VM-guldmedaljören slutar: "Han stöttade mitt spel så jag fick blomma"

Elias Fälth spenderade fjolårssäsongen i Liigaklubben Tappara i Finland och har under hösten gått och väntat på rätt erbjudande. 

Senaste veckorna har han tillsammans med familjen tagit beslutet att avsluta elitkarriären. 

Fälth har bestämt sig för att börja blicka fram mot nästa kapitel i livet samtidigt som han skrivit på för Munkedal i division tre.

– Det har varit lite trögt under hösten och nu när vi har två barn också så ser prioriteringarna lite annorlunda ut. Det ska vara värt att att bryta upp familjen och flytta och den typen av erbjudande har inte dykt upp nu helt enkelt. Jag hade ett bud tidigare från en bra klubb i SHL som jag inte hade tvekat en sekund på om jag var 30 år och som jag känner nu i efterhand att jag borde ha sagt ja till. Det är klart att det är lite motvilligt som jag nu tagit det här beslutet men samtidigt känns det spännande att titta framåt, säger han till HockeyNews.se.

Fälth vann VM-guld med Tre Kronor 2013. Foto: Bildbyrån

Beslutet är så pass färskt att 38-åringen inte hunnit reflektera över allt han fått uppleva i karriären men ett VM-guld med Tre Kronor 2013 och ett SM-guld med Frölunda 2016 är få förunnat – framför allt för en spelare som SHL-debuterade i 30-årsåldern.

– Det var lite surrealistiskt att få vara med i landslaget och spela VM i Globen. Bröderna Sedin dök upp och man kunde bara sitta på bänken och le. Loa Falkman kom ut på isen och började tjoa och man tänkte mest bara att va tusan är det som händer. Stamkos, Giroux och P.K. Subban stod på andra sidan och man tänkte vad tusan gör jag här? Det var bara att hoppa upp i båten och hålla i sig, säger Fälth och fortsätter:

– VM-guldet och SM-guldet är något som jag definitivt kommer att bära med mig hela livet. Som sagt så är det lite motvilligt man avslutar elitkarriären men samtidigt är jag medveten om att jag fått uppleva saker i min karriär som många aldrig får chansen att göra under en lång karriär och som kompisar man träffat genom åren hade kapat en arm för att få vara med om. Det knyter band när man vinner, det är inget snack om den saken, säger Fälth.

Fälth och Ryan Lasch på Vasaplatsen. Foto: Bildbyrån

Den typen av minnen och den gemenskap som en ishockeyspelare till vardags kan ta för givet blir en av utmaningarna han får brottas med nu.

– Det är något jag känner mig säker på att jag kommer att sakna. Det är en typ av gemenskap som antagligen är väldigt svår att ersätta och det tror jag kommer bli en omställning att hantera, säger Fälth.

Fälth och Joel Lundqvist. Foto: Bildbyrån

Det är en av anledningarna bakom att han nu ändå bestämt sig för att spela för Munkedal i division tre.

– Killarna där har frågat hur det är i omklädningsrummet i andra lag där jag har spelat och visst, det är en annan kravbild och skillnad på hur man tränar men snacket mellan grabbarna där inne i omklädningsrummet är precis likadant och det finns en passion och kärlek för hockeyn. Det är häftigt, säger han.

Vilka personer har betytt mycket för dig förutom stöttningen från familj och vänner?

– Oj, det är många… Jonas Rönnqvist gjorde mig till en SHL-spelare kan man säga. Han tog med mig till Luleå på en chansning och lärde mig grundläggande saker i spelet som gjorde mig till en mycket bättre spelare. Han gjorde att jag fick en skjuts i karriären, säger Fälth.

– Sen parade han också ihop mig med Janne Sandström. Trots att jag var rätt gammal så fick jag en veteranpappa som städade upp efter mig när jag var på äventyr i offensiven. Janne stöttade mitt spel som gjorde att jag kunde blomma ut.

Rönnqvist tog med sig Fälth till Luleå. Foto: Bildbyrån

Fler?

