Västerviks backstjärna lockas av SHL-spel: "Det korta svaret är ja"

Daniel Brickley har spelat i NHL med Los Angeles Kings och med spelare som Anze Kopitar, Drew Doughty och Adrian Kempe. För fem år sedan spelade den storvuxne och trygge backen i VM för USA med lirare som Johnny Gaudreau, Dylan Larkin och Jack Eichel.

I somras kom han till Västervik efter en säsong i både AHL och ECHL. Och i Hockeyallsvenskan har han snabbt visat sin kapacitet genom att ösa in poäng, tre mål och åtta assist på åtta matcher, och han spelar mest av alla i hela ligan – över 27 minuter i snitt per match.

– Jag kan definitivt inte klaga över istiden. Det känns som vi rullar med sex backar en hel del och jag får väl min extra tid i powerplay och boxplay eller som när det blir tajt (som borta mot Djurgården) och vi försöker trycka på i slutet av en match. Då blir det några extra minuter, men jag klagar aldrig över extra istid, säger Brickley till HockeyNews.se.

En bit in på säsongen i Hockeyallsvenskan har han ställts inför lite olika typer av motstånd, men att möta Djurgården i Stockholm på Hovet och få spela mot Marcus Krüger & Co var en extra kick, även om det blev förlust med 2–0 i onsdags.

– Att spela mot lite äldre och mer erfarna spelare gör att det blir mer strukturerat och roligare att spela emot. Det blir ett snabbare spel och det är helt klart ett snabbt lag. En eloge till dem och deras coacher. Det är en tuff match, men jag hade väldigt roligt, säger Daniel Brickley artigt.

Vägen till Västervik från USA blev kortare tack vare en gemensam nämnare för klubben och Brickley.

– Jag har en kompis som spelade här förra säsongen, Skyler McKenzie, som jag tror åkte vidare till Fischtown Pinguins. Han skickade vidare Martins (Gudmundsson, VIK:s tränare och sportchef) nummer till mig och vi fick kontakt. Jag var i ett läge där jag tänkte flytta, antingen i USA eller ge mig ut till Europa. Sedan tidigare har jag en massa kompisar som har varit i SHL och spelat och i allsvenskan. Alla har pratat väl om Europa och har sagt att de älskar det.

Daniel Brickley har inte blivit besviken av det han har mötts av i vårt land. Han gillade stämningen på Hovet där det ”bara” var lite drygt 4 000 i Västerviks match mot Djurgården.

– Det är en härlig atmosfär här. Jag vet inte om det här är deras vanliga publik här eller inte, men jag tror inte att fansen satte sig ner en enda gång. I USA får man inte lika mycket av det så det är definitivt en annan atmosfär och det gör det roligt.

Även när Västervik jagade kvittering mot Djurgården tänkte Brickley på hur det lät från Djurgårdsklacken.

– Jag hörde dem mot slutet också då de skanderade högt och hejade på sitt lag. Sånt gör hockey roligt.

Du har varit i NHL och är nu i den svenska andraligan. Hur ser du på det steg du har tagit till den här säsongen?

– Spelet här är väldigt annorlunda. I Nordamerika är det många dumpade puckar och man tacklas hela tiden och det är ett mer malande och aggressivt spel. Slagsmål… Här måste du vara snabbare och mer teknisk och skicklig. Jag har märkt att ingen gillar att dumpa pucken utan vänder i så fall tillbaka. De vill kontrollera pucken hela tiden och jag tycker att det är skoj.

För en pucksäker back som Daniel Brickley kan man se att han har roligt på isen. Skottet är ett av de bästa i ligan.

– Att ha pucken gör det mycket roligare att spela försvar. Det är nog den största omställningen för mig, och den stora isen, men jag gillar den stora isen. Det gör det lättare, åtminstone för mig som back, jag ser isen och var alla är. Man ser hur spelet utvecklas och man har mer tid med pucken.

Vad är ditt mål med att komma hit?

– Jag tror att alla vill flytta på sig och ta sig upp till SHL eller vart man nu bestämmer sig för att ta vägen. Dit vill jag. Jag vill fortsätta förbättra mitt spel och bli bättre. Förhoppningsvis hjälpa laget längs vägen. Om jag får chansen att flyttas upp så blir jag uppflyttad, men till dess är jag här och har roligt med det här laget. Jag ska försöka göra det bästa av det. Jag trivs i Europa och Västervik är en liten stad, en härlig stad vid vattnet, säger en pratglad Daniel Brickley.

Västervik är nästan som Los Angeles med tanke på kustläget och vattnet…?

– Jag spelade i LA i fyra år, bodde nära Hermosa Beach. Efter det flyttade jag till Chicago. Det är svinkallt på vintern. Här är jag tillbaka vid vattnet och är tacksam för det. Det är alltid trevligt med ett fin utsikt över landskapet. Jag kom hit i slutet av sommaren och hann uppleva en del av turistströmmen. Det är ganska livligt, men det har lugnat sig nu. Jag har trivts.

Västervik har lyckats väl med sina nordamerikanska värvningar de senaste åren. Lite för bra till och med. Förra säsongen norpade HV71 centern Myles Powell. Efter en bra start i Västervik köptes han loss och spelade en del i HV:s avancemang till SHL.

Skulle du kunna hamna i ett liknande läge att byta klubb mitt under säsongen?

– Du vet, det korta svaret är ja. Det låter jättebra. Men det skulle vara vid rätt tidpunkt och till rätt ställe. Det här är nytt för mig. Jag har pratat om det med en kompis i Tyskland som jag är med i en gruppchatt med. Jag kände inte till att om ett lag kommer med ett erbjudande så måste klubben, tränaren och du vara överens. Det visste jag inte. I Nordamerika säger bara general managern ”Du har blivit trejdad”. Det är mycket mer som händer här i kulisserna. Just nu fokuserar jag på Västervik och att hjälpa laget, säger Daniel Brickley.