.
Här kan du läsa fler artiklar inför SM-finalen
Silly season 1 månad för 1 krona Skaffa PLUS. (Säg upp när du vill.)