– Mästartränaren Roger Rönnberg är en väldigt duktig tränare, så är det. Han ställer extremt höga krav på spelare och ledare i sin omgivning men det är också det som antagligen gör honom så framgångsrik. Tiden i Frölunda var väldigt lärorik. Sen måste jag också säga Pelle Mårts som fick för sig att ta ut mig i landslaget efter 15 matcher i SHL, jag kände alltid stort förtroende när jag spelade under honom. Sen kan man ju räkna upp hur många duktiga spelare som helst som man fått chansen att spela både med och emot.

– Det är klart att det sticker ut när Sedinarna dök upp i VM. Då märkte man verkligen att det var dom stora grabbarna som hade anlänt. Jag minns när jag gjorde mitt första VM-mål mot Norge och var riktigt nöjd. Jag hängde upp den snyggt i en tvåetta och det var flera reportrar som ville snacka med mig i mixade zonen. Men alla frågor handlade om jag skulle släppa mitt nummer (33) till Henrik, inte en fråga om målet. Det var väl inget större snack om att han skulle få sitt nummer…

Fälth under VM i Globen. Foto: Bildbyrån

Vad som väntar närmast i livet vet han inte – men Fälth har spenderat hela sitt liv inom ishockeyn och den utbildningen är något som han gärna tar till vara på nu i en ny roll.

– Ishockey är en fantastisk sport och det är en väldigt stor apparat runt omkring och jag hade älskat att fortsätta på ett eller annat sätt. Sen om jag blir tränare i framtiden eller expert i TV eller något helt annat, ja det kan jag inte svara på idag. 

Men du är nyfiken även på andra sidan och arbeta inom media?

– Ja, jag tror att även den delen av ishockeyn hade passat mig. Det är definitivt något som jag inte skulle rygga för utan gärna prova på. När det här har sjunkit in lite mer så kommer jag definitivt se mig omkring efter nya jobb inom hockeyn och jag är inte rädd för att slå en signal till olika personer som man lärt känna genom åren för att hitta något nytt. Jag tror man behöver vara lite offensiv och visa samma passion och glöd i det man gör oavsett om det är som spelare eller något annat här i livet. Jag är dessutom ganska rastlös av mig så jag känner mig sugen på att kom igång med något nytt här i livet nu.

Fälth i SVT under en CHL-sändning. Foto: Bildbyrån

För tillfället är familjen Fälth bosatt i Uddevalla innan bitarna faller på plats inför framtiden.

– Jag och min sambo Sabina fick en dotter för tio månader sedan, Ebba. Något som skiljer sig jämfört med Julian som är 6 år nu är att när jag tränat själv och väntat på ett kontrakt så har jag fått vara delaktig på ett helt annat sätt under hennes första tid i livet och det är något som jag verkligen värdesätter. Den här tiden har också fått mig att inse vilket jobb min fru och många andra mammor lägger ner i en familj som har en hockeyspelande pappa. Sabina har gjort så mycket för mig och hela tiden varit en del i mina beslut inom hockeyn under åren och att få vara mer närvarande nu är något som inte går att sätta ett pris på. Just nu håller vi till i Uddevalla och sedan får vi se vart det bär av i framtiden, säger Fälth.

När han i framtiden tittar i prisskåpet kommer VM och SM-guldet att sticka ut – och för stunden är han fortfarande den spelaren i Luleå som gjort flest assist under en och samma säsong bland backarna.

– Sånt där är saker man knappt reflekterar över när man spelar, man är så inställd på nästa utmaning och man tittar bara framåt hela tiden. Nu känner man lite annorlunda när man bli påmind om den typen av saker som man fått uppleva eller lyckats med i karriären. Jag fick en jäkla skjuts i min karriär efter 30 års ålder och är så glad över att ha fått uppleva så många häftiga saker i karriären. Tänk när en kille som Joel Lundqvist lägger av? Där kan vi snacka om en kille som sällan är nöjd och hela tiden blickar framåt och vill vinna. Han har en del att vara glad över den dagen han bestämmer sig för att sluta.

•••

FAKTA/ Elias Fälth

Ålder: 38 år.

Moderklubb: Hanviken

Position: Back

Klubbar i karriären: Nacka, Huddinge, Halmstad Hammers, Nybro Viking, Borås, VIK Västerås, Almtuna, Luleå, HV71, Frölunda, Brynäs, Tappara.