Några reflektioner efter hemkomst från 5-nationersturnering i Plymouth för spelare födda 2000 och senare.
Deltagande lag var USA, Tjeckien, Finland, Ryssland och Sverige. Turneringen var förberedande inför J18-VM i Ryssland i april.
Ishockeyn och spelarna blir:
– Snabbare, snabbare, snabbare...
– Starkare, starkare, starkare...
– Hårdare, hårdare, hårdare....
– Intensivare, intensivare, intensivare...
– Tuffare, tuffare, tuffare...
Resultatet av detta har blivit hjärnskakning, hjärnskakning, hjärnskakning...
Idag möter jag föräldrar som gärna vill låta sina barn börja med detta underbara och komplexa spel, men som tvekar när de ser skadorna, framförallt alla hjärnskakningar.
Detta är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.
Frågan jag ställer mig är: Var finns alla spelgenier?
Mannen i mitten som är dirigent i sin femma. Spelmotorn som är nyckeln till ett bra och framgångsrikt spel. Spelaren som är chefen i sin enhet.
Var är spelare som Nicklas Bäckström, Mika Zibanejad, Daniel och Henrik Sedin, Peter Forsberg, Niklas Sundström med flera?
Naturligtvis har vi några spelare som har denna begåvning, Elias Pettersson med flera, men vi behöver fler och hur behandlas de på banan?
Spelbegåvningarna flyttas ner på backplats
Det märkliga är att många spelbegåvningar idag placeras i backposition. Är detta ett Erik Karlsson-syndrom? Att spelarna själva vill spela i backposition. Det var inte längesedan som vi fick tvinga spelare till backspel. Bra, men vi behöver en i mitten också. I min värld är "mannen i mitten" och målvakten de viktigaste spelarna i ett lag.
Det är på tiden att vi intensifierar spelförståelseträningen igen och att alla tar denna träning på allvar. Vi får tyvärr ingen avgörande hjälp av den spontana träningen. Det får vi helt enkelt inse.
Anlagsfaktorn får inte bli den helt avgörande egenskapen. Vi måste utbilda alla spelare samtidigt som spelare med den medfödda begåvningen bör uppmuntras. Därför måste vi uppgradera spelets betydelse i unga år.
Fysiskt och tekniskt kunnande är viktigt, men utan en utbildning i spelets grundläggande element blir ishockeyn på gränsen till farlig och brutal.
Låt ishockeyn få bli ett spel med fysiska inslag. Bestraffa alla spelare hårt som inte har förstått denna för ishockeyn ödesfråga. Lär spelarna förstå att nästa gång är det de som drabbas av ett för spelet helt onödigt våldsinslag, med en skada som resultat.
Långsiktig utbildning ger fler lirare
Låt oss få se spelare som är snabba, intensiva, tuffa och framförallt med härlig teknik. Spelare som utbildas till lirare. Spelare som ser isen, spelare som samarbetar på isen, spelare som förstår spelets grundläggande basic element som spelbredd, speldjup, split vision, give-and-go och andra grundläggande spelförståelseegenskaper.
Men till detta behövs en långsiktig utbildning och kanske framförallt en annan syn på spelet ishockey. Därför blir jag bestört när jag just har informerats om att Riksidrottsförbundet (Sisu) har beslutat om att intjänade SISU-medel inte får användas till att utbilda ledare i spelet ishockey.
Spelet ishockey är tydligen inte så viktigt längre.
Detta i en tid när vi som ständigt ser juniorhockey kan konstatera att en tillbakagång är märkbar i konkurrens med övriga europeiska länder.
Är det meningen att nedmontera vår traditionella utbildning i ishockeyns ABC?
Tack för ordet!
Christer Höglund
Vill du skriva en insändare till HockeyNews.se? Kontakta oss!
