Bengt-Åke Gustafsson ursäktar sig. Han har precis klivit ur ur duschen hemma i Karlskoga och ber att få bli uppringd om fem minuter.
Och fem minuter senare när han är påklädd och klar kommer förklaringen till att han står i duschen vid lunchtid.
– Jag var och tränade lite lätt för att komma igång. Jag var nere hos min grabb ett par veckor i Schweiz och jag har tagit det lugnt och inte gjort något på två och en halv vecka, så det var dags att röra på sig igen, säger ”Bengan” som han kallar sig själv när han svarar i mobilen.
Och den där grabben han pratar om är förstås hans son, Anton Gustafsson, som den här säsongen har bytt klubb i Schweiz och spelar för topplaget Biel.
– Nu är jag hemma i byn igen. Det är gôtt, säger Bengt-Åke Gustafsson på sin härligt breda Karlskogadialekt.
– Det är ”home sweet home”. Man är uppvuxen här och har väldigt många kamrater och en del av mina syskon bor här allihop. Socialt sett är det en skön tillvaro.
Från hemmet i Karlskoga hänger han med i det som händer i hockeyvärlden, både i Schweiz där sonen spelar och ligorna här hemma.
Bengt-Åke Gustafsson, 61, kan tänka sig att kasta sig in i hetluften igen och är tillgänglig för tränarjobb.
– Ja, det är jag. Samtidigt är jag inte desperat på något sätt. Jag har sagt till min agent att om det dyker upp någon förfrågan får jag se hur jag känner för det. Helt klart, man sitter och tittar på tv eller live så blir man lite involverad, om man säger så. Tänker och försöker analysera lite hit och dit. Det sitter i kroppen.
Vad ser du då?
– Allt möjligt. Jag tittade lite på Lausanne-Philadelphia och ”Bofors” (BIK Karlskoga). Det är det man ser mest.
BIK Karlskoga är laget i hjärtat för Bengt-Åke Gustafsson och han har nära till Nobelhallen. Han låter nästan som en kritisk supporter när han får frågan:
BIK ser rätt bra ut va?
– Ja, det finns ju lite mer att önska, tycker jag, och det tror jag säkert de vill själva också. De är stabila, men jag tror inte de är nöjda med powerplay. De behöver få lite mer fart på det. Det kan döda matcherna nån gång emellanåt.
Bengt-Åke Gustafsson har inte tränat något SHL-lag sedan han var i Färjestad 2004/2005.
Men han följer SHL-hockeyn via tv och har ett extra öga på Frölunda, Färjestad och Skellefteå eftersom han känner folk och har kontakter där.
– De försöker man ha lite koll på emellanåt. Det blir väl att åka in till Karlstad och titta lite nu när man inte jobbar själv.
Gustafsson medger att det lockar att ta ett tränarjobb i SHL eller Hockeyallsvenskan.
Om det är ”rätt nivå”.
– Det är ju klubbar som inte bara vill överleva utan har lite målsättningar och vill utvecklas och gå någonstans. Man vill vara delaktig och inte att det blir som i Norge när jag kom dit.
Bengt-Åke Gustafssons senaste tränarjobb var i norska Stjernen förra säsongen, men det blev inte långvarigt.
– Allt kändes bra när man kom dit och pratade med dem om deras målsättning och att bygga upp och gå vidare. Men det började med en gång sedan att det gick åt andra hållet. ”Vi kan inte göra någonting”. De gjorde sig av med de bästa spelarna för att de behövde spara pengar och då är det klart att inte blir bra förhållanden och det är bara överleva som gäller. Det kändes inte rätt, säger Gustafsson och låter aningen bedrövad enda gången under intervjun.
– De bad om ursäkt och vi kom överens om att riva kontraktet. Det är klart att de blev ju nöjda med att de kunde spara lite mer pengar, men jag ville inte vara där bara för att jag skulle vara där. Jag kände att det var svårt att sova på nätterna och låg och funderade på saker och låg och ältade. Då blev det för mycket av det goda.
Som coach har han upplevt euforin av att vinna både OS-guld och VM-guld. Året 2006 ledde han Tre Kronor till dubbla titlar inom loppet av några månader.
Men han har också fått uppleva baksidan och har blivit sparkad.
– Det har hänt två gånger. Ryssland (Atlant) och i Olten. I Ryssland var det riktigt chockartat. De sa bara ”Vi vet, det är inte ditt fel. Vi måste göra nånting, vi måste göra nånting”. Och de ville jag skulle bjuda på snaps. Det var allt möjligt, haha.
Bengt-Åke Gustafsson kan inte låta bli att garva åt eländet i KHL-klubben Atlant för snart åtta år sedan.
