Marcus Krüger är tillbaka: "Försöka göra allt jag kan för Djurgården"

Inte sedan 2011 har Marcus Krüger spelat för Djurgården eller hemma i svensk hockey. Redan som 18-åring spelade han SM-final med Djurgården och med tio poäng i slutspelet 2010 var han fjärde bäst i sitt lag. Året efter blev han assisterande lagkapten i Djurgården och tackade för förtroendet genom att bli poängkung (35 poäng på 52 matcher). Som 20-åring 2011 var han också med och spelade VM-final med Tre Kronor.

Och under sina drygt åtta år i Nordamerika spelade Marcus Krüger 520 matcher, gjorde 123 poäng, mestadels som defensiv center, och vann Stanley Cup med Chicago både 2013 och 2015. 2017 vann han VM-guld med Tre Kronor och så sent som i februari var Krüger med och spelade sitt andra OS. Då hade han bestämt sig att tre år i Zürich får räcka.

Det är en oerhört välmeriterad 32-åring som Djurgården får hem i Marcus Krüger.

– Det blev officiellt precis innan OS, men det var en bra tid innan det som vi hade landat i det. Det är klart, vi visste inte exakt hur det skulle bli med allting här, med SHL eller allsvenskan, men det var redan innan OS som det bestämdes, säger Krüger.

Djurgårdens förberedelser inför Hockeyallsvenskan pågår. I ett gym på Hovet sliter Marcus Krüger, Tim Söderlund och gänget. Pass för pass, dag för dag. #twittpuck#difhockeypic.twitter.com/lYfiQV0AZm

— HockeyNews.se (@HockeynewsSe) June 22, 2022

Han bjuder in HockeyNews.se till Djurgårdens omklädningsrum på Hovet och vi slår oss ner på var sin stol inne i materialförvaltarnas verkstad. Medan det slipas och fixas i ett rum innanför berättar Krüger om hur han följde Djurgårdens kamp för att rädda sig kvar i SHL samtidigt som han var mitt uppe i slutspelet med ZSC Lions i Schweiz.

Det var pirrigt.

– Så klart, som för alla Djurgårdsfans säkert. Det är klart det var det. Sedan kanske man inte tänkte på sig själv först och främst då, men som fan var det så klart jobbigt.

Kunde du kolla på Djurgården på datorn?

– Jag följde några matcher, men inte alla hann jag med. Den sista matchen tror jag vi spelade match sju i vår kvartsfinal och så vann vi den så såg jag efteråt hur det hade gått.

Djurgården åkte ur SHL efter fyra raka förluster mot Timrå.

– Klart tråkigt. Men nu är situationen som den är och på nåt sätt har jag landat i att det är som det är. Det känns också motiverande, att komma hit och försöka göra allt jag kan för Djurgården och jag vet att flera andra tänker likadant också. Det känns tryggt och jag vet vad jag själv kommer att göra. Jag litar på de andra också. Det känns motiverande på nåt sätt.

Marcus Krügers tredje och sista säsong i Zürich slutade med en knäskada, som gjorde att han missade både de två sista finalmatcherna mot Zug, i ledning 3–2 i matcher, och VM med Tre Kronor.

– Jag missade halva match fem och de två sista matcherna helt. Så klart tufft. Alla kan tänka sig, du är upp 3–0 och så förlora de fyra sista. Det var tufft. Men samma sak där, inte så mycket att göra åt nu. Slutspelet där ner var det som att vi som lag höjde oss några nivåer mot grundserien och ska man vara ärlig, hockey är inte alltid rättvist, vi kanske inte skulle ha lett med 3–0.

– Samtidigt vet jag inte om de förtjänade att vinna alla de fyra sista. Vi hade säkert kunnat knycka nån match även om de i slutändan var det bästa laget får man säga.

Efter säsongen i Schweiz hade Marcus Krüger ganska bråttom med att vända hemåt och komma in i Djurgårdens verksamhet. Knäskadan skulle ta en månad eller lite mer att läka.

– Jag ville lära känna grabbarna och hade lite problem med ett par skador och har fått bra hjälp här också. Nu är jag väl igång bra. Känner att jag ligger bra i fas jämfört med de andra också. Det känns bra. Jag har lärt känna grabbarna som är här också. Det har varit roligt och det har varit skillnad mot tidigare somrar. Då har jag tränat mycket själv. Även fast du kanske har dina mindre träningsgrupper så är det nånting annat att köra så här hela laget och bygga den kemin redan nu. Det har varit bra.

Marcus Krüger är tillbaka i Djurgården efter elva år utomlands. Här hjälper han Tim Söderlund i gymmet på Hovet. Foto: Mattias Ek/HockeyNews.se.

Krüger verkar njuta av att ha ett helt lag runt sig under den fysiskt kämpiga försäsongen.

– Jag har tränat hårt och vi har gjort lite ovanliga saker som jag tror har byggt gruppen. Förra fredagen var vi ute på brandstationen ute i Ågesta. Sjukt tufft men roligt också. Tävla lite och såna saker. Det har varit bra än så länge.

Djurgården har haft problem med skador på nyckelspelare de senaste åren och de tidigare hemvändande lagkaptenerna Jacob Josefson och Andreas Engqvist fick stora skadebekymmer i slutet av sina karriärer. Krüger har skrivit ett fyraårskontrakt, men ser inga problem för egen del med skadebiten.

LÄS MER: Fagervall om pressen på Djurgården, derbyn, förväntningar och nya kemin

– Kollar man förra säsongen var jag väl frisk hela vägen fram till OS och i princip sista matchen, till semifinalen (mot ryska laget). Kroppen känns ändå bra. Det här sista tog några veckor att läka ihop och det känns bra nu. Det kommer inte att vara några problem när vi går på is i augusti. Det är jag inte orolig för, säger Krüger lugnande.

Djurgården kommer att möta utmaningar på olika plan i Hockeyallsvenskan. Att åka till Kristianstad och Östersund i vintermörkret och sedan mötas av en publik som ser fram emot en av säsongens absoluta höjdpunkter blir ingen lek.

– Precis. Det är väl nånting vi måste vara redo för också. Det är bra lag, konstaterar Krüger.

– Det kommer att bli tufft att komma till de här ställena. Svenska spelare är duktiga och kan spela på rätt sätt. Alla kan åka skridskor, passa och skjuta. Det kommer också att bli tufft med publiken. Det är roligt om det kommer mycket folk och hoppas att det kan motivera oss också.

Kan ni förbereda er mentalt på det som väntar?

– Ja, men lite. Vi har redan nämnt det lite i gruppen. Det är mycket jobb som ska göras innan det också, men det är klart i bakhuvudet kan det vara bra att se lite bilder på vart vi ska även fast man inte vet exakt hur det kommer att se ut. Just nu får vi fokusera på det vi kan kontrollera. Komma i form, komma ihop som grupp och lite längre fram sätta vårt spel, för det kommer att bli det absolut viktigaste, vad vi gör.