– Det var en vecka kvar till landslagsbrejket och jag sa att vi har tre lätta hemmamatcher. Vinner vi dem ligger vi fyra. Var smarta och vänta och gör inget dumt, sa jag. De bad om ursäkt. Och sedan satt man med cheferna i deras loge och tittade på matcherna och skrattade och vi vann alla tre matcherna hur lätt som helst. Alla var jättenöjda, men inget ändrades. Janne (Karlsson) fick ta över och han körde vidare på samma, så det var inget nytt. Det var komiskt, säger Gustafsson, som också fick lämna sitt jobb som huvudtränare i schweiziska Olten i februari 2018.
– I Olten var det också lite konstigt, men där nere i Europa är det mycket folk runt omkring, i topparna, som har egna idéer ibland som kanske inte är insatta i själva sporten. Då är det bara att acceptera det och gå vidare.
I många yrken gäller det att ständigt vidareutveckla sig för att hänga med i branschens tempo och för hockeycoacher är det likadant.
Statistik och videoanalyser ingår och är en betydande del för toppcoacherna i världens hockeyligor. Och är man inte så bevandrad själv gäller det att hitta andra lösningar.
Det är Bengt-Åke Gustafsson väldigt skicklig på.
– Jag har lite svårt att hänga med i det där. Därför är det viktigt att man har en bra assisterande. Det har jag haft de sista åren. I Schweiz, i (Langnau) Tigers var Peter Andersson duktig på det. Då kände man sig jävligt trygg. I Olten var Chris (Bartolone), som fick ta över sen, också duktig på det.
Gustafsson förtydligar:
– Jag vill gärna titta och analysera saker som har hänt, men jag orkar inte sitta och älta allting.
– Jag har ett otroligt starkt minne från OS 06. Första mötet med laget före första matchen hade jag videogenomgång och direkt efter kom ”Sudden” (Mats Sundin) fram och sa: ”Bengan, är du videokille? Vi ser så jävla mycket video så vi är glada om vi kunde slippa det”. Då löste vi det, haha.
Tre Kronor vann öppningsmatchen mot Kazakstan med 7-2.
– Vi hade inte sett dem före, men klippte ihop lite på deras matcher. Vi drog ner på videobiten ordentligt. Det var om det var något speciellt. Och det brukar jag säga också. Man vet hur alla lag gör mer eller mindre. Det är om det är något speciellt som sticker ut som man måste vara medveten om kan man titta på det. Men det får inte bli att man ska titta på allting, säger Bengt-Åke Gustafsson och skrattar gôtt.
Och fem minuter senare när han är påklädd och klar kommer förklaringen till att han står i duschen vid lunchtid.
– Jag var och tränade lite lätt för att komma igång. Jag var nere hos min grabb ett par veckor i Schweiz och jag har tagit det lugnt och inte gjort något på två och en halv vecka, så det var dags att röra på sig igen, säger ”Bengan” som han kallar sig själv när han svarar i mobilen.
Och den där grabben han pratar om är förstås hans son, Anton Gustafsson, som den här säsongen har bytt klubb i Schweiz och spelar för topplaget Biel.
– Nu är jag hemma i byn igen. Det är gôtt, säger Bengt-Åke Gustafsson på sin härligt breda Karlskogadialekt.
– Det är ”home sweet home”. Man är uppvuxen här och har väldigt många kamrater och en del av mina syskon bor här allihop. Socialt sett är det en skön tillvaro.
Från hemmet i Karlskoga hänger han med i det som händer i hockeyvärlden, både i Schweiz där sonen spelar och ligorna här hemma.
Bengt-Åke Gustafsson, 61, kan tänka sig att kasta sig in i hetluften igen och är tillgänglig för tränarjobb.
– Ja, det är jag. Samtidigt är jag inte desperat på något sätt. Jag har sagt till min agent att om det dyker upp någon förfrågan får jag se hur jag känner för det. Helt klart, man sitter och tittar på tv eller live så blir man lite involverad, om man säger så. Tänker och försöker analysera lite hit och dit. Det sitter i kroppen.
Vad ser du då?
– Allt möjligt. Jag tittade lite på Lausanne-Philadelphia och ”Bofors” (BIK Karlskoga). Det är det man ser mest.
BIK Karlskoga är laget i hjärtat för Bengt-Åke Gustafsson och han har nära till Nobelhallen. Han låter nästan som en kritisk supporter när han får frågan:
BIK ser rätt bra ut va?
– Ja, det finns ju lite mer att önska, tycker jag, och det tror jag säkert de vill själva också. De är stabila, men jag tror inte de är nöjda med powerplay. De behöver få lite mer fart på det. Det kan döda matcherna nån gång emellanåt.
Bengt-Åke Gustafsson har inte tränat något SHL-lag sedan han var i Färjestad 2004/2005.
Men han följer SHL-hockeyn via tv och har ett extra öga på Frölunda, Färjestad och Skellefteå eftersom han känner folk och har kontakter där.
– De försöker man ha lite koll på emellanåt. Det blir väl att åka in till Karlstad och titta lite nu när man inte jobbar själv.
Gustafsson medger att det lockar att ta ett tränarjobb i SHL eller Hockeyallsvenskan.
Om det är ”rätt nivå”.
– Det är ju klubbar som inte bara vill överleva utan har lite målsättningar och vill utvecklas och gå någonstans. Man vill vara delaktig och inte att det blir som i Norge när jag kom dit.
Bengt-Åke Gustafssons senaste tränarjobb var i norska Stjernen förra säsongen, men det blev inte långvarigt.
– Allt kändes bra när man kom dit och pratade med dem om deras målsättning och att bygga upp och gå vidare. Men det började med en gång sedan att det gick åt andra hållet. ”Vi kan inte göra någonting”. De gjorde sig av med de bästa spelarna för att de behövde spara pengar och då är det klart att inte blir bra förhållanden och det är bara överleva som gäller. Det kändes inte rätt, säger Gustafsson och låter aningen bedrövad enda gången under intervjun.
– De bad om ursäkt och vi kom överens om att riva kontraktet. Det är klart att de blev ju nöjda med att de kunde spara lite mer pengar, men jag ville inte vara där bara för att jag skulle vara där. Jag kände att det var svårt att sova på nätterna och låg och funderade på saker och låg och ältade. Då blev det för mycket av det goda.
Som coach har han upplevt euforin av att vinna både OS-guld och VM-guld. Året 2006 ledde han Tre Kronor till dubbla titlar inom loppet av några månader.
Men han har också fått uppleva baksidan och har blivit sparkad.
– Det har hänt två gånger. Ryssland (Atlant) och i Olten. I Ryssland var det riktigt chockartat. De sa bara ”Vi vet, det är inte ditt fel. Vi måste göra nånting, vi måste göra nånting”. Och de ville jag skulle bjuda på snaps. Det var allt möjligt, haha.
Bengt-Åke Gustafsson kan inte låta bli att garva åt eländet i KHL-klubben Atlant för snart åtta år sedan.
– Det var en vecka kvar till landslagsbrejket och jag sa att vi har tre lätta hemmamatcher. Vinner vi dem ligger vi fyra. Var smarta och vänta och gör inget dumt, sa jag. De bad om ursäkt. Och sedan satt man med cheferna i deras loge och tittade på matcherna och skrattade och vi vann alla tre matcherna hur lätt som helst. Alla var jättenöjda, men inget ändrades. Janne (Karlsson) fick ta över och han körde vidare på samma, så det var inget nytt. Det var komiskt, säger Gustafsson, som också fick lämna sitt jobb som huvudtränare i schweiziska Olten i februari 2018.
– I Olten var det också lite konstigt, men där nere i Europa är det mycket folk runt omkring, i topparna, som har egna idéer ibland som kanske inte är insatta i själva sporten. Då är det bara att acceptera det och gå vidare.
I många yrken gäller det att ständigt vidareutveckla sig för att hänga med i branschens tempo och för hockeycoacher är det likadant.
Statistik och videoanalyser ingår och är en betydande del för toppcoacherna i världens hockeyligor. Och är man inte så bevandrad själv gäller det att hitta andra lösningar.
Det är Bengt-Åke Gustafsson väldigt skicklig på.
– Jag har lite svårt att hänga med i det där. Därför är det viktigt att man har en bra assisterande. Det har jag haft de sista åren. I Schweiz, i (Langnau) Tigers var Peter Andersson duktig på det. Då kände man sig jävligt trygg. I Olten var Chris (Bartolone), som fick ta över sen, också duktig på det.
Gustafsson förtydligar:
– Jag vill gärna titta och analysera saker som har hänt, men jag orkar inte sitta och älta allting.
– Jag har ett otroligt starkt minne från OS 06. Första mötet med laget före första matchen hade jag videogenomgång och direkt efter kom ”Sudden” (Mats Sundin) fram och sa: ”Bengan, är du videokille? Vi ser så jävla mycket video så vi är glada om vi kunde slippa det”. Då löste vi det, haha.
Tre Kronor vann öppningsmatchen mot Kazakstan med 7-2.
– Vi hade inte sett dem före, men klippte ihop lite på deras matcher. Vi drog ner på videobiten ordentligt. Det var om det var något speciellt. Och det brukar jag säga också. Man vet hur alla lag gör mer eller mindre. Det är om det är något speciellt som sticker ut som man måste vara medveten om kan man titta på det. Men det får inte bli att man ska titta på allting, säger Bengt-Åke Gustafsson och skrattar gôtt.
Allt nytt innehåll på Hockeynews PLUS för bara 69 kr! Skaffa Hockeynews PLUS
JUST NU: TV4 Play+ på köpet! (värde 118 kr)